Den långa svåra vintern har farit hårt fram med ejdrarna. Här under Subbeberget i kanten av Varberg brukar jag se mängder av dem så här års, men i år fann jag bara de här två paren och deras ungar.
Det är svårt att tänka sig in i ejderlivet. Hur är nätterna? Vilka faror måste ungarna skyddas mot? Platsen på kobben ser hal och utsatt ut, fast alla kan ju simma, så havet är väl deras verkliga hem. Och vissa stilla soliga morgnar kan ejdrarna nog känna något som liknar det vi kallar lycka.
En morgon som denna kunde även en knappt simkunnig flanör känna något som måste karakteriseras som lycka… Vilket väder!
Också här uppe i Vänersborg ramlade sommaren in med full kraft idag.