En röst i pausträdets lövverk har gjort mig uppmärksam på dikten ”Kväll” av Adriana Szymańska. Jag har plockat fram poesiantologin Jag i första och sista person, som innehåller flera dikter av Szymańska och dessutom en kort presentation av henne. Så här lyder den:
Adriana Szymańska är född 1948. Poet, författare och översättare av bland annat fransk-kanadensisk, rumänsk och rysk litteratur. Hon har gett ut ett tiotal diktsamlingar, bland annat Lato 1999, Sommaren 1999 (2000), In terra (2003) och W podróży, På resa (2007). Hon har även skrivit ett antal böcker för barn. Bosatt i Warszawa.
Över den eftersökta dikten står en dedikation: Till Leszek Kołakowski.
Kväll
Förbanna inte dagen före solnedgången.
Bada inte med Herakleitos i samma källa.
Sätt dig här, vid den namnlösa floden
och hör hur skogen nynnar
sin eftermiddagskoral.
Fråga dig: varför är det så svårt att bli arg
på världen när himlen flammar rött
just före skymningen?
Varför är det så lite bergatroll i dig numera?
Du växer, öppnar famnen
och nuddar ömt vid talltopparna.
Du älskar den här utsikten: månen en vitlöksklyfta
över vägen, slumrande båtar i hamnvaggan.
Träddungen av ljus målad på vattnet, stillheten
inne i en mjuk kråkvinge.
Ögonblicket tar dig ur händelsernas larm
liksom trollsländan som flyger in ovanför vattenspegeln.
Ni är som två brinnande atomer
i någons djupa varma andetag.
Du vet att du måste gå
ingen ärkeängel ställer in dödens stund.
Men just i detta ögonblick, när du håller en blekröd molntapp
i din famn är du räddad.
Översättningen är gjord av Irena Grönberg och det är förlaget Tranan som givit ut antologin.
Tack för att du visar oss denna underbara dikt.
Dagar som dessa, när man närmast befinner sig i bildens hotfullt svarta granskogsmörker, är det bra att bli påmind om sådana ögonblick.
En vemodig och trösterik dikt. Här finns mycket att kontemplera över och kanske även att lite torrt analysera. Jag har funderat över första raden:
”Förbanna inte dagen före solnedgången.”
Detta är ju en uppmuntrande inverterad version av den klassiska: Ovidius, Tristia III. 7,42: ”Ingen må prisas lycklig före sin död” (nemo ante mortem beatus). Enligt en sägen, så är detta Solons ord till Krösus.
Denna pessimistiska tanke finns uttryckt på många ställen i världslitteraturen.
Bibeln, Syrak 11, 301: ”Du skall ingen rosa för(e) hans ända.”
Ovidius (igen), Metamorfoser: ”Men först må ju människan skåda bärgad dag vid levnadens slut, och ingen må prisas lycklig före sin död och förrän han vilar i mullen.”
Tegnér, Fritiofs saga: ”Dag skall du prisa, Fritiof, sen bärgad sol sig döljt.”
—————
Spridda associationer:
Dante, Paradiset:
”Hur fåfäng är ej, dödliga, er ävlan,
och hur eländig den logik som hindrar
er från att lyfta vingarna från marken!”
En av mina vänner:
”Det är aldrig för sent att ge upp.” 🙂
Jag blev alldeles tagen av denna otroligt fina dikt. Tack Bodil!
Jag är också fascinerad av dikten som helhet, trots min djupdykning i den första raden. Nyckelraden i dikten är för mig ”Ögonblicket tar dig ur händelsernas larm”.
Men jag undrar vad Szymanska menar med andra raden: ”Bada inte med Herakleitos i samma källa.”
Herakleitos (grekisk filosof, c:a 500 f. Kr.) är känd som ”den dunkle”. Han lär ha varit en obotlig misantrop och människoföraktare. Han har myntat kända oneliners som ”Panta rei” (allting flyter) och ”Ingen stiger ned två gånger i samma flod.” Han hyllade ”motsatsernas harmoni” (upp-ner, gott-ont, kallt-varmt, krig-fred, etc.) och anses ha inspirerat Hegel, Marx, Nietzsche och Heidegger. Vilket kanske räcker för att inte vilja bada i samma källa som han.
Så långt, allt väl, men vilken funktion har raden om Herakleitos i just denna dikt??? Om rad 2 ströks, skulle det göra någon skillnad? Jag emotser åsikter om detta från den litterära intelligentia som läser och kommenterar under Pausträdet.
Och även jag säger: Tack Bodil!
Tack snälla Bodil! Jag är mycket rörd.
Tack från mig till alla som kommenterat här!
Jag tackar också dig Bodil för att du hittade dikten jag efterlyste! Jag hörde den i P1 som dagens dikt på väg hem för ett tag sedan och blev sittande stilla en lång stund i bilen väl hemkommen. En särskild närvaro och insikt infann sig.
Gott att fler uppskattade Kvällen!
//Camilla