Klara Johanson är ju min absoluta stamgäst under pausträdet, men också Else Lasker-Schüler tittar in här allt emellanåt. Idag tänker jag låta er se en skymt av henne genom Klara Johansons ord. Detta lilla stycke är hämtat ur expressionistkapitlet ”Den tyska diktens själskris” i ”Det rika stärbhuset”:
Ett poem i hans [Georg Trakls] postuma bok ”Sebastian im Traum” är betydelsefullt ägnat Else Lasker-Schüler. Expressionisterna – och inte bara de – skådar i andakt upp till de hebreiska balladernas diktarinna, som tycks i direkt blodstradition ha undfått Gamla testamentets stolta prakt och sinnlighet och gudsförtrolighet. Hon sjunger som Höga visans brud och som gråterska vid Babylons älvar, väl också något som en mycket modern bohemartist vilken hinsides yttersta raffinemanget har återfunnit naivitetens lyckliga abandon.
Jag infogar två dikter ur ”Hebräische Balladen” här:
Ruth
Und du suchst mich vor den Hecken.
Ich höre deine Schritte seufzen
Und meine Augen sind schwere dunkle Tropfen.
In meiner Seele blühen süß deine Blicke
Und füllen sich,
Wenn meine Augen in den Schlaf wandeln.
Am Brunnen meiner Heimat
Steht ein Engel,
Der singt das Lied meiner Liebe,
Der singt das Lied Ruths.
# # #Jakob
Jakob war der Büffel seiner Herde.
Wenn er stampfte mit den Hufen,
Sprühte unter ihm die Erde.
Brüllend ließ er die gescheckten Brüder.
Rannte in den Urwald an die Flüsse,
Stillte dort das Blut der Affenbisse.
Durch die müden Schmerzen in den Knöcheln
Sank er vor dem Himmel fiebernd nieder,
Und sein Ochsgesicht erschuf das Lächeln.
Petimeters petitesspedanteri:
stamgäst stavas med bara ett m.
Tack Henrik, nu har jag rättat felet (det är väl bara damm, lamm och ramm som stavas med två m i slutljud…). Jag använder ju inte rättstavningsprogram eftersom jag anser att jag kan stava – där ser man hur det kan gå… Kanske var det en liten germanism som smög sig in; det blir ju ”Stammgast” på tyska, men fel är fel…