Efter en månad på resande fot känns det till en början lite ostadigt att sitta stilla på den vanliga platsen här i skogsbrynet. Jag tittar lite på bilderna från färden och funderar lite löst och ostrukturerat över det här med rörelser mellan platser:
Nej, jag håller nog inte med om det här, men texten känns ändå uppfordrande: ”Vart? Det kvittar!” Det låter så övermodigt och sorglöst.
Vid Zeuthener See funderar en häger (eller är det kanske inte en häger?) över hit eller dit:
Och kanske för att den vilar så säkert i sig själv och inte alls vill resa någonstans – visar jag er nu en guldrosöversållad tekanna från en affär i Brno. Men: Inte röra!
Hej Bodil och välkommen tillbaka! 🙂
Vilka roliga bilder!
Och hägern är faktiskt en häger.
Men vem får röra tekannan? Den som köper? Eller är den bara för att titta på?
björ,
hm, allt är väl unikt i så fall: rosenkannan, hägern, Tjeckien, Tyskland, Sverige, lastbilen… Och? Egal.
Keri,
hej, tack, jag har allt varit ett varv hos dig också redan, fastän jag nätt och jämnt förstått att jag är tillbaka här. Skönt att höra att hägern är en häger – jag gissade bara och litade på att få bli rättad om det skulle vara fel.
Ja, tekannan får nog just bara vidröras av ägaren eller köparen. Egentligen behövde jag inte ta på den, men guldrosorna lockar till det.
Bodil, första kommentaren i detta inlägg är vad vi kallar för spam som slunkit igenom filtret 😉
Anyway, trotts att kannan har så mycket guld så måste jag säga att det var den fulaste dekorationen av en kanna jag sett. Vilket slöseri med guld!
Hej Mickey,
jag tyckte nog det också, men samtidigt tänkte jag att jag inte ville vara för grinig så här direkt, så jag lät det vara.
Kannan är väl inte just vacker, men det tjocka rosorna har något lockande över sig. Och den vita kannan innanför dem blir genom dem så intressant naken.
Varmt välkommen hem, Bodil! Du kommer lagom till sommarvädrets återinträde. Hägern är en alldeles riktig häger, alldeles lik dem jag mången gång beskådat vid Bunnsjöns strand och ibland även på vår brygga.
Ser fram mot fler reseintryck.
Tack Agneta,
kanske lär jag mig nu att verkligen känna igen en häger på egen hand. Ja, sommaren verkar vara här. Londi och jag har redan hunnit bada vid Norskens brygga flera gånger sedan hemkomsten. På vägen ner genom hagen plockar vi hallon och på tegelskärvsbacken strax ovanför bryggan har de sista smultronen mognat, små små mörkröda och fulla av den där allra bästa sommarsmaken.
härlig häger!