Ryggrad

![rygg](/wp-content/174pxGray_111__Vertebral_column.png @alignright)Under de senaste veckorna har jag tänkt mycket på att jag har en ryggrad. Den gör sig nästan ständigt bemärkt genom de två ”smärre kotbrotten”. Och ofta tänker jag på luftfärden och dunsen mot marken som ”knäckte ryggarna på oss” som R. uttrycker det. Och på vilken hisnande förfärlig tur vi hade som ändå inte fick ryggraderna helt avknäckta. Det här med turen gör mig ibland kallsvettig.

Också själva ordet ”ryggrad” far runt i huvudet på mig: rygg-rad och rygg-grad. På tyska heter det ”Rückgrat”, där ”Grat” är en kant eller en kam eller kanske helt enkelt ett ben; fiskben heter på tyska ”Gräte”. Jag förmodar att det svenska ordet ”ryggrad” är ett lån från tyskans ”Rückgrat” och att ordet säger att ryggraden egentligen är en rygg-grad eller en ryggkam. När det känns som om ryggen hänger ihop bra, verkar jag ha en rygg-grad. Vid andra tillfällen när den känns ostadig i sin uppbyggnad, känns den som en rygg-rad, en rad med knotor eller kotor som är löst sammanhållna av en inre tråd eller något liknande.

På italienska heter ryggraden ”spina dorsale” och ”spina” kan precis som ”Gräte” vara ett fiskben, men också en tagg. Tänker jag vidare i italienskan, så kommer jag på att man också kan se ryggraden som en kolonn eller en pelare, något som är byggt på höjden, kotor staplade på varandra: ”colonna vertebrale”. Också på tyska finns ett ryggradsord som har den här aspekten i sig: ”Wirbelsäule”. Och faktiskt, om jag tänker efter lite, även på svenska, fastän det väl inte används så ofta: ”kotpelare”.

21 kommentarer till “Ryggrad”

  1. A propos tyska ord för ”ryggrad” har jag under den senaste tiden haft anledning att tala om den här kroppsdelen. Min väninna i Berlin säger alltid ”Wirbelsäule” och inte ”Rückgrat”, som jag försökte säga. Då och då förstår jag att min tyska inte är riktigt ”up to date”. Man kan ju inte leva i mer än ett land i taget.

  2. Att Grat i Rückgrat och Gräte häger ihop, det har jag aldrig tänkt på. Roligt!

    Rückgrat är ju i den egentliga meningen bara det som sticker ut, som syns utifrån där på ryggen, ja som en kam på en bergkedja ungefär. Men man använder ordet nog alltid för hela den kroppsdelen. Wirbelsäule säger man framför allt direkt i medicinskt samband, medan Rückgrat är ofta en metafor.

  3. Ja, om man i överförd bemärkelse säger att någon saknar ryggrad, så är det väl ”Rückgrat” han/hon saknar och inte ”Wirbelsäule”.

    Orden för ”ryggrad” i olika språk vore roliga att undersöka, eftersom det finns ett flertal möjliga sätt att betrakta denna kroppsdel; till exempel som ett ben, en kam, en rad, en pelare…

  4. Jag kom och tänka på några rader ur en dikt…

    Jag ska resa mig upp från marken och spela på livet med min egen ryggrad som flöjt

  5. Ett bidrag till undersökningen:

    På andra latinska språk är det liksom i italienskan pelaren/kolonnen som utgör ryggraden – rumänska: coloana vertebrala, franska: colonne vertébrale och spanska: columna vertebral.

    Men på rumänska kan man också säga ”sira spinarii”, vilket blir ”ryggens rad” i direktöversättning. Spinare=rygg. Där hamnar man nära engelskans ”spine”.

    Blev lite nyfiken så jag letade i mitt ungerska lexikon också, där heter det gerincoszlop, som efter vad jag förstår också bygger på ordet kolonn (oszlop).

  6. Nilla,
    vem har skrivit ”ryggradsdikten”?

    Laura,
    tack för bidragen. Lustigt det där med att ”spinare” är rygg på rumänska, medan ”spina” på italienska är mera det andra ledet, alltså kanten, taggen eller benet. Finns det något ”ryggord” som bygger på något i stil med ”dorso” också?

  7. Visst – backbone, ryggben, på engelska, t.ex. Det heter ju spine, generellt sett, men i uttrycket ”ha ryggrad” översätts ryggrad med backbone. Uttrycket är gammalt dock relativt levande.

  8. Nej, inget ryggord åt dorso-hållet, vad jag vet i alla fall, förutom kanske någon medicinsk fackterm.
    Synonym till spinare är spate, som också betyder baksida.
    Spin betyder tagg, så det finns ett samband men inget man associerar till när man säger spinare, det är liksom bara rygg.

