Mitt inne i allt det rostbruna, tegelröda, oxblodiga och färgtunga håller Ferrara en gnistrande diamant med båda händerna. Ferrara gömmer helt öppet på en diamant, den största som finns i den här världen. Och diamanten har en balkong mot himlen.
Jag låter er nu ta farväl av Ferrara – åtminstone för en tid – medan jag i stället låter Ferrara bli en del av mig eller mig en del av henne.
Nej, det är nog ingen som vinkar från balkongen…
Stort tack, Bodil, för allt du förmedlat om Ferrara.
Det är stadens trollkraft som drivit mig… kanske lite för långt för en del som besöker den här sidan. Det är allt tur för mig att det finns läsare som du.