![Adonis](/wp-content/PICT1/PICT1171_2.jpg @alignleft)I söndagens SvD läste jag en intervju med Adonis. I kanten av texten fanns/finns en sådan där irriterande halvlöjlig rad av fakta av typen ”Vilken är din älsklingsrätt?”, ”Senast lästa bok". Egentligen ville jag inte alls läsa den där raden av lösa ”fakta”, men hur det var så gick blicken dit. Jag ögnade lite löst, men plötsligt blev jag uppmärksam. Rubriken ”Om sin livsstil” föjdes av det här påståendet: ”En skribent bör leva borgerligt men tänka vänsterradikalt.” Jag kände ett obehag – vad ska det här betyda? Sedan tänkte jag: ”Det kanske är fel, han kanske inte alls sa så.” Sedan förträngde jag det och det gick bra tills nu, när jag bytte ut den fuktiga tidningen under gårdagens trattkantareller mot en fräsch och spred ut dem på just det där tidningsuppslaget. Jag såg texten igen och tänkte: ”Nej, jag kan nog inte skjuta det ifrån mig.”
Jag har inte läst mer än några få rader av Adonis poesi, så egentligen vet jag nästan ingenting alls om honom vad gäller själva huvudsaken. Men jag hör och läser numera nästan dagligen om honom och jag vet att han betraktas som en möjlig och värdig Nobelpriskandidat av många eller åtminstone ganska många.
Och nu detta uttalande: Jag hoppas att han inte sa så. Jag hoppas det för hans egen skull, för det är ett uttalande som väl inte kan bygga på något annat än hyckleri: ”En skribent bör leva borgerligt men tänka vänsterradikalt.” Vad innebär det att leva borgerligt? Och vad innebär det att tänka vänsterradikalt? Och vad betyder det att leva det ena och tänka det andra?
Kanske var översättningen dålig. Jag tror jag förstår vad han kan ha menat, fast det kan ju vara en missuppfattning, men iallafall vore min tolkning: leva borgerligt betyder att leva ett lugnt liv utan stora äventyr, att ägna sig åt sitt arbete. Livet äger rum i texten, inte i realiteten. Tänka vänsterradikalt skulle jag förmoda är en felöversättning av att tänka radikalt – och det ser jag som en nödvändig förutsättning för skrivande – innebär då att skära igenom skikten av yta, lögn, illusion, fördomar, fär att nå in till en desillusionerad syn på tingen. Vänsterradikalitet är kanske också ett signalord som då innebär att man står på de utsattas sida, fast det ju inte nödvändigtvis måste vara förknippat med vänster. Men det är ju den traditionella indelningen.
Har läst om Adonis tidigare i tyska tidningar. Frankfurter Buchmesse hade för några år sedan, minns inte när, en arabisk ”Schwerpunkt” och då intervjuades han. Han lever i Paris och är väl en slags dissident. Jag beslöt mig då för att läsa honom, men det har inte blivit av än.
Här är länkar till några kvalitativa artiklar.
http://www.zeit.de/2004/40/L-Adonis2
http://rezensionen.zeit.de/Autor/8f00d6ddf514f1f3a5b0373213329a4b
http://www.perlentaucher.de/autoren/7728.html
Har tolkat det på ett liknande sätt. Leva borgerligt i motsats till vagabondiskt eller extravagant. Tänka vänsterradikalt i motstas till konformistiskt. Men jag vet inte varför skribenten ”bör” leva på detta sätt.
Tack Agnes, jag ska försöka läsa artiklarna under dagen.
Det där med ords olika betydelser och tolkningar är en härva utan like – egentligen är det märkligt att människor alls kan tala med varandra och dessutom förstå varandra ibland…
Jag mailade journalisten som gjort intervjun och frågade om omständigheterna kring Adonis’ uttalande. Jag fick, mycket snabbt, det här svaret:
”Adonis sade detta på franska (jag har det på band om du vi höra hur det lät). Kanske kan man säga att uttalandet är gjort med en ögonblinkning efter att vi pratade om hans förtjusning i vin, single malt whisky och italiensk grappa, det vill säga ”borgerliga” vanor.
Hoppas att du är nöjd med detta svar.”
Jaha, ”ögonblinkning”, ”whisky”… Jag får nog fundera lite. Är det att göra för stor sak av det hela att be att få lyssna på bandet?
Nej, det är att manifestera en högst naturlig nyfikenhet!
