Péter Nádas om situationen i dagens Ungern

8990737

Péter Nádas är en av Ungerns och Europas största nutida författare. (Jag har skrivit lite under pausträdet men också på andra ställen om en av hans böcker.) Den 11 augusti publicerade den tyska tidningen Kölner Stadt-Anzeiger en intervju – genomförd av Wolf Scheller – med honom om situationen i Ungern idag. Här följer intervjun i min översättning:

Kölner Stadt-Anzeiger: Herr Nádas, Ungern verkar ha klarat sig undan en bankrutt med nöd och näppe. Men allt oftare läser man om högerextremistiska övergrepp på judar, romer och homosexuella i Ungern. Känner Ni egentligen igen Ert land?

Péter Nádas: Jo, det gör jag. Jag har har alltid vetat att det kokade under ytan, att det fanns problem, som man inte talade om, som man sopade under mattan. Alla dessa har nu kommit upp till ytan och detta av en mycket olycklig anledning. Den ungerska staten har inte bara med nöd och näppe och med stor möda undvikit att göra bankrutt, den existerar inte heller längre. En av våra polisfackföreningar har just träffat en överenskommelse med högerextremisterna. Då kan man inte bli förvånad över att polisen inte hittar några gärningsmän till attentaten mot zigenare eller andra minoriteter.

K S-A: Vad är det som inte fungerar i Ungern.

PN: Staten fungerar inte. Staten är sönderfrätt av korruption. Denna korruption har under de senaste tjugo åren inte minskat utan ökat. Den har blivit till en andra ekonomi. Under denna tidsperiod har landet också upplevt en enorm teknisk utveckling, hela infrastrukturen har förändrats och det finns numera många välbärgade människor, familjer med god ekonomi och ett litet skikt av rika, till och med stormrika. De har byggt upp sina företag, sina hus och slott. Men samtidigt finns det inga gator, inga förbindelser mer. Allt det som förr hörde till det allmänna faller sönder och därför har missnöjet blivit mycket stort.

K S-A: Har alltså också vänstern, som regerade länge i Ungern, svikit på den punkten?

PN: Ja, vänstern har svikit totalt och liberalerna också. De är alla korrumperade. Vi står ni inför parlamentsval och man vet verkligen inte vem man ska välja. Men om jag inte går och röstar understödjer jag extremisterna.

K S-A: Har högerextremisterna lyckats att skapa ett slags revolutionär situation?

PN: Vi befinner oss på gränsen till en sådan situation. Högerextremisterna behärskar media och det offentliga språket. Jag kan inte lämna lägenheten utan att höra eller se deras fruktansvärda slagord.

K S-A: Är en utveckling av en demokratisk konsensus i Ungern mot dessa högerradikaler tänkbar?

PN: Inte nu. Bland annat för att högeroppositionen just nu jagar röster.

K S-A: Romerna är ett favoritmål för högerextremisternas attacker. Är demokratin bättre rustad att hantera problemet med romerna än tidigare socialisterna?

PN: Nej, det finns ingen strategi. Romerna är de första som förlorar sina arbeten. De har ingen möjlighet att arbeta. De lever avskilt på landet i getton i utkanten av byarna. För att lösa problemet behöver man en blomstrande ekonomi, som då också skulle komma romerna till godo. Men en icke-existerande ekonomi klarar det inte.

K S-A: Vad har blivit kvar av Europa-entusiasmen hos ungrarna?

PN: Det har aldrig funnits Europa-entusiasm. Det var snarare ett förnuftsäktenskap och man kände till nackdelarna. Men man visste också att det var den enda möjliga vägen. En del av ungrarna – ungefär 60% – var glada när Ungern blev EU-medlem. Men den glädjen är nu delvis förbi och i stället har en närmast fientlig hållning blivit vanligare.

K S-A: Herr Nádas, lyssnar man på Er eller andra författare som Péter Esterházy och György Dalos?

PN: Nej, vi är förrädare. Man skriver om att Esterházy och jag har förrått landet. Det läser jag en eller två gånger i veckan. På TV och radio säger man det också.

K S-A: Vilka konsekvenser har det för Er?

PN: Det har inte gjort mitt liv lättare. Men jag står ut med det. Jag har uttryckt min åsikt. Jag är demokrat och var det också redan före murens fall. Jag sa vad jag tyckte också då och jag har genomlidit och hanterat en diktatur och jag kan hantera också den här situationen.

PS Här finns originalet.

Gino Paoli: La gatta

Den italienska delen av min ungdom har satt djupa spår i mitt liv: människorna, sättet att leva, språket, sångerna. Mycket av språket kom till mig genom sångerna vi sjöng eller lyssnade på. Och det är just sångerna som oftast hälsar på i mitt nu. Jag behöver bara vända på huvudet, så sjunger det där inne. För en stund sedan hörde jag den här lilla gamla visan av Gino Paoli:

La gatta

C’era una volta una gatta

che aveva una macchia nera sul muso

e una vecchia soffitta vicino al mare

con una finestra a un passo dal cielo blu

Se la chitarra suonavo

la gatta faceva le fusa

ed una stellina scendeva vicina

poi mi sorrideva e se ne tornava su.

