Adam Zagajewski: Tänk om Ryssland

Det kom en bok till mig härom veckan, ”Elektrisk elegi” av Adam Zagajewski – (tack, Anders). Jag har nu läst dikterna fram och tillbaka flera gånger. Några av dem tycker jag särskilt mycket om, åtta eller nio. En av dem verkar skriven för just dessa dagar. Den heter ”Tänk om Ryssland”.

Tänk om Ryssland vore grundat
av Anna Achmatova, tänk om
Mandelstam vore lagstiftare
och Stalin en utkantsfigur
i ett förkommet georgiskt
epos, tänk om Ryssland tog av sig
sin stubbiga björnpäls
och kunde leva i ordet och inte
i näven, tänk om Ryssland, tänk om Ryssland.

bok

Det är Anders Bodegård som har låtit de här polska dikterna bli/förbli dikter även på svenska.

Pär Lagerkvist in italiano: Ho camminato sotto le stelle

För några veckor sedan publicerade jag dikten ”Under stjärnorna” av Pär Lagerkvist här i italiensk översättning av Giacomo Oreglia. Samtidigt lovade jag att visa ytterligare några Lagerkvistdikter i Oreglias översättning här under hösten. Jag stannar under stjärnorna och väljer dikten ”Jag har gått inunder stjärnor” som jag har starka minnen av från min ungdomstid.

jorden

Jag har gått inunder stjärnor

Jag har gått inunder stjärnor för att komma hit till dig
där du väntat mig med händer som blev varma.
Du skall giva mig din kärlek, du skall smeka, värma mig,
du skall tro att jag är en av livets arma.

Jag har gått inunder stjärnor för att komma fri till dig,
så stolt, så fri som en människa får vara.
Du skall binda mig till jorden, du skall övervinna mig,
att min frihet blir min ljusa tankes bara.

Jag har gått inunder stjärnor för att komma ung till dig,
ung av evigheter, ung av deras glädje.
Här är jorden, där vi bor, jag skall åldras hos dig
till en djupare och hemligare glädje.

Ho camminato sotto le stelle

Ho camminato sotto le stelle per giungere fino a te
qui dove tu mi hai atteso con mani divenute calde.
Tu mi devi dare il tuo amore, carezzare e riscaldare,
tu dovrai credere che io sia uno degli indigenti della vita.

Ho camminato sotto le stelle per giungere libero fino a te,
così fiero, così libero come può essere un uomo.
Tu mi devi avvincere alla terra, tu mi devi soggiogare,
così la mia libertà sarà solo quella del mio radioso pensiero.

Ho camminato sotto le stelle per giungere giovane fino a te,
giovane d’eternità, giovane della loro gioia.
Dove viviamo, qui è la terra, qui io invecchierò presso di te
verso una gioia più profonda e più segreta.

Precis som i ”Under stjärnorna” har Oreglia här släppt rimmen och något går väl därigenom förlorat, men något vinns kanske också…

”Ryssland är ingen rättsstat”

För snart två år sedan hörde jag på en sammankomst i Berlin en man (i en framskjuten ställning inom diplomatin) säga: ”Ryssland är ingen rättsstat”. Under en och samma kväll upprepade han envist gång på gång den här formeln – jag hörde den nog sex, sju gånger. Han använde den som inledning varje gång han skulle säga något om läget i Ryssland, ett land där han kort tid innan levt och verkat. Och frasen fastnade i huvudet på mig och jag tänkte något i stil med ”det här är en komprimerad och kyligt objektiv sammanfattning av läget i Ryssland”. Formeln låter ytligt sett som ett lugnt konstaterande, men tänker man sig in i den öppnas en avgrund.

Nyss läste jag Arkadij Waxbergs understreckare i SvD ”Laglöshet och kaos i Putins Ryssland”. Jag läser upp några ställen i artikeln:

Från att ha varit en passiv åskådare till den tilltagande främlingsfientligheten har makthavarna övertagit rollen som organisatörer, något som numera gör det omöjligt att räkna på Kreml som aktiv motståndare till rasism och chauvinism.

