Att förstå eller inte förstå

I början här när jag inte förstod vad någon sa till mig, så svarade jag på något annat språk – oftast engelska eller tyska – och sa att jag inte förstod kroatiska. Sedan kom tiden då jag sa ”ne razumijem hrvatski”, men dessa ord satte nästan alltid punkt för samtalet, åtminstone ett på kroatiska, så jag började fundera på ett nytt standardsvar. Det blev ”razumijem samo malo hrvatski” (”bara lite” alltså). Även den frasen fungerade som ett slags broms om än inte lika vass, bara de tålmodigare eller modigare fortsatte att prata trots hindren som ställts i utsikt och ibland förstod jag vad som sas en lång stund i sträck. På sista tiden – när jag känner att jag behöver varna för min språkliga begränsning – har jag börjat säga ”ne razumijem sve” (”allt”) eller för att göra det lite snyggare ”nažalost ne razumijem sve” (”tyvärr”). Det är visserligen i kaxigaste laget att säga ”jag förstår tyvärr inte allt” för det låter som om jag vore nära att förstå allt och detta har då och då försatt mig i situationer då jag känt att ”samo malo” hade varit mer passande att säga. Men inte alltid för på ett smygande sätt blir ”ljudkulissen” omkring mig undan för undan alltmer genomskinlig, trots att jag inte bedriver några studier värda namnet och trots att jag är i just den ålder jag är.