Jag blev egentligen inte förvånad, men jag kände en lätt inre gungning av välbefinnande, när jag hittade det: karpavsnittet i Olga Tokarczuks ”Gammeltida och andra tider”. Det här är till er som med mig har gått in i karpstimmet och blivit anhängare av ”karpen i värlslitteraturen”:
Godsägare Popielski drömde att han var en olivgrön karp. Han simmade i det gröna vattnet, där solen var ett nätt och jämnt upplöst ljus. Han hade ingen hustru och ingen herrgård. Ingenting ägde han och ingenting angick honom. Det var en vacker dröm.
Tokarczuk är en bra författare. Polsk samtida verkar överlag vara ett intressant fält inom litteraturen. Har bara inte läst så mycket. Måste göra bot =)
Mathias: Det är verkligen sant att polsk litteratur idag är något alldeles särskilt i Europa ja, kanske i världen. Olga Tokarczuks ”Daghus, natthus” var den bästa boken jag läste under hela förra året. Adam Zagajewski har jag talat en del om här på sista tiden, många av hans dikter och essäer läser jag om och om igen. Andrzej Stasiuk har jag läst en hel del av och hans böcker betyder också mycket för mig. Och det finns många fler som är mycket läsvärda.