  9. På bosniska heter ryggraden kičma. Det finns ingen uppdelning mellan rygg och grad, som på svenska, tyska, italienska…Däremot, när det gäller ordet ”ryggmärg”, i likhet med svenskan består den av två ord, rygg och märg. Alltså ryggmärgen heter på bosniska kičmena srž.
    ”Rygg” heter egentligen ledja.

  10. Stockholms stadsbibliotek tillhandahåller en sida där man kan söka i lyrik med fritext och få fram titlar och förstarader.
    Dikter.biblioteket.se

    Detta fann jag på ryggrad.

    Stig Dagerman:
    »Danskarnas fogde med ryggraden knäckt behändigt ur landet blev vroken.
    Sverige blev fritt genom Engelbrekt som det står i historieboken.«

    Arthur Lundquist:
    »Jag flyger över Anderna, världens snöiga ryggrad, där solen borrar sin brunn«

    Gösta Friberg, har i sin diktsamling »Vårvinterdagar« en dikt med titeln »Nattens ryggrad«

    Rafael Alberti i dikten Nocturne:
    När då mycket måste genomlidas utan sömn och man hör blott vreden kretsa i blodet, hatet häftigt darra i märg och ben och hämndlusten oavbrutet brinna längs med ryggraden, då tjänar inte längre orden något till: är bara ord. Kulor. Kulor.

    Gunnar Ståhl i dikten »Du har värk« i diktsamlingen »Och sedan vi«:
    Du har värk Dina diskar i ryggraden

  11. Tack för alla både språkliga och litterära ryggradsutläggningar! Kommentarflätan här är en riktig liten skatt för mig. (Kanske dyker det upp ytterligare något fynd…)

  12. Här kommer lite mer i ryggradssammanhanget. Jag sökte enbart på den oböjda formen, men skulle tro att även den böjda ryggraden (!) är allmer förekommande i diverse texter.

    En ryggrad kan vara väldigt olika saker. Enligt Språkbankens presskonkordanser så förekommer ryggrad i ökande grad i presstexter från 1965 och framåt. Framför allt under 2000-talets första fyra år ser användning ut att ha tredubblats. Senare press finns inte inlagd, men jag gissar att det ökat än mer.

    En ryggrad kanförekomma i många olika sammanhang, de flesta dock utanför kroppen.

    Exempel:
    ekonomisk ryggrad
    fastare ryggrad
    regimens ryggrad
    viktig ryggrad
    lagets ryggrad
    bibliotekets ryggrad
    intellektuell ryggrad
    stark ryggrad
    Västsveriges ryggrad
    En ryggrad i arrangemanget
    något av en ryggrad i det svenska hushållet
    brist på ryggrad (i ett symfoniskt sammanhang)
    ovanligt mycket ryggrad
    ge ryggrad åt vinet
    helt sakna värdemässig ryggrad
    Svenska kyrkans ryggrad
    En professionell ryggrad
    Ryggrad, det har man nytta av i politiken
    Stabil ryggrad
    Nätets ryggrad
    adminstrativ ryggrad
    moralisk ryggrad
    välbyggd ryggrad
    Dagermanforskningens ryggrad
    emotionell ryggrad
    början till en ryggrad

    Och i romaner där isas det eller känns mest utmed ryggraden, men några avvikelser finns:
    »Jasa, du har en smula ryggrad ändå?« skrev Hj Bergman 1899 i En döds memoarer.
    »Ingen flicka räknade kotorna i hans ryggrad under skjortan när det blev lördagskväll vilket skulle ha varit skönt.« Kerstin Ekman ur Springkällan, 1979.
    »Nog var han ännu litegrand hennes ryggrad och fäste.« Björn-Erik Höijer
    »mellanmänskliga gemenskapens ryggrad« Anna Westberg

    Strindberg skriver i
    En blå bok:

    Sidan 134
    »Straxt därpå fick jag liksom en maning, att jag skulle återknyta med en bokbindare, vilken jag avskedat för slarv. Han kom, blev lycklig att få arbete, var tacksam, förklarade att jag nu uppträtt för att rädda honom. Som jag förstod hans betryck, med familj bakom sig, tog jag upp att ge honom femti kronor i förskott, men som jag icke hade växlat, gav jag ett hundra i stället, dock mot min vilja. Jag såg hur hans ryggrad rätades, och hans förtröstan till livet återvaknade. Han gick – och kom icke igen.«