Ora non abito più là

tutto è cambiato, non abito più là

ho una casa bellissima

bellissima come vuoi tu.

Ma ho ripensato a una gatta

che aveva una macchia nera sul muso

a una vecchia soffitta vicino al mare

con una stellina che ora non vedo più.

p1050312
Alldeles nyss satt det en katt här på bänken. Om vi väntar lite kanske den kommer tillbaka.

Och här kan ni lyssna på Gino Paoli.

Jag översätter första strofen lite halvfritt utan någon särskild rytm:

Det var en gång en katta
med en svart fläck på nosen
och ett gammalt vindsrum vid havet
med ett fönster rakt under himlen blå

Rådjurets blinkning

I det bleka morgonljuset går Londi och jag som vanligt ut för en första runda. Det är tyst på vår lilla gata och båda tassar vi på i egna tankar. I ett nu är vi på den lilla grusvägen mellan de två sista husen. Trädgården till vänster är ovanligt välskött och full av ovanliga och spännande växter. För att skydda denna rikedom mot inkräktare har de som bor i huset där innanför satt upp ett högt nätstängsel runt hela härligheten, ett stängsel som år för år gjorts mer och mer svårforcerat. Nu finns inga hål kvar där Londi kan sno sig in för att hälsa eller jaga katterna. Vi går längs stängslet, inhöljda i våra inre världar och först vid hörnet kastar jag en blick mot trädgården. Först ser jag bara en rävröd fläck på var sida om inhägnaden, men strax blir bilden tydligare. På var sida om stängslet står ett rådjur, ett med horn på utsidan och ett utan på insidan. Två par ögon är vaksamt riktade mot oss alltmedan munnen på insidan tuggar intensivt. Jag hajar till – hur ska hon komma ut? Bara hon inte får panik! Men så ser jag att det lilla rådjuret där inne blinkar mot mig eller oss i ett slags hemligt samförstånd. Londi och jag böjer av mot skogen.

p1050071
Nej, det här är ett annat rådjur jag mött, men blinkningen är densamma.

När vi vänder tillbaka igen är trädgården tom. På ett ställe ser jag en glipa mellan nätet och marken.

Robert Gervaso – några aforismer

Egentligen vet jag inte om jag riktigt tycker om Roberto Gervasos sätt att se på människan och världen, men ett och annat han säger i sina aforismer tycker jag ändå har något visst – utan att det för dens skull behöver vara nytt under solen. Gervaso är journalist och historiker och han har bland annat skrivit om Cagliostro, Casanova, och kejsar Nero.

p1050546

Varsågoda, här är ett litet urval ur samlingen, kanske hittar ni något som tilltalar er eller något att irritera er på:

Niente mi fa perdere la pazienza più di chi ne ha troppa.

Inget får mig att tappa tålamodet såsom den som har för mycket av det.

Diffidate di chi non ha nemici: non sarà mai un vero amico.

Lita inte på den som saknar fiender: han blir aldrig en sann vän.

La grande forza di tanti nostri intellettuali è la loro fragilità morale.

Våra intellektuellas stora styrka finns i deras moraliska bräcklighet.

Il vero miracolo è credere al miracolo.

Det sanna miraklet är tron på miraklet.

La caccia alle streghe è la grande specialità delle streghe.

Häxjakten är häxornas stora specialitet.

”Chi cerca trova.” Ma quasi mai quello che cerca.

”Den som söker han finner.” Men nästan aldrig det han söker.

Non basta perdere la memoria. Bisogna anche essere sicuri di non ritrovarla.

Det räcker inte att förlora minnet. Man måste också vara säker på att inte återfinna det.

Il dubbio ci tiene in vita, avvelenandocela.

Tvivlet håller oss vid liv genom att förgifta det.

Il fascismo degli antifascisti non mi fa meno paura di quello dei fascisti.

Antifascisternas fascism skrämmer mig inte mindre än fascisternas.

È così sporco che, quando si lava, nessuno più lo riconosce.

Han är så smutsig, så när han tvättar sig känner ingen igen honom.

I nostri intellettueli sono pronti a tutto. Anche a non rischiare nulla.

Våra intellektuella är beredda till allt. Också till att inte ta den minsta risk.

Bildgåta – om ni ursäktar

När jag igår bläddrade i Klara Johansons ”Brev” föll det här kortet ut ur boken:

p1050542

Tekniken här kallas på tyska ”Schattenriss” eller ”Scherenschnitt” (vad är det för skillnad – om det nu är någon?). På svenska blir det väl ”silhuett”. Vem har gjort den lilla bilden? För någon dag sedan dök en målning av en konstnär från ungefär samma tid upp här, ger jag som ledtråd. De två konstnärerna var vänner, kan jag tillägga. Och här är en silhuett som föreställer den efterfrågade konstnärens födelsestad:

p1050544