Hur man än tolkar ordet ”borgerlig”, blir det ändå uppseendeväckande i sitt sammanhang, tycker jag. Hur många gånger har man inte hört påståenden som att ”man måste svälta för konsten”, ”ingen god litteratur föds ur ett bekvämt liv” eller ”man måste lida, för att skriva väl”?!! Här kommer en firad poet och ställer alla begrepp på ända, genom att hävda att en kälkborgerlig person ens kan tänka vänsterradikalt.
Dock kommar jag för alltid att minnas Beauvoirs ord om att man inte behöver vara korp, för att skriva om korpar.
Kanske är det inte då uppseendeväckande, trots allt. I stället utmanar uttalandet den generella, sterotypa bilden av den svältande, lidande konstnären. Men, i ärlighetens namn, hur många författare svälter för sin konst? Skriver man väl och blir en god författare, säljer man många böcker – och då lever man ju inte längre fattig.
Vet att Lars Winnerbäck ofta ifrågasätts som ”vänsterradikal, soldarisk” artist. Han är framgångsrik och får mycket pengar. Hur mycket han än skänker till välgörande ändamål, ifrågasätts ändå hans förmåga att förstå de sämre lottade i livet.
Är helt övertygad om att man inte behöver vara korp för att skriva om korpar. Tror heller inte att yttrandet är en felöversättning.
”En skribent bör leva borgerligt men tänka vänsterradikalt.” Den här frasen kliar fortfarande i skinnet på mig (ja, jag har bett att få höra inspelningen för att försäkra mig om vad som verkligen sas) – Vart ska de där vänsterradikala tankarna (vad det nu är) föra, om de inte ska föra någonstans i den tänkandes eget liv? Är det andras liv som ska påverkas av detta tänkande?
Osökt (eller sökt möjligen) kommer jag att tänka på en sak: Jag var i Tyskland under valet och såg den här texten på ett PDS-plakat med en bild på Gysi:
Wir predigen nicht Wasser und trinken Wein
Wir predigen Wein
Kanske var det utmanande sagt av honom? Han tog kanske med i beräkningen att det skulle ställa till det i den litterära debatten.
Vänsterradikala tankar ställs väl bara i motsats till konservativa, bevarande tankar, tror jag. Radikal högervridning har vi ju sett skräckexempel på i t.ex. Chile och det är väl egentligen ett uttryck för ett bevarande av den styrande klassens privilegier. Vänsterradikala tankar innebär i sig själva förändrings-benägenhet, om än i realiteten inte nödvändigtvis förbättring.
I tankarna kan man ju åstadkomma revolution i sin egen värld och utvecklas enormt. Det innebär inte att man i sitt vardagliga liv måste avstå från en whiskypinne på kvällen eller goda middagar. I den krassa verkligheten, spelar det ju ingen roll om man bara har lyckats åstadkomma förändring i sitt eget sinne – man måste ju nå ut till läsarna och få dem att uppleva revolutionerande tankar, så att de kan påverka sina egna liv. Tillsammans är vi starka.
Jag tror inte att ett ”borgerligt” liv nödvändigtvis betyder att man inte kan påverka andra eller hysa vänsterradikala tankar. Inte heller tror jag, att vänsterradikala tankar innebär att alla måste leva på en lika låg social nivå – snarare att alla ska kunna ta sig rätten att sträva efter ett tryggare och därmed ”borgerligare” liv.
Man åstadkommer inte större förändring i samhället för att man själv lever på svältgränsen.
För många människor kan nog tryggheten att ha en riktig bostad, ett arbete eller en ordnad tillvaro vara själva grundförutsättningen för ett kreativt tänkande. Vem orkar tänka kreativa, nyskapande tankar i en otrygg, revolutionär situation?
Ergo – lev borgerligt – tänk radikalt!
Då måste jag nog ändå ställa frågan: Vad innebär det leva vänsterradikalt?
Tja, leva ”idealistiskt” kanske. Enbart hålla sig till non-profit-engagemang i ideella rörelser som möjligtvis kan ge pengar till det basala uppehället men inte mer.
Men jag vet inte. Det kan lika bra betyda att ta det mesta från det kapitalistiska systemet. ”Om jag skall sälja mig för pengar, ska jag ha vad jag är värd” för att citera en låt av Mikael Wiehe. När man väl fått in pengar från sin kommersiella arbetsgivare kan man sedan ställa upp på ideella aktiviteter i mån av tid.
