Jag återvänder dit jag aldrig gått ifrån. Hjalmar Gullberg tillbaka och kvar. Den här dagen läser jag ”Bara de riktiga orden” för att det är dem jag söker och för att jag ju sedan alltid sitter under ett träd och för att jag tror mig förstå den här förbindelsen mellan träden, orden och skuggan. Och fågelsången. Fastän det kanske är någon annan än jag som hör den.
Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågel-
sång har en skugga som träden.
Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan
sjunger de riktiga orden.
Gullbergs dikt pryder fasaden på Malmö Högskolas nya hus, Orkanen, där bibliotek och lärarutbildning håller till.
Ja, det är ju de riktiga orden, men är det den riktiga platsen för dem? Fast jag ska inte vara vrång och tråkig, kanske kan de förändra världen där de är hur den än är.
Utan Hjalmar Gullbergs verk vore jorden en mycket fattigare plats. Tack för dikten.