7 tankar om “Höstkänning

  1. Bodil tack för den fina bilden – menar du som Rilke att sommaren är slut nu?

    Ja, det har ju inte varit så särskilt mycket sommar i Sverige i år — i alla fall inte så att man behövde solskydd. Själv har jag dock varit vid havet och sett senaste solnedgången (Amundön söder om Göteborg). Överjordiskt sköna störta världarna samman, för att citera Harry Martinson.

    Vem är Londis kompis? Ser ut att vara en sympatisk hund!

    Och för övriga bloggbesökare vill jag rekommendera Bodils nya översättning på Salongen:
    http://salongen.de/index.php?review=defilippo

    Och jag vill härvid också betona att Bodil inte berättat för mig att hon just publicerat texten där, så att ingen tror att vi ägnar åt oss korsvisa referenser för att vara lustiga, ej heller av alla andra skäl som skulle kunna vara möjliga.

  2. Ja, jag fick en stark höstkänsla igår – eller var det redan i förrgår? – en känsla av att nu är det långt till nästa sommar och jag tycker ju så barnsligt mycket om sommaren!

    Londis kompis är en hittehund av pitbullblandning och hans ägare har i all oskuld givit honom namnet Pit, fast ofta blir det – tack och lov – Pito. Och ja, han är en av Londis bästa vänner även om de ses väldigt sällan.

    Nu ska jag strax göra min Eduardo-De-Filippo-manöver här under pausträdet.

  3. Ja, man ser nästan på hunden att han är en äkta blandras!

    En sådan hund (en tik som lystrade till namnet Rita) hade vi också när jag var liten, och jag var den enda i familjen som hade pli på henne. Så säger i alla fall mina föräldrar, själv var jag bara omkring ett år gammal:

    Om jag stod mitt i trädgården, pekade och skrek Rita, gau! – då lommade hon snällt iväg till sin ”hundkoja” som var någon form av hål i husgrunden. Gau är en förkortning av det rumänska ordet gaurã, vilket betyder hål. Femininum, om någon skulle undra över ordets genus.

    Blandras heter på rumänska corciturã, för övrigt.

    Übrigens!

    Jo, och pitã betyder bröd på rumänska, men i dialektal form. Det gängse ordet för bröd är pâine (numera), när jag lärde mig läsa skulle det stavas pîine.

  4. Tack, Laura, för alla språkliga upplysningar och annat ur livet. Nu vänder jag tillbaka till texten under den ”stora sommarbilden”. Jag tänkte att Rilkes höstdikt kunde få finnas i sin helhet här ”i undertexten”:

    *Herbsttag*

    *Herr: es ist Zeit. Der Sommer war sehr groß.
    Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,
    und auf den Fluren laß die Winde los.*

    *Befiehl den letzten Früchten voll zu sein;
    gieb ihnen noch zwei südlichere Tage,
    dränge sie zur Vollendung hin und jage
    die letzte Süße in den schweren Wein.*

    *Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.
    Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,
    wird wachen, lesen, lange Briefe schreiben
    und wird in den Alleen hin und her
    unruhig wandern, wenn die Blätter treiben.*

  5. Vad jag älskar den här höstdikten!!! Tack, Bodil, för att du skrev den här i dess helhet. Varje gång jag träffar dikten igen känner jag mig lite ”körd omkull”… :-)

    Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr…

    Och även om det är inte dags att sucka så här i år, tycker jag. (Jag njuter av augusti-värme!)

  6. Här uppe är egentligen ingen verklig augustivärme kvar och när solen ibland kommer fram så är den en septembersol på en vacker och klar himmel, men en himmel som förlorat värmen. Här har hösten börjat. Det är alltid för tidigt.

Kommentera