Författare: Bodil Z

Jag har via ett brev från E.T.A. Hoffmann från en resa i Riesengebirge hamnat med tanken hos Atterbom, eftersom Atterbom dyker upp i en sekvens av detta brev:

Med den vänstra foten redan lyft för att kliva upp i en liten fransk diligens, som ska föra mig tillsammans med min fru medelst förspända hästar till de schlesiska bergen, säger jag er nu, att doktor Atterbom var hos mig och tyckte att jag var ovanligt rolig.

Tillsammans med några av er, mina läsare, har jag sedan funderat över om Atterbom och Hoffmann verkligen träffades. Ännu kvarstår gåtan och kanske kommer den aldrig att lösas, vilket väl inte skulle göra så mycket.

Nå, här hemma har jag inte hittat så mycket av Atterbom, men ett och annat om honom, inte minst hos Klara Johanson. Ni som varit med om pausträdet från början kanske minns att jag för ungefär fyra år sedan hade en ganska intensiv Klara Johanson-period. Här finns för eventuella intresserade de flesta av pausträdets KJ-texter samlade:

Klara Johanson – en textsammanställning

Jag tog ner mina KJ-böcker från bokhyllan och bläddrade omkring i dem och fann (åtminstone) två textställen, där KJ berör Atterbom. Det ena – och mer perifera – finns i Det speglade livet:

I sina memoarer berättar Malla Silfverstolpe att hon strax i början på 1820-talet hörde mycket talas om ”en ung Kernell, Atterboms kusin, som så särskilt rolig, lustig och begåvad med en stor mimisk talang. Alla voro förtjusta i hans sätt att sjunga och deklamera Bellmans sånger”. Eget nog var det först i mars 1821 hon fick stifta bekantskap med denna efterlängtade lokalcelebritet, som redan 1815 hade inskrivits vid Östgöta nation. Landsmannen och släktingen Atterboms tvååriga Europaresa hade tydligen bidragit till att fördröja den fordringslöse och tillbakadragne unge mannens upptagande i den musernas och gracernas cirkel till vilken han genom sina sällskapstalanger och sitt intagande väsen var självskriven.

Det andra stället finns i Brev, i ett som är riktat till Hedvig af Petersens:

När du säger att Geijer var fullkomlig i en lägre klass än den där Tegnér var ofullkomlig så vill jag tillägga att Per Daniel Amadeus i min tanke var fullkomligheten i hälarna inom en högre klass än Tegnérs. Det är den svenska nationens förbrytelse att aldrig ha insett det, och den kommer aldrig att göra det. Aldrig har de bägge andra skalderna skrivit en magisk vers, en som i klang och innehåll omdelbart röjer sin härkomst ur för tanken och forskningen onåbar själsrymd. Sådana rader som Shakespeare, Keats och Shelley kunde producera. Synnerligen många av den sorten träffas inte hos någon diktare, kanske de flesta hos Goethe. Och tänk dig någon av våra poeter i stånd att ens drömma om ett idédrama så djupt och så strålande och klingande som Lycksalighetens ö! I fråga om Atterbom står jag helt och hållet på Vetterlunds sida, troligen ensam efter Erik Hedéns frånfälle. Men det är kanske den enda plats där vi kan skaka händer; Vetterlund anser t. ex. Fröding för en bondspelman…

Låt oss stiga in i den lilla bokhandeln i Vrchlabí igen:

Vi går till hörnet där den tyskspråkiga litteraturen finns och snurrar lite på stället med de vackra böckerna från förlaget Vitalis och så plockar vi ner den här:

Jag slår upp sidan 47 och läser högt:

Die Vorüberlaufenden

Wenn man in der Nacht durch eine Gasse spazieren geht, und ein Mann, von weitem schon sichtbar – denn die Gasse vor uns steigt an und es ist Vollmond – uns entgegenläuft, so werden wir ihn nicht anpacken, selbst wenn er schwach und zerlumpt ist, selbst wenn jemand hinter ihm läuft und schreit, sondern wir werden ihn weiterlaufen lassen.

Denn es ist Nacht, und wir können nicht dafür, daß die Gasse im Vollmond vor uns aufsteigt, und überdies, vielleicht haben diese zwei die Hetze zu ihrer Unterhaltung veranstaltet, vielleicht verfolgen beide einen dritten, vielleicht wird der erste unschuldig verfolgt, vielleicht will der zweite morden, und wir würden Mitschuldige des Mordes, vielleicht wissen die zwei nichts voneinander, und es läuft nur jeder auf eigene Verantwortung in sein Bett, vielleicht sind es Nachtwandler, vielleicht hat der erste Waffen.

Und endlich, dürfen wir nicht müde sein, haben wir nicht so viel Wein getrunken? Wir sind froh, daß wir auch den zweiten nicht mehr sehn.

…

…

Vad ungefär kan det bli på svenska?

De förbispringande

Om man om natten promenerar längs en gränd och det kommer en man, som syns på långt håll – för gränden för uppför en backe och det är fullmåne – springande emot oss, så kommer vi inte att gripa tag i honom, inte ens om han är svag och klädd i trasor, inte ens om någon springer efter honom och skriker, utan vi kommer att låta honom springa vidare.

För det är natt och vi kan inte hjälpa, att gränden i fullmånens sken för uppför en backe och dessutom kanske de två jagar varandra för nöjes skull, kanske förföljer de båda en tredje, kanske blir den förste oskyldigt förföljd, kanske vill den andra mörda, och vi skulle bli medskyldiga till mordet, kanske vet de två inte om varandra och var och en springer bara på eget ansvar till sin säng, kanske är de sömngångare, kanske bär den förste vapen.

Och slutligen, får vi inte vara trötta, har vi inte druckit massor av vin? Vi är glada att vi inte heller ser den andre längre.