Nu börjar det kanske bli dags att återvända in i skogen igen, eller vad säger ni? Det här är en mycket vacker tid, särskilt när molnen lättar och solen får spela fritt över träd och kärr. Londi och jag strövar omkring längs åsarna och över kärren, ser på rådjur och älgar och jag plockar de sista gula kantarellerna.
Tack för en fin andhämtningspaus i bokfloden. Och det är alltid roligt när Londi dyker upp igen på bloggen.
Jag frestas nedteckna följande rader, som endast avlägset påminner om en haiku:
Litteraturen
hämtar andan när Londi
luktar på hösten
Hej Lars,
tack för din lilla Londi-hyllning!
Varför är himlen inte lika blå här? Helgens skogsvandringar företogs i stormvindar och plötsliga störtregn.
Å andra sidan kunde man sen sitta inne och läsa.
Hälsa Londi!
Här är den inte heller blå hela tiden. I förrgår kom Londi och jag hem från svamprundan drypande våta. Det yrde av vatten kring henne när hon sprang och det droppade ner i mina stövlar från de dyngsura kläderna, men sedan tittade solen fram igen. Jag framför hälsningen.