Jag läser Almqvist nu med mina studenter. Bland annat läser vi ”Tintomaras sång” ur Drottningens juvelsmycke. Jag måste nog läsa Almqvist på allvar.
Mig finner ingen,
ingen jag finner.
Alm, hägg och hassel blomstra för vind –
Jag ler åt alla,
alla åt mig le.
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
blomstra för vind,
buga för vind –
Ett vet jag bättre än att klänga och springa,
det är att sjunga här under lind.
Vad? Tintomara,
hörde du bara?
Alm, hägg och hassel blomstra för vind –
Gök, trast och harar…?
Tyst…kan det vara…?
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
blomstra för vind,
buga för vind –
Ett vet jag värre än skator och harar,
det är om slagbjörn kommer till lind.
Kommer en slagbjörn,
slagbjörn jag smeker,
Alm, hägg och hassel blomstra för vind.
Men – Tintomara,
Om han ej smeker?
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
blomstra för vind,
buga för vind –
Då blir jag fågel! jag blir ingen svag örn,
flyger från slagbjörn bort som en vind.
Och som ett tecken flög för inte så länge sedan Eva-Marie Liffners Almqvist-roman Lacrimosa (den kommer ut i augusti) hit ner till mig på Hvarska. I den boken möts Almqvist och Tintomara.
Det här väcker minnen… Jag minns sjuttiotalet och Turid:
http://www.youtube.com/watch?v=nzt118mf8BA
Jag bara älskar den här dikten/sången. Mera Almqvist!
Den här sången/dikten bär mycket magi i sig, inte bara trädmagi, som jag kanske ser ut att tycka.
Gabrielle, han kanske dyker upp hos dig härnäst?
Tack för länken, Lennart!
Bodil, du måste läsa ”Amorina – den förryckta frökens levnadslopp och sällsynta bedrifter”.
Bara ett citat.
”Här räckte hon mig allra första gången sin hand, den svanvita mjuka. Då såg jag bladen i dessa lönnars kronor dansa ovanom oss, och guldvivorna böjde sig under våra fötter, ödmjuka av kärlek”
Tack Gunnar,
jag har nästan allting kvar att läsa av Almqvist. Vilken lycka!