Neuruppin hör till de städer jag återvänder till lite då och då, ofta utan att ha något egentligt ärende där. Under min intensivaste Fontane-tid, då jag skrev min avhandling om hans berättarkonst och året efter det hade jag alltid någon precis anledning att resa dit, men nu reser jag dit för att jag har något slags luftrötter där. Staden ligger ungefär en timme norr om Berlin, med tåg eller bil och runt omkring är landet skogigt och sjörikt, ja, Neuruppin självt ligger vid en sjö, Ruppiner See.
Neuruppin med den bekanta klosterkyrkan St. Trinitatis, vars äldsta delar är från 1200-talet
Här kan bli ganska hett om somrarna och ofta fylls luften av getingar då. Vid uteserveringarna brukar det stå sockervattenshinkar för att locka dem ifrån matgästernas tallrikar. Stadens två stora söner är författaren Theodor Fontane (1819-1898) och arkitekten och målaren Karl Friedrich Schinkel (1781- 1841).
”Predigerwitwenhaus”, Schinkelsällskapets hus, där Schinkel bodde under en del av sin uppväxt
Fontanemonumentet; Fontane kommer kanske lite väl i skuggan på den här bilden
Runt innerstaden löper med några få luckor den gamla stadsmuren från 1400-talet.
Påfallande i stadsbilden är de breda, raka gatorna och de stora vidsträckta torgen. Staden har sin grundform från återuppbyggnaden efter den stora branden 1787. Här ser vi ett stycke av Fischbänkenstraße, som i och för sig inte hör till de bredaste, med Ruppiner See i fonden:
Men idag ville jag egentligen föra er till Tempelgarten, den märkliga park som ligger vid den norra stadsmuren.
Parken anlades 1732 av kronprins Friedrich (senare Fredrik den Store) och något år senare uppförde arkitekten von Knobelsdorff där ett litet öppet trätempel "för muserna". 1794 byggdes templet om i sten och man fyllde igen mellanrummen mellan kolonnerna:
1853 kom parken i köpmansfamiljen Gentz ägo och kort därefter gjordes stora förändringar, bland annat uppfördes en villa och en ringmur i morisk stil och ett litet ”trädgårdsmästarhus” med minaret. En exotisk trädgård med träd från avlägsna trakter anlades och mellan träden placerades mängder av statyer, som avbildar berömda män och varelser ur mytens värld.
villan som nu används som café och restaurang
interör
blick genom muren in i parken
ansiktet i muren
(För eventuella nytillkomna läsare så finns det en längre text om Fontane att läsa här.)
Ett svar på ”Neuruppin och Tempelgarten”