På sträckan Salzburg-Villach satt Londi och jag mitt för en mor och en liten son på väg tillbaka hem till Klagenfurt efter ett besök i Salzburg. Det var spännande att lyssna till dem och se på deras samspel. De samtalade mycket allvarligt och liksom noggrant om det de varit med om. Men allra bäst var det när modern läste om rövaren Hotzenplotz. Vi var många i vagnen som lyssnade spänt på historien om Hotzenplotz’ list och till hur mormodern sydde i alla de 36 uniformsknapparna på poliskonstapelns dräkt. Den lille sonen ställde då och då en fråga som modern svarade på med glad precision. Hon visste!
Det var ingen modern saga utan en saga som byggde på tradition och tro på en absolut ordning samtidigt som Hotzenplotz bröt mot den på ett sätt som kändes befriande – inom denna trygghet.
Något man idag ser alltför sällan: en förälder som läser för sitt barn. Något av det viktigaste man kan göra. Fina bilder som värmer hjärtat!
Ja, jag tror att de flesta som satt runt omkring de här två blev lite tagna av den här läsning, inte minst för att mor och son samtalade så intressant runt olika detaljer i berättelsen. Jag minns till exempel att de redde ut ett specialord för ”vattenslang” rätt länge. Ingen gav sig, båda ville ha klarhet i detta med vattenslangen.