Valzhyna Mort: Tårarnas fabrik

När jag tittade i min brevlåda igår fann jag en tunn grå bok med ett hav på framsidan: ”Tårarnas fabrik” av Valzhyna Mort.

Valzhyna Mort är en ung vitrysk poet som jag följt – lite sporadiskt visserligen, kanske är det inte det man kallar ”följa” – under några år. Första gången jag hörde henne läsa sina dikter var på bokmässan i Göteborg hösten 2004. Vi befann oss i den lilla vitryska montern (kanske delades den med ytterligare några länder från ”bakom horisonten”) och vi det var Valzhyna, en översättare och fem åhörare. Även om jag inte förstår någon vitryska alls så nådde Valzhynas intensiva läsning mig – hon läste inifrån sitt huvud och tittade rakt på oss nästan in i oss. Jag fick med mig några ”bruksöversättningar” av ett par av dikterna och i dem såg jag att det måste finnas något mycket mer under den tillfälliga svenska språkytan där.

I Leipzig på bokmässan den här våren hörde jag henne läsa sin dikt ”Opera”, en dikt som smattrade genom åhörarskaran – en åhörarskara som nu bestod av kanske ett hundratal människor. Hon kommer att nå längre och längre ut i världen utan att förlora förmågan att nå längre och längre in.

Den här lilla gråa boken är den första riktiga översättningen till svenska som finns av (ett utsnitt ur) hennes diktvärld. Det är Thomas Nydahl som har gjort översättningen, delvis i samarbete med Mikael Nydahl. Jag läser två av dikterna för er här. Först den kända ”En dikt om vita äpplen”:

vita äpplen, ni sommarens första äpplen
med skal lika mjuka som babyhud,
krispiga som vit vintersnö.
er doft låter mig inte sova,
det är så här de döda om natten
plågar sina mördare.
vita äpplen,
det är så här jorden i juli
tyngs under er vikt.

men här finns det bara sopor och dom luktar sopor…
men här är det bara tårarna som smakar salt…

och när vi plockar er
som snäckor i den gröna oceanernas trädgårdar
just som vi slitits från modersbrösten
då lärde vi oss
att i allt söka kärnan med våra tänder.

hur kommer det sig då att våra
tänder har blivit som bomull

ni vita äpplen,
i det svarta vattnet drunknar fiskare
som närts av er.

Den andra är väldigt kort och den upptäckte jag alldeles nyss. Överst på sidan står det ”Till Linda Gregg” och diktens namn är ”Lärare”:

om du ska vara min lärare
måste du bli en tiger
så att du kan bita av mitt huvud
och jag måste följa dig överallt
och anstränga mig
för att få tillbaka mitt huvud