Nå, mina damer och herrar, var kan vi befinna oss här? Var i verkligheten och var i böckerna?
Ja, damstället i Faust det hittar jag förstås – det är i ”Vorspiel auf dem Theater” och det är teaterdirektören som talar, men var i Buddenbrooks finns ””Meine Herren! Krach hindurch und dann auf…”?
•
•
•
Bildtillägg:
Lite på skoj, fast ändå på ett litet allvar vill jag presentera ett fragment ur min tjeckiska basgrammatik för er. Den kom till efter en dag i Vrchlabí den här sommaren och det var egentligen inte jag utan en flicka jag känner väl (inbillar jag mig i alla fall) som skapade de två exempelmeningar som ni ska få se här:
Já mám medvěda.
Ty máš med.
Sedan tidigare – närmare bestämt sedan en text som tog avstamp i just Vrchlabí förra sommaren; se här: – vet vi ju att ”medvěd” är björn och ”medvěda” är alltså ackusativformen av ordet. Och ”med”, ja, det är honung. Vad blir det då? Javisst:
Jag har björn.
Du har honung.
Verbet personböjs i tjeckiskan – som i så många andra språk – och pronominet behöver bara sättas ut vid kontrast. Tjeckiskan saknar som de flesta slaviska språk bestämd och obestämd artikel, alltså säger jag när jag anpassar svenskan till det: ”Jag har björn.”
Já mám medvěda.
Ty más med.
Höstsäsongen i Salongen har just tagit sin början. Först in är en text om den neapolitanska skådespelaren, regissören, dramatikern och poeten Eduardo De Filippo. Det är Rossella Iannone – litteraturvetare och balettdansös från Battipaglia i den djupaste italienska södern – som skrivit texten. Här följer ett kort utdrag som jag rivit loss någonstans från mitten av texten:
Det är omöjligt att gå in på eller ens snudda vid alla De Filippos dramatiska verk i en text av det här omfånget. Vart och ett av dem har ägnats djupgående studier för deras tematiska mångsidighet, för alla de skiftande läsarter som är möjliga, för deras poesi, deras band till historien och deras aktualitet och för deras djupa släktskap med Commedia dell’Arte-traditionen. Jag väljer därför att koncentrera mig på ett enda verk (även om de allesammans rinner i mina ådror, eftersom jag känner en djup kärlek till dem alla) och det verk som jag känner mig manad att skriva om är ”Filumena Marturano”.
Resten av texten hittar ni om ni går in här. Välkomna!
Fler bilder av Eduardo De Filippo finns på den här platsen.
… Der Sommer war sehr groß…
När jag tittade i min brevlåda igår fann jag en tunn grå bok med ett hav på framsidan: ”Tårarnas fabrik” av Valzhyna Mort.
Valzhyna Mort är en ung vitrysk poet som jag följt – lite sporadiskt visserligen, kanske är det inte det man kallar ”följa” – under några år. Första gången jag hörde henne läsa sina dikter var på bokmässan i Göteborg hösten 2004. Vi befann oss i den lilla vitryska montern (kanske delades den med ytterligare några länder från ”bakom horisonten”) och vi det var Valzhyna, en översättare och fem åhörare. Även om jag inte förstår någon vitryska alls så nådde Valzhynas intensiva läsning mig – hon läste inifrån sitt huvud och tittade rakt på oss nästan in i oss. Jag fick med mig några ”bruksöversättningar” av ett par av dikterna och i dem såg jag att det måste finnas något mycket mer under den tillfälliga svenska språkytan där.
I Leipzig på bokmässan den här våren hörde jag henne läsa sin dikt ”Opera”, en dikt som smattrade genom åhörarskaran – en åhörarskara som nu bestod av kanske ett hundratal människor. Hon kommer att nå längre och längre ut i världen utan att förlora förmågan att nå längre och längre in.
Den här lilla gråa boken är den första riktiga översättningen till svenska som finns av (ett utsnitt ur) hennes diktvärld. Det är Thomas Nydahl som har gjort översättningen, delvis i samarbete med Mikael Nydahl. Jag läser två av dikterna för er här. Först den kända ”En dikt om vita äpplen”:
vita äpplen, ni sommarens första äpplen
med skal lika mjuka som babyhud,
krispiga som vit vintersnö.
er doft låter mig inte sova,
det är så här de döda om natten
plågar sina mördare.
vita äpplen,
det är så här jorden i juli
tyngs under er vikt.
men här finns det bara sopor och dom luktar sopor…
men här är det bara tårarna som smakar salt…
och när vi plockar er
som snäckor i den gröna oceanernas trädgårdar
just som vi slitits från modersbrösten
då lärde vi oss
att i allt söka kärnan med våra tänder.
hur kommer det sig då att våra
tänder har blivit som bomull
ni vita äpplen,
i det svarta vattnet drunknar fiskare
som närts av er.
Den andra är väldigt kort och den upptäckte jag alldeles nyss. Överst på sidan står det ”Till Linda Gregg” och diktens namn är ”Lärare”:
om du ska vara min lärare
måste du bli en tiger
så att du kan bita av mitt huvud
och jag måste följa dig överallt
och anstränga mig
för att få tillbaka mitt huvud