I det vänsterradikala levnadssättet (som i många andra levnadssätt som sätter idealen högt) finns väl drivkraften att stödja ideella folkrörelser har jag fått för mig.
Peter: det låter ju inte särskilt radikalt, möjligen med undantag för första varianten i ditt resonemang – idealistiskt, bara det basala.
Får jag med utgångspunkt från detta vara så påträngande och fråga dig direkt hur du ställer dig till Adonis’ uttalande (du behöver förstås inte svara)?
intressant diskussion !
Utgångspunkten för Bodil Z:s reflektion var ju att den här typen av ytliga intervjuer egentligen inte bör tas på allvar. Det håller jag verkligen med om. Varför bry sig ?
En provokation tycks det vara.
Som jag ser det uppstår givetvis alltid en spänning mellan en intervjuare och den intervjuade, beroende på klädsel och koder. Anta att intervjuaren är klädd mer markant ”radikalt” i förhållande till Adonis tweed-blazer( mer än troligt), då vill Adonis försvara sig; det är det han gör. Sen bor Adonis i Paris, där vänstern sen franska revolutionen levt borgerligt, arketyp är gåslevervänstern.
I Tyskland tycks detta vara ett problem, eftersom tyska kulturjournalister av någon anledning alltid älskar Grappa och dessutom ALLTID har dåligt samvete för detta.
Alltså måste helt enkelt denna fråga/svar komma upp i en sån intervjusituation, den är helt förbestämd.
kan man se det så ?
Till slut tror jag att Adonis hävdande av en borgerlig livsstil är betydligt svårare att uthärda i vårt kulturklimat, där borgerlig sällan förknippats med medborgerlig, utan snarare kälkborgerlig.
Hälsning från en ny medlem på denna bloggsida
Martin
Om du menar mig personligen? Idealist i den första bemärkelsen är jag inte längre. Jag har dock vänner som är det.
”Tänker vänsterradikalt”, ja, det beror på vad man menar med ”vänsterradikalt”. I sociala frågor är jag nog vänster, i kulturella ibland mer konservativ….
Martin: Nu när jag har tänkt efter ytterligare lite (men säkert inte tillräckligt), så tror jag att min fråga kanske inte handlar enbart om Adonis, vad han tänker och säger i intervjuer, ja, kanske handlar det bara marginellt eller som ett slags utgångspunkt (där man inte behöver uppehålla sig särskilt länge) om honom. Det handlar nog mer om vad det här med borgerlig och borgerlig livsstil betyder och vad vänsterradikal egentligen står för. Dessa ord eller begrepp är mycket värdeladdade på ett flertal sätt, men samtidigt är betydelsen i dem undanglidande, mer undanglidande än i många andra begrepp. Man kan till exempel experimentvis fråga sig vad det motsatta uttrycket hade kunnat betyda, alltså: ”En skribent bör leva vänsterradikalt men tänka borgerligt.”
Peter: Jag var visst lite luddig där – jag undrade hur du ställer dig till Adonis’ uttalande (förutsatt att det nu är hans uttalande).
Ja, än en gång: Vad betyder ”vänsterradikal”?
Bodil, håller med, det är begreppen vi är intresserade av.
De är suddiga. Men ”bör” är alltid skumt. Om man säger ”kan” är det inte lika provokativt, eller hur ?
Vänsterradikal är väl någorlunda klart begrepp, men borgerlig har ju nästan blivit ett skällsord. Men läs då Arne Helldéns bok om den franska upplysningen och det meborgarideal som där fostrades. Borgerligheten var från början =”medborgerlig”, dvs revolutionär gentemot det rådande feodala samhället. Något positivt.
Martin: Jag är inte säker på att ”vänsterradikal” är så entydigt vad gäller värdeladdningen…
Bodil,
absolut – det beror ju helt från vilket håll man ser på begreppet.
”En skribent bör leva borgerligt men tänka vänsterradikalt”. Verkar vara den bekvämaste vägen att gå. Alternativet kan vara att leva ideologiskt under knapphetens stjärna.
Hur jag ställer mig. Jag undrar varför han säger ”bör” om det inte är humoristiskt/ironiskt menat. Däremot tror jag att en skribent ”kan” leva på ett sätt & tänka på ett delvis annorlunda sätt!
Peter: Tack för din kommentar. Det där ordet ”bör” har jag också funderat lite över, men så tänkte jag att det kanske var lite situationsbundet, kanske kopplat till journalistens fråga, så jag släppte det, men din lilla reflexion kring det kan jag följa med i.