Vad vi nu ser är bilden av en stormakt som gör människor av ”fel” sort rättslösa, som blundar för pöblens handlingar och därmed skänker den sitt tysta stöd.

Och mitt i denna hysteri mördas Anna Politkovskaja, kallblodigt, brutalt.

Anna Politkovskaja hade förklarat krig mot hyckleriet och lögnen. Och hon hade belönats med den högsta utmärkelse en journalist av detta slag kan få: ett blint hat från alla dem som lever och verkar enligt egna, oskrivna lagar.

Och så här avslutar Waxberg sin analys:

Det finns ännu en sida på denna sorgliga historia. Den förre schackvärldsmästaren, demokratiförkämpen Garri Kasparov, yttrade följande ord efter nyheten om Anna Politkovskajas död: ”Genom mordet på Anna Politkovskaja har korruptionens och repressionens krafter i Ryssland visat med eftertryck att de är redo att tillgripa alla medel för att behålla makten. När dessa krafter fortsätter att få stöd från den fria världens ledare är detta en katastrof inte bara för Ryssland utan för hela vår värld.”

Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet, men det kanske någon annan gör…

Aleksander Wat: Bruden

För en vecka sedan ungefär publicerade jag en dikt – ”Till en romare, en vän” – av den polsk-judiske poeten Aleksander Wat här i min pausträdsvärld. Idag kommer en till, men innan jag skriver in den här citerar jag – möjligen lite opassande – mig själv ur en kortrecension av den bok där båda de här dikterna finns:

Samlingen innehåller både ”vildvuxna” och svårtydda texter som låter sig definieras som rent futuristiska eller dadaistiska, långa målande lite katalogartade dikter som berättar en historia och koncentrerade, utmejslade dikter som på en sida målar upp en stämning, en sanning eller en värld som till exempel dikterna ”Poetens barndom” och ”Bruden”. Ett gemensamt drag är att det rör sig om fri vers. Översättarens språk övertygar.

Bokslut

Översättaren är Peter Handberg och det är också han som gjort dikturvalet i volymen. Geten i t:et är en hälsning från getterna i dikten ”Till en romare, en vän”. Och den dikt som jag vill visa er idag är ”Bruden”, en dikt som inte har något alls futuristiskt eller dadaistiskt över sig utan som bär i sig klassisk-biblisk skönhet samtidigt som den gång på gång skrapar emot mänskliga brister och svagheter.

Bruden

Låt honom inte klä av henne med ögat
Innan han tvättat det i morgonens
Ljus, i snön från en fjärran bergstopp,
I den mjuka kullens grönska,
I strömmen av kantater
Av Johann Sebastian Bach.

Låt honom inte lägga sin hand på henne
Innan han sköljt den ren från våld. Från blod.
Blod, offrat och givet.
Innan han format handen med ömhet,
Goda gärningar och ärligt arbete,
Med musicerande på cembalo och okarina.

Låt honom inte närma sig henne med sina läppar
Innan han sköljer lögnerna av dem,
Innan han dricker ur källan med livets vatten.
Innan han bränner dem rena med livets eld,
Innan han helgar dem i tabernaklet av
Ynnest och sötma.

Böcker från bokmässan: Sammanställning

Som en avslutning på min lilla – då och då avbrutna – serie om de böcker jag köpte på bokmässan i Göteborg i år, gör jag en liten sammanställning av dessa här:

liten helbild

Bugning för sången: Gennadij Ajgi, översättning Annika Bäckström, förlag Ariel ellerströms

Tiden är ett skrik i natten: Pavel Z., översättning Michaela Zajíčkova, förlag Rámus

Tingens bok: Aleš Šteger, översättning Morgan Nilsson, förlag Rámus

Igelkotten i brunnen: Dzintars Sodums, översättning Juris Kronbergs, förlag Ariel Skrifter

Hjärtat på trottoaren: Aleksander Čaks, översättning Juris Kronbergs, förlag Heidruns

Bisarra blad: Urmuz, översättning Dan Shafran och Tom Sandquist, förlag ellerströms

En utflykt till järnvägsstationen: Jáchym Topol, översättning Hagar William-Olsson, förlag Rámus

stor halvbild

liten halvbild