Författare: Bodil Z

För en vecka sedan ungefär publicerade jag en dikt – ”Till en romare, en vän” – av den polsk-judiske poeten Aleksander Wat här i min pausträdsvärld. Idag kommer en till, men innan jag skriver in den här citerar jag – möjligen lite opassande – mig själv ur en kortrecension av den bok där båda de här dikterna finns:

Samlingen innehåller både ”vildvuxna” och svårtydda texter som låter sig definieras som rent futuristiska eller dadaistiska, långa målande lite katalogartade dikter som berättar en historia och koncentrerade, utmejslade dikter som på en sida målar upp en stämning, en sanning eller en värld som till exempel dikterna ”Poetens barndom” och ”Bruden”. Ett gemensamt drag är att det rör sig om fri vers. Översättarens språk övertygar.

Översättaren är Peter Handberg och det är också han som gjort dikturvalet i volymen. Geten i t:et är en hälsning från getterna i dikten ”Till en romare, en vän”. Och den dikt som jag vill visa er idag är ”Bruden”, en dikt som inte har något alls futuristiskt eller dadaistiskt över sig utan som bär i sig klassisk-biblisk skönhet samtidigt som den gång på gång skrapar emot mänskliga brister och svagheter.

Bruden

Låt honom inte klä av henne med ögat
Innan han tvättat det i morgonens
Ljus, i snön från en fjärran bergstopp,
I den mjuka kullens grönska,
I strömmen av kantater
Av Johann Sebastian Bach.

Låt honom inte lägga sin hand på henne
Innan han sköljt den ren från våld. Från blod.
Blod, offrat och givet.
Innan han format handen med ömhet,
Goda gärningar och ärligt arbete,
Med musicerande på cembalo och okarina.

Låt honom inte närma sig henne med sina läppar
Innan han sköljer lögnerna av dem,
Innan han dricker ur källan med livets vatten.
Innan han bränner dem rena med livets eld,
Innan han helgar dem i tabernaklet av
Ynnest och sötma.

Som en avslutning på min lilla – då och då avbrutna – serie om de böcker jag köpte på bokmässan i Göteborg i år, gör jag en liten sammanställning av dessa här:

Bugning för sången: Gennadij Ajgi, översättning Annika Bäckström, förlag Ariel ellerströms

Tiden är ett skrik i natten: Pavel Z., översättning Michaela Zajíčkova, förlag Rámus

Tingens bok: Aleš Šteger, översättning Morgan Nilsson, förlag Rámus

Igelkotten i brunnen: Dzintars Sodums, översättning Juris Kronbergs, förlag Ariel Skrifter

Hjärtat på trottoaren: Aleksander Čaks, översättning Juris Kronbergs, förlag Heidruns

Bisarra blad: Urmuz, översättning Dan Shafran och Tom Sandquist, förlag ellerströms

En utflykt till järnvägsstationen: Jáchym Topol, översättning Hagar William-Olsson, förlag Rámus

Jag köpte sju böcker på årets bokmässa i Göteborg. Hittills har jag givit små inblickar i sex av dem. Här kommer nu den sjunde och det är ”En utflykt till järnväggstationen samt dikter” av den tjeckiske författaren Jáchym Topol. Topol är både prosaist och poet och han har bland annat skrivit sångtexter för undergroundrockgruppen Psí vojáce. Huvuddelen av den här boken utgörs av novellen ”En utflykt till järnvägsstationen”, en mörk, egensinnig och vild beskrivning av Prag efter kommunismens fall.

I slutet av boken finns ett litet antal dikter. Jag väljer att visa er den sista som heter ”nästa kärlekshistoria”.

nästa kärlekshistoria

nästa kärlekshistoria
kommer att utspela sig i en bokskog
nästa kärlekshistoria ska utspela sig
på väg hem genom bokskogen
till svamparnas fasansfulla långsamma tysta
alltuppslukande växande
kärlekshistorien kommer att utspela sig
mellan halvmänniskor
mellan fredlösa i trasor nästa kärlekshistoria
kommer att utspela sig
mellan unga vackra människor
bakom en taggig mur vid världens ände ute i skogen
nästa kärlekshistoria slår ner bland de
felande länkarna
som en blixt från himlen och förändrar världen
det blir en underlig kärlekshistoria
och en annan kommer att börja med
kastade trosor mullrande sågverk uppbrutna lås
det är en försupen kärlekshistoria
det är den du drömt om
den du redan känner
det blir den sista kärlekshistorien
en utav många
och där finns spöken
och snutar och pornografiska böcker
precis som vanligt
det blir en mörk kärlekshistoria
som inte slutar lyckligt
för den har många slut
det är en historia om farlig frihet
någon annan sort finns inte
särskilt inte i kärlekshistorier
den är påhittig och döv och grym
mot omvärlden
och för det kommer den att få lida
för just den här kärlekshistorien
hyser ett blodtörstigt vilddjur
som frossar i dess inälvor
kanske finns det döda
och alldeles säkert röster i natten det kommer finnas
kannibaler
och tårar och ärr och i den här musiken i knastret
i suset i regnet försvinner allt som är tryggt och
välkänt
och kärlekshistorien utspelar sig kanske
i ett rum under jorden i en djup grotta
och när du stiger in hörs en röst som säger
Redan? Kommer du redan? nästa kärlekshistoria
är precis som alla andra historier
och den kommer också att innehålla något
du inte är beredd på nästa kärlekshistoria
ska utspela sig i en sovande stad
men den kanske
utspelar sig
i ett hus du glömt eller
eller inte alls
nästa kärlekshistoria
kommer helt säkert att utspela sig
enligt sina alldeles egan regler