För att förstå staden där jag bor behöver jag ibland se landsbygden som omger den. Visserligen bor jag i en del av Zagreb där landsbygden liksom sipprar in mellan stadshusen och det finns många sådana delar här i Zagreb, det har jag sett, men någon gång vill jag gå på riktiga bygator och titta på byarnas hus och människorna som kommer ut ur dem eller går in i dem.
Kanske är det fel att kalla detta för att ”förstå staden”, kanske är detta mer ett slags bejakande av min egen lantlighet, en lantlighet jag har fastän jag aldrig bott på landet, fast jag har ofta bott i små städer och där ser man lätt ut över randen. Men något korn av sanning finns det kanske ändå i detta, för det måste ju vara så att många av människorna här i Zagreb har rötter i byarna som ligger omkring, inte alla förstås, inte jag, inte de flesta jag känner här, men många. Det är något med detta att en stad föds ur sin bygd, sin landsbygd och det ger den vissa speciella drag som skiljer den från andra städer.
När jag gick längs de små gatorna i Velika Mlaka tänkte jag på denna by som Zagrebs mor.
