Om ni har läst vad jag har skrivit de senaste dagarna så tycker ni kanske att jag verkar vara alldeles förblindad och förhäxad av Atens klassiska skönhet och av det grekiska språkets tidlösa fulländning. Ni har rätt. Och ändå såg och upplevde jag förstås annat också. Jag åkte tunnelbana från flygplatsen och såg då genom fönstret den här byggnaden med den ack, så välbekanta bokstavskombinationen på fasaden:
På en marknad någonstans inte så långt från Syntagma stannade jag vid ett bokstånd och såg de här böckerna som väl snart alla människor i världen sett:
Och från min altan kunde jag mötas av den här oklassiska vyn över Akropolis och Parthenon:
Ja, och annars var det faktiskt karneval under mina Atendagar,
fast mest för barnen såg det ut som…