    Sidan 1244
    »Kraniet med ryggraden liknar ett väsen för sig. Nerifrån Sacrum, som icke bär sitt namn förgäves, uppåt, liknar garnityret en drake. Det är egenviljans, den raka ryggens högfärd, den upproriska tankens hus och hem; däruppe under valvet äro världsportarne öppna, ögonhålorna, öronhålorna, näsans och munnens. Genom dem underhålles förbindelsen med jord och underjord; med hjärnans tarmlika gröt fattar människan det sinnliga, allt som kan ses, höras, luktas, smakas. Först med hjärtat kan hon känna himlen och erfara det gudomligas sanningar.
    Öppnar man hjärnskål och ryggrad, så ser man: lilla hjärnans grodd med första örtbladen (Arbor vitae), vuxet med stora hjärnans två kotyledoner. Roten går ner i ryggraden, och sänder sugrötter ner i mullpåsen, ner i gödseln. Men pålroten går ända ner till livets urbrunn; och livets safter äro av samma brygd som ryggmärgen och hjärnan, det kan inte hjälpas, även om de nyare icke bekräftat det.«

    Strinberg i Fadren:
    »Det är viljan, ser ni, min fru, som är själens ryggrad; blir den sårad, så faller själen sönder.«

  13. Tack Agneta,
    du är verkligen en ryggrad – ursäkta!

    Jag stannar särskilt vid ”ge ryggrad åt vinet” och ”början till en ryggrad” – undrar vad det kan vara, början till en ryggrad. Sedan är ju Strindbergcitaten magnifika och omskakande.

  14. Om vin och ryggrad såg jag två exempel.

    Här är ett ur DN 1997
    » … man kan faktiskt vilja ha kul utan sprit. Det är dessutom fullt tänkbart, vilket inte alla tycks tro. Dags att tänka om, alltså! Därmed inte sagt att ett ”lättvin” är lika gott som äkta vara. Det är heller inte möjligt. Alkoholen är nämligen vinets ryggrad, som bär upp en rad smakkomponenter och inte minst fylligheten. Ta bort den, så faller också mycket av den övriga vinkänslan bort. Vin utan alkohol är i princip druvsaft utan socker. «

    Och detta som jag tog exemplet från är ur SVD 1996:
    »Deras fruktigt saftiga Heroldrebe1992 har legat nio månader på fat för att ge ryggrad åt vinet som tappas på trendriktigt höga, smala buteljer.«

    Början på en ryggrad stod i GP 2004:
    »Hon som sårat sin kompis och skrivit ett förlåtelsekort verkade snarare lättad och återgav med stolthet i rösten Den gyllne regeln. Hon hade hittat en byggsten till sin livshållning, början till en ryggrad.«

    Här följer så ett avsnitt ur Fredrika Bremers »Livet i gamla världen«. Fredrika delar din erfarenhet av att ryggraden fick en rejäl törn, men här genom vurpa med dåtidens (1859) färdmedel.

    »Förliden tisdag, (den 4 Maj) på morgonstunden satt jag till häst för att i sällskap med konsul Finns unga systerdotter och systerson rida ut till Artas dal. Icke långt ifrån det grekiska klostret »Amar Elias« gjorde vi en kort halt. Då vi åter skulle fortsätta vägen behagade miss H…s häst, trots den unga, skickliga ryttarinnans bemödanden, i stället för att gå framåt, stryka tillbaka. Så strök han in på min ultra-flegmatiska rossinant och sparkade den. Denne blev därvid vild, kastade sig om och sparkade igen. I denna hastiga volt kastades jag till jorden emellan de två sparkande djuren. Jag såg deras fötter korsa sig över mitt huvud, kröp dock undan dem, reste mig upp, fann min parasoll sönderslagen, min klädning genomtrampad av hästfötterna, men mig själv – icke rörd. Endast en stöt, som jag av fallet fått på ryggraden, hindrade mig att gå med full ledighet. I den grekiska patern Benjamins trädgård drack jag vatten, fick en bukett sköna rosor och satte mig åter till häst sedan den hederliga M:r Blum, konsul Finns förtroendesman och vår ledsagare, satt sig på den vanartiga klipparen och förde den på gott avstånd från vårt lilla tåg. Miss H. red nu på hans stora, säkra häst. Så kommo vi lyckligt fram till Artas dal vid Betlehem.«

  15. Enligt Hellquist så sade man tidigare ryggegrad i Sverige. Tidigare än 1645. Ett äldre ord för skelett var benrad — så därifrån kommer nog ändring till rad från grad.

    I Norge skrivs det rygg-grad eller som två ord: rygg grad.

  16. Tack Agneta.
    både för de intressanta vinartiklarna, som gav vid handen att det var alkoholen som var vinets ryggrad och för berättelsen om Fredrika Bremers ”ryggradsritt”. Dessutom verkar du har knäckt gåtan om varför svenskan kommit till det här med ”rad” – ”benrad” är alltså nyckeln till det hela.

  17. PS Jag läste precis att den spanske tänkaren/filosofen José Ortega y Gasset 1921 publicerade en politisk skrift med titeln *España invertebrada* (Det ryggradslösa Spanien).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *