I Salongens dikt- och översättarverkstad påbörjade vi igår ett nytt projekt: Vi arbetar nu med att slipa fram en översättning av den ukrainske poeten Kostyantyn Moskalets’ dikt ”Amor fati”. Första steget var Lev Hrysyuks grovöversättning, andra steget ser ni här – det är resultatet av Levs och min vidareutveckling av grovöversättningen. Välkomna in i diktverkstaden!
Amor fati
Jag tänker ofta på varför du är så ensam –
ditt öde är ju ett av de vackraste i världen
dessa ögon vaksamma, sorgsna –
varför finner ni ingen, bara speglar,
och i speglarna er själva och ert dubbla väsen,
knappt täckta av det fulländades flor,
av tidens dagg,
……………………väntans rimfrost
………….klockans tålamod – vad
å vad skulle jag annars kalla dig?
Men kanske är det så det ska vara? Kanske
kommer du att dö i handflatan som en snöflinga
när någons värme förintar denna ensamhet?
Och kanske är denna ensamhet blott en form
av din oförklarliga varelse?
Och den kärlek som finner dig
förgör den dig?
Jag älskar dig.
PS De två rader som här inleds med ett slags tekniska myrstigar ska egentligen bara vara indragna. Vill ni se hur dikten verkligen ska se ut, även i sitt ukrainska original – gå till Salongen.
De orden känns som mina, eller som om jag har dem inombords. Så vackert, så sant, som om någon skrev dem till mig en gång.
Tack!
Inkan: Och tänk hur det ukrainska originalet då ska låta (om man förstod ukrainska, eller gör du kanske det?)…
Ifall att ukrainska påminner om ryskan så kan jag kanske förstå lite… men det är så länge sedan jag underhöll språket att jag tappat så mycket.
Men bara att höra en vacker röst läsa -om så på orginalspråket – måste helt enkelt vara en upplevelse. Språkljuden förmedlar så mycket av känslor…
Skön måndag!
Inkan, om du tittar in i Salongen kan du se den ukrainska originaltexten där. Och kan du (lite?) ryska, så förstår du nog en del ukrainska.
Jag önskar dig också en skön måndag.