Under en av bokmässans dagar stannade jag till vid den lettiska montern och blev sedan sittande där – kanske lite längre än jag först hade tänkt – i samtal med Jānis Oga. Innan jag gick valde jag ut två böcker och vi bestämde att vi skulle hålla kontakten. En av böckerna är diktsamlingen ”Igelkotten i brunnen” av Dzintars Sodums. Han är född 1922 och har i många år levt i exil först i Sverige och sedan i USA, men nu är han sedan en kort tid tillbaka i sitt gamla hemland. Jānis Oga sa till mig att om jag vill kan han ordna så att jag får tala med Sodums. Jag förbereder mig nu för ett sådant samtal. Jag läser den här igelkottsboken och funderar.
Och de här två dikterna vill jag låta också er se, för de bär, var och en på sitt sätt, något av livets värme i sig:
Ballad om hjältar och dödliga
– Jag måste leva, sa du, jag vill
än en gång virvla runt i svart, lång klänning
på ett parkettgolv med en bekymmerslös man,
jag vill än en gång vagga
en grabb med runda kinder.
•
Tack
Det tycktes: aldrig mer, någonstans.
Tack till trädet, fågeln, luften.
Tack till famnen, leendet, smekningen.
Tack för den goda tanken, den tålmodiga viljan.
De är broar som lagts över och låter oss gå vidare.