För snart två år sedan hörde jag på en sammankomst i Berlin en man (i en framskjuten ställning inom diplomatin) säga: ”Ryssland är ingen rättsstat”. Under en och samma kväll upprepade han envist gång på gång den här formeln – jag hörde den nog sex, sju gånger. Han använde den som inledning varje gång han skulle säga något om läget i Ryssland, ett land där han kort tid innan levt och verkat. Och frasen fastnade i huvudet på mig och jag tänkte något i stil med ”det här är en komprimerad och kyligt objektiv sammanfattning av läget i Ryssland”. Formeln låter ytligt sett som ett lugnt konstaterande, men tänker man sig in i den öppnas en avgrund.
Nyss läste jag Arkadij Waxbergs understreckare i SvD ”Laglöshet och kaos i Putins Ryssland”. Jag läser upp några ställen i artikeln:
Från att ha varit en passiv åskådare till den tilltagande främlingsfientligheten har makthavarna övertagit rollen som organisatörer, något som numera gör det omöjligt att räkna på Kreml som aktiv motståndare till rasism och chauvinism.
•
Vad vi nu ser är bilden av en stormakt som gör människor av ”fel” sort rättslösa, som blundar för pöblens handlingar och därmed skänker den sitt tysta stöd.
Och mitt i denna hysteri mördas Anna Politkovskaja, kallblodigt, brutalt.
•
Anna Politkovskaja hade förklarat krig mot hyckleriet och lögnen. Och hon hade belönats med den högsta utmärkelse en journalist av detta slag kan få: ett blint hat från alla dem som lever och verkar enligt egna, oskrivna lagar.
Och så här avslutar Waxberg sin analys:
Det finns ännu en sida på denna sorgliga historia. Den förre schackvärldsmästaren, demokratiförkämpen Garri Kasparov, yttrade följande ord efter nyheten om Anna Politkovskajas död: ”Genom mordet på Anna Politkovskaja har korruptionens och repressionens krafter i Ryssland visat med eftertryck att de är redo att tillgripa alla medel för att behålla makten. När dessa krafter fortsätter att få stöd från den fria världens ledare är detta en katastrof inte bara för Ryssland utan för hela vår värld.”
Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet, men det kanske någon annan gör…
Det var en mycket dålig dag för journalister i lördags, Anna Politkovskaja och dessutom två tyska journalister som mördades i Afganistan (i ett s k lugnt område).
Läste en lång intervju med Putin i danska Politiken (tisdagens?) där han kommenterade genom att förklara att hon minsann inte alls var känd i Ryssland, det var ”bara människorättsorganisationer och i väst”.
Efter att ha besökt kaliningrad i några dagar och sett vilken oerhörd världsfrånvändhet som finns där, inte bara i maktens korridorer utan också bland journalister (de tror till exempel på allvar att Kaliningrad ska öka i befolkningsantal från en halv miljon till fem miljoner inom tio år, bli ett turistparadis med mera) så kan man inte annat än bli beklämd.
Det är för sorgligt alltihop.
Susanne,
tack för ditt intressanta (och hemska) tillägg.
Kaliningradområdet är jag mycket intresserad av, men jag har aldrig varit där. Var det en organiserad resa eller kan man åka dit som privatperson? Kan du kanske berätta något mer om din vistelse där eller är det en för öppen fråga?