Jag rider iväg på min kamel

På söndag är det en ny Else Lasker-Schüler-afton i Julia Romanowskas salong, så jag försvinner för några dagar från min plats här under trädet. Jag rider iväg på min kamel och lämnar en dikt efter mig:

kamel

Gebet

Ich suche allerlanden eine Stadt,
Die einen Engel vor der Pforte hat.
Ich trage seinen großen Flügel
Gebrochen schwer am Schulterblatt
Und in der Stirne seinen Stern als Siegel.

Und wandle immer in der Nacht…
Ich habe Liebe in die Welt gebracht –
Daß blau zu blühen jedes Herz vermag,
Und hab ein Leben müde mich gewacht,
In Gott gehüllt den dunklen Atemschlag.

O Gott, schließ um mich deinen Mantel fest;
Ich weiß, ich bin im Kugelglas der Rest,
Und wenn der letzte Mensch die Welt vergießt
Du mich nicht wieder aus der Allmacht läßt
Und sich ein neuer Erdball um mich schließt.

Bön

Jag söker överallt en stad
Som har en ängel vid sin port.
Jag bär hans stora vinge
Svårt bruten vid mitt skulderblad
Och i pannan hans stjärna som sigill.

Och vandrar in i varje natt…
Kärlek har jag burit in i denna värld –
Som låter varje hjärta blomma blått,
Och i livet vakat mig så trött,
Svept in mitt dunkla andetag i Gud.

Åh Gud, slut du din mantel tätt kring mig;
Jag vet, jag är en spillra blott i detta klot av glas,
Och när den sista mänskan glömmer världen
Så låter du mig inte ur din allmakt falla
Och ett nyare klot får sluta sig kring mig.

PS Jag har ändrat i översättningen igen, för åttiotolfte gången. Och det är säkert inte sista gången.

3 kommentarer till “Jag rider iväg på min kamel”

  1. fina ändringar, Bodil.
    jag hittar en annan rytm i andra versen!

    ”Och vandrar in i varje natt…”

    vi ses snart!
    välkommen!

  2. Julia,
    ja, just nu tycker jag om den här versionen. Den ger både bättre rytm och några ganska otvungna rim/assonanser.

    Nilla,
    det blir roligt att ses så här i en ny miljö.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *