El mar xe sempre là
El mar de Fiume, oh quel
almeno lù xe sempre
al suo posto a contarne
morti, pari, e nipoti.
Sta là con un grand’ ocio nero nero
che de sera el xe rosso:
me par che ’l piansi.
Med den här dikten av Giacomo Scotti lämnar jag pausträdet för några dagar vid just detta hav.
PS I Salongen finns nu den sista texten för säsongen.
”Brz” är mitt senaste kroatiska favoritord. ”Brz” betyder ”snabb” och det hör man, eller hur? Jag la för första gången märke till ordet på en affisch som gjorde reklam för en dator eller något liknande: ”Snažan i brz”, stod det: "Stark och snabb". Sedan sjönk ordet undan för ett tag, men nu hör jag det plötsligt överallt.
Idag är jag alls inte ”brza”. Det är redan hett ute och svetten rinner nerför kinderna (luftkonditioneringen använder jag bara i nödfall, eftersom jag inte tycker om sådan där kall konstgjord luft) och uppsatshögen bligar glåmigt på mig från skrivbordet.
Rubriken till inlägget kommer möjligen att te sig vad man kallar missvisande och någon kommer att fråga sig varför jag alls ”bastlat” ihop den här textsnutten. Jag svarar då: För att erbjuda er ett utmärkt ord.
Igår var det svensk midsommar vid den lilla sjön Bundek (en annan av Savas korvsjöar, gissar jag). Vi gick över bron över floden i seneftermiddagshettan, Draženka, Buba, Londi och jag och det var skönt att komma under träden på andra sidan. I Bundek får inte hundar bada, varken på människosidan eller på anksidan, men Londi tjuvbadade lite ändå och Buba fuktade tassarna.
Och så gick vi till festplatsen, där man just höll på att pryda midsommarstången med stora färgglada blommor, både äkta och av något annat:
Höjdpunkten var när en grupp svenskstudenter sjöng svenska sommarsånger från ett litet podium. Här sjunger de ”Uti vår hage”:
Sedan satt vi och drack öl och pratade med den ena och den andra och Draženka fixade köttrester åt hundarna. Vid solnedgången var luften ljum och behaglig och vi gick i sakta mak hemåt längs flodbanken.
Och de sista solstrålarna färgade Savas vida vatten.
Beč – det stadsnamnet har jag sett ganska ofta i resebyråernas skyltfönster här i Zagreb, ofta med en bild av en slottsflygel i grön omgivning, kanske med några fontäner. Var i all världen ligger detta Beč, har jag då och då tänkt. Det verkar så nära och så välkänt på något underligt sätt. Kan det vara en ungersk stad? Men vilken? Pécs? Men varför verkar Pécs vara så betydelsefullt? Varför finns det så många resor till Pécs?
Idag var jag inne stan, eftersom min mobil behagat avsomna. Jag besökte Tele2(teledva), där man med ett enkelt handgrepp återuppväckte den. Lustigt nog fanns det plötsligt fler kuna i den än jag någonsin stoppat dit, av 100 hade det blivit 165. Tänk om banker vore så generösa! Upplivad av detta gick jag utmed Zrinjevac ner mot Glavni kolodvor (centralstationen) för att plocka på mig lite tidtabeller, för någon gång ska ju Londi och jag försöka ta oss norrut. En av tidtabellerna såg ut så här på utsidan:
Beč Meidling! Oj! Plötsligt stod det klart för mig vilken stad det är som på kroatiska bär namnet Beč! Kan det vara fråga om ungersk påverkan? Städer inom ett visst område här ska visst heta Beč eller Pécs. Förmodligen betyder de där namnen något. Sänka? Vadställe? Stad?
Kanske kan ni alla våra vägar nu, jag vet inte. Men den här lilla svarta katten har ni bestämt aldrig träffat. Den hör till cirkeln runt Katthuset:
Sedan ett tag har vi en fuktig, tjock värme här, som gör att de flesta alltid är lite blanka i ansiktet. Bananplantorna är också blanka och de verkar vilja bli högre än husen:
Vinrankorna blir allt tätare och när folk tittar ut ur sin grönska verkar de dölja tusen hemligheter där inne i virrvarret:
Tvätten torkar visst trots fukten, för ibland fläktar det lite och så bränner solen till:
Och överallt prunkar hortensian:
