Livets vägar går i cirklar eller snarare ovaler eller varför inte ellipser? Jag snubblar visst på orden redan i ingången till den här texten. Vad är en ”ellips”? En oval men också en förkortning. Lustigt, för ovalen verkar för mig snarare som en förlängning av något av cirkelns element. Nå, de här inledningsorden förpackar jag nu om till illustration till det jag hade tänkt säga. Jag hade än en gång lust att peka på det absurda i att jag obekymrat fortsätter att leva i ett land vars språk jag bara talar ytterst trubbigt och oprecist, absurt för att jag älskar att kunna uttrycka mig ekvilibristiskt, kreativt, vasst och glasklart. Absurt också att jag knappast alls lider av det. Jag är som en simmare som har valt att leva där det inte finns några stora vatten, bara diken och pölar. Jag älskar det äventyrliga samtalet vars väg eller utgång ingen av parterna vet när det börjar. Den person jag talar mest med i dessa dagar har borstig päls och ser ut så här:
