Under några Varbergsdagar har jag ägnat mig åt att läsa ”Orlando innamorato”. Jag har läst och jag har gått vid havet. Varje morgon gick Londi och jag den vanliga vägen ner över heden.
Se här vad vi såg under den första morgonvandringen:
En skymt av Stora Apelviken uppifrån Hästhagabergen
Småvågor rullar in över Lilla Apelvikens gråa sand
Guppande änder och ett avlägset segel – lite skagenaktigt ljus kanske
Blick från Subbeberget – mot söder
Jag gillar verkligen västkusten. Tack för de vackra bilderna, Bodil! 🙂
Hej Constanze,
har du kanske varit i Varberg?
Hallå hallå! 🙂
Vi var där i somras. Min pojkvän gick ju på gymnasiet i Varberg och ville visa staden för mig. Trevlig stad, iaf på sommaren. De andra årstiderna känner ju inte till än.
Det var ju lustigt; jag har också gått på Peder Skrivare – en gång i tiden. Jo, Varberg är fint på sommaren; de andra årstiderna är väl lite vildare, men det är alltid härligt vid havet.
Vad roligt! Han läste fotografi och media där och nu längtar han faktiskt rätt mycket och vill flytta tillbaks. Tror man stannar väl en göteborgare i hjärtat och stortrivs inte i 08-regionen.
För att krångla till det hela lite: Lustigt nog är jag själv stockholmare från början…