Sedan en tid förbereder jag ett anförande jag ska hålla vid en litteraturkongress i Göteborg i mitten av september (i mitt förra inlägg finns en not om vad det ska innehålla). Efter en inläsningsperiod har jag gått över till något man skulle kunna kalla ”steg två”. Jag vet ju att min hjärna tänker friare och bättre när jag är i rörelse än när jag sitter vid ett bord, så jag håller nu olika varianter av mitt föredrag under mina hundvandringar i skogen.
En liten bandspelare följer med som minne och uppsamlare och när jag kommer hem lyssnar jag av det jag sagt och antecknar det som jag tror är användbart.
Ibland när jag går där i skogen och pratar italienska i min bandspelare tänker jag att jag nog kan verka lite konstig för någon som eventuellt dyker upp bakom mig på stigen eller som jag plötsligt stöter samman med i någon krök. Och vad Londi tänker om det hela vet jag inte.
Det händer att hon vänder sig om och tittar på mig lite undrande – eller är det kanske bara vänskapligt. Och jag pratar ju med henne också, det gör jag.
En lustig bieffekt av det här tillvägagångssättet är att jag, när jag sedan lyssnar på inspelningen hemma, ser vägen jag gått framför mig i hela dess sträckning. Allt eftersom orden väller fram förflyttar jag mig för mitt inre öga genom skogen, varje mening är fästad vid ett bestämt träd eller vid en bestämd vy över markerna.
Diese Arbeitsmethode gefällt mir. Und wenn du nachher vor den ganzen Leuten stehst und deinen Vortrag hältst, dann erinnerst du dich bestimmt auch an deine Wanderungen – und das wird dir und deinem Vortrag sicher gut tun! 🙂
Beim Radfahren mache ich immer mal wieder ähnliche Erfahrungen. Und ich habe schon überlegt, ob ich mir nicht so ein kleines Diktiergerät anschaffe. Manchmal fällt mir nämlich ein guter Gedanke oder eine feine Formulierung ein – und dann ist es so mühselig, extra abzusteigen und nach Zettel und Stift zu suchen…
Bodil, det var en väldigt vacker beskrivning av en arbetsmetod. Jag önskar att jag hade samma tålamod som du, eller ska vi säga lugn, att vandra så. Jag tar ju mina cykelturer men är alltid i bebyggda områden, så det skulle kanske inte fungera att cykla omkring och läsa in tankar. Men din berättelse här är oerhört inspirerande. Tack för den! Thomas
Tack Keri, tack Thomas,
ja, det är kanske lite svårare att göra det här på en cykel, man rör sig snabbare, kanske är man omgiven av trafik som brusar och som man inte helt kan/bör tänka bort. Det här att gå till fots ger på något vis mer stadga och ett större lugn och har man dessutom en hund vid sin sida – en sådan hund som jag har – då blir friden ännu djupare. Och skogen eller naturen över huvud taget bildar den bästa bakgrunden för tankens fria rullning – för mig i alla fall.
Ja, hade vi bara naturen här, så skulle jag pröva samma sätt att tänka på. Men i traffikbullret är det svårare.
acb,
var är ”här” om jag får vara nyfiken?
Bruce Springsteen har en intressant arbetsmetod, på YouTube – Broadcast Yourself. Här är en länk till en video där han sjunger Dead Man Walkin’ (inklusive klipp från filmen med samma namn, alltså även Susan Sarandon):
http://www.youtube.com/watch?v=6tR7rNMic8s&NR=1
”Här” är där, på ett ungefär.
acb,
jag kommer tyvärr inte åt ”där”. Kan du göra något åt länken? Jag är ju nyfiken.
Ja okej, här skriver jag nu då en idiotkommentar (så som jag kallar dem):
det är kommatecknet det är fel på i länken som du inte kommer åt, Bodil.
Jared Diamond, Goscinny och vad det nu var mer, Hello World – är noterade, men det är inte vidare läsbart med svart botten, tycker jag.
hmm. try again
http://tinyurl.com/3dyqap
Fungerar det?
Tack, ja det funkar perfekt – spännande med en så detaljerad karta.
Fast en gång i tiden så bodde jag i skjulet (som inte längre finns) i den vita fläcken (som då inte fanns) i mitten av den här kartan:
http://www2.lantmateriet.se/ksos/visaortnamn.jsp?id=2966371
Jaha, så Lantmäteriet stöder Bill. I have seen him too.