I vimlet av de härliga gåvor som jag fick till denna mitt livs mest speciella födelsedag fanns en bok med avbildningar av akvareller av Hans-Jürgen Gaudeck, akvareller han målat till brev och andra texter av Theodor Fontane. Så här säger Gaudeck bland annat i sitt efterord:
Die Aquarelle sind ein Dialog zu Fontanes ”Sprach-Bildern” und ein Versuch, das geschriebene Wort durch meine Bildsprache noch zu vertiefen.
Ja, boken är alltså uppbyggd så att det till varje sida med text av Fontane finns en bild av Gaudeck, men det anade ni ju redan.
Här ser ni den första bilden som återger ett sådant där emblematiskt brandenburgskt landskap med sandjord och talldungar:
Dagen efter födelsedagsfesten bläddrade jag långsamt igenom hela boken, betraktade bilderna, läste lite bland texterna, kände igen och mindes saker som hängde ihop med det skrivna. Några bilder blev jag gripen av för att jag kände igen platserna så väl: Neuruppin, Leipzig, Spreewald… Andra bilder stannade jag upp vid för att jag tyckte att de fångat något särskilt ur Fontanes textvärld: Kloster Dobbertin, Thüringen (ja, jag tänkte på Thale i romanen Cécile). Någon bild fick jag tårar i ögonen av: Kloster Lehnin, vet inte riktigt varför, ja, det är en vacker målning… Men bilden av den mytiska sjön Stechlin gav mig en vag känsla av främlingskap – alltför ljus och öppen, Stechlin minns jag som mörkare och mera hemlighetsfull både från Fontane och från mina besök där. Men det är också min enda invändning och egentligen ingen riktig.
Tillbaka till Kloster Lehnin då. Detta kloster finns i landskapet Brandenburg lite sydväst om Berlin. Kanske har jag aldrig varit där, men när jag tittar på bilden, känner jag igen mig där.
Och jag har en hemlig hemlängtan till Brandenburgs landskap: tallskogarna, fälten, de sandiga vägarna, dess sjöar och dess städer och byar. Jag är mer hemma där än på många andra platser där jag sätter min fot.
Ett svar på ”Gaudeck – Ein weites Land”