Författare: Bodil Z

Lübben – Spreewald

Bodil Z 4 kommentarer

Landskapet kring Lübben i Spreewald har ett sandansikte och ett vattenansikte. Se här en upplysande karta jag hittade, som förutom allt möjligt annat visar var i Brandenburg Spreewald befinner sig (klicka för större bild):

lage_spreewald

Lübben ligger i det område av Tyskland där det fortfarande finns en spillra av sorbisktalande kvar. Cottbus eller egentligen byarna omkring staden är centrum för lågsorbiskan. Systerspråket högsorbiska talas i Sachsen i triangeln mellan Bautzen, Kamenz och Hoyerswerda och högsorbiskan verkar stå sig betydligt bättre mot ”tidens tand” än lågsorbiskan, kanske för att den katolska tron är mer sammanhållande än den protestantiska. Högsorbiskan ligger enligt vad jag har hört fonetiskt närmare tjeckiskan och lågsorbiskan närmare polskan. Hur det är på det grammatiska planet vet jag inte. Nå, under dagarna i Lübben hörde jag ingen sorbiska alls den här gången.

Lübben (på sorbiska Lubin) har rötter i 1200-talet, men staden förstördes nästan helt i slutet av andra världskriget och den ger idag ett ganska modernt och arkitektoniskt ointressant intryck; vackrast är nog slottet på den centralt belägna Schlossinsel:

p1050326

Annars är det snarare naturen än kulturen eller möjligen den naturförbundna kulturen som fascinerar här. Denna består i ett mycket speciellt vatten-land-samspel, som väl idag mest är en turistisk rest av den gamla lågsorbiska kulturen med gårdar på öar i flodsystemet, flatbottnade båtar och ett myller av träbroar över flodarmarna mellan landtungorna.

Bilder av Lübbens vattenansikte:

p1050324

p1050325

p1050327

p1050334

p1050330

p1050333

Kända produkter från den här trakten är gurkor och linolja. Vi köpte med oss lite linolja för att ha till en enkel men god sorbisk specialitet som består av kokt potatis, kvarg, linolja och inlagda gurkor.

PS Lübben ståtar för övrigt med binamnet Paul-Gerhardt-Stadt eftersom diktaren och prästen Paul Gerhardt (1607-1676) levde och verkade i staden under det sista decenniet av sitt liv. Jag fäller in den första strofen av hans välkända ”Nun ruhen alle Wälder”:

Nun ruhen alle Wälder,
Vieh, Menschen, Städt und Felder,
Es schläft die ganze Welt;
Ihr aber, meine Sinnen,
Auf auf, ihr sollt beginnen,
Was eurem Schöpfer wohlgefällt.

Här finns hela.

PPS Och här en länk till ett annat inlägg om Spreewald: Wendisch Rietz

Mark Brandenburg – sandige Wege

Bodil Z 8 kommentarer

Landskapet runt Berlin – Mark Brandenburg – hör inte till de mer spektakulära eller snarfagra: Tallar, tallar, sand, sand – ganska platt, väldigt mycket av ingenting särskilt och ändå är (förstås) också det här landskapet älskat och omskrivet, gärna i en lågmäld ton av ”trots allt”.

Bilder från Treppendorf utanför Lübben i Spreewald (som egentligen har helt andra landskapliga sidor):

p1050341

p1050357

p1050338

p1050345

Mark

Mich rühren die sandigen Wege

Im alten sandigen Land.

Die Heckenrosengehege.

Die Holderbüsche am Rand

Der alten Felderraine.

Die Gräser reden mir da

Von Zeiten, die warn noch nicht meine,

Als ich das Früheste sah:

Die Gräser. Und hörte die Lerche.

Und roch dieser Sande Geruch.

Seither schlepp ich diese Erde

Mit mir als Segen und Fluch.

Ich muß diesen Sand verwandeln,

Bis er schmilzt und Wort wird in mir.

Diese Erde läßt nicht mit sich handeln.

Ich komm nicht umsonst aus ihr.

Eva Strittmatter

PS Tack Keri!

Kantarellguld

Bodil Z 5 kommentarer

p1050433_2

Så har jag kommit in i årets ”guldgrävarfas”. Det finns ingen svamp som kantarellen, jag menar den riktiga gula, guldgula. Ett kantarellställe är hemligt, andra svampställen kan man avslöja eller dela med sig av, men innan man bjuder in någon annan till ett kantarellställe, krävs det något alldeles särskilt – om inte den här andra är en långväga gäst, som aldrig skulle kunna söka upp platsen på egen hand.

Schloß Hohenelbe och några funderingar kring den sudettyska frågan

Bodil Z 6 kommentarer

p1050087

Schloß Hohenelbe eller skulle jag säga Zámek Vrchlabí? I mina texter om den här trakten har jag ju växlat fram och tillbaka mellan tyska och tjeckiska namn på platser och områden och någon gång dyker också en polsk version av ett namn upp. Det kan verka okomplicerat och lite som en lek, men det har andra sidor också. Fram till andra världskrigets slut var majoriteten av befolkningen här tysktalande. Av de 3,2 miljonerna fördrevs enligt beräkningar 3 miljoner. Skälet till fördrivningen var sudettyskarnas samarbete med Hitler, men många av de fördrivna fördrevs helt enkelt för att de var tyskar.

germans_in_western_austro-hungaria
karta från 1911 över västra Österrike-Ungern – rosa anger tyskar eller tysktalade och blått tjecker

Detta är naturligtvis inte glömt och förmodligen är det först på senare år som en bearbetning bland människor i allmänhet har kommit igång. Bland annat har den tjeckiske författaren Jaroslav Rudiš tagit upp det här temat i Grand Hotel, en av sina romaner. För ungefär ett och ett halvt år sedan sedan skrev jag en text om den och om den historiska bakgrunden för den finlandssvenska tidskriften Ny Tid. Samma text publicerade jag lite senare i Salongen. Och här en inspelning där Rudiš talar om romanen inför översättningen till tyskan, som kom i december 2008. Men det kommer att ta tid innan såren läkts och redan det här med orts- och landskapsnamnen innehåller fortfarande stoff till ”irritation”. Själv balanserar jag som halvtysk med en tjeckisk man på ett slags kant, men jag ser också en utveckling mot en harmonisering. Kanske tar den ännu en generation, kanske två.

Men tillbaka till Vrchlabí och slottet där:

p1050089

Christoph Gendorf von Gendorf lät 1546 bygga det lilla renässansslottet. Enligt uppgift (jag har inte varit inne i byggnaden) finns det i ingångshallen avbildningar av de sista björnarna som fångades i Riesengebirge/Krkonoše. Idag används byggnaden av stadens förvaltning.

Här ser ni slottet på en romantisk målning från 1840 av konstnären Carl Wilhelm Arldt (1809-1868):

005096