Påven i Zagreb

Sedan länge, sedan någon gång i april, tror jag, finns det stora plakat som talar om påvens (kommande) besök här.

Och den här helgen är det alltså dags, den fjärde och femte dagen i lindens månad juni.
Sedan igår spärras gator av till och med här i min utkant.

Och jag fick min biljett kontrollerad två gånger på spårvagnen igår av bistra storvuxna kontrolllanter. Överallt är det poliser. Folk som bor utmed kortege-vägen är tillsagda att inte gå ut på sina balkonger och om de har gäster den här helgen ska dessa anmälas, så att inga "okända" kommer in i husen där, för det kommer att vara kontroller av in- och utgående i de hus som ligger vid den väg, där processionen ska förbi. Londi och jag kan inte som vi egentligen hade planerat åka ut på landet, eftersom tågtidtabellerna inte gäller och kaos på stationen förutspås. (Hundar får ju ändå inte åka inrikeståg här ens i vanliga fall, men jag hade planerat en ”blindtur”. Nå, den uppskjuts.)

Vi får väl se var vi ska vara den här lördagen. Kanske håller vi oss på fältet vid moskén, kanske går vi och tar en öl på Sofra med Draženka och Buba.

På besök i Pompeji

I Galerija Klovićevi dvori uppe i Gradec pågår från mars till juli en stor utställning med skulpturer, målningar och föremål från Pompeji. En kväll för inte så länge sedan var jag där med några väninnor.

”Liv i skuggan av Vesuvius” heter utställningen. Salarna befinner sig i halvmörker och de autentiska konstföremålen är punktbelysta. En del av väggarna är täckta av kopior av väggmålningar. Andra bär citat ut Eneiden på gråsvart grund:

På en del väggar projiceras kortfilmer med suggestiva rekonstruktioner av Pompeji och Herkulaneum. Tvåtusenåriga medelhavsvågor slår mot stränderna under de vita palatsen i Herkulaneum. I en sal visas om och om igen en film om Pompeji, livet i staden före vulkanutbrottet och själva vulkanutbrottet. Den excentriska guiden, en engelsk dam med en kraftfull, lätt bisarr utstrålning, gör att man inte alls märker att filmen är nära en timme lång – tiden flyger. Man förflyttas med henne till ett avlägset men intensivt nu, där hon provar halsband med gnistrande pärlor och smaragder till sitt långsmala aningen hästiga ansikte. Med en nästan bedövande charm strålar och skrattar hon och slänger med den rika gråa manen.

Ur salarnas och korridorernas halvmörker stiger vita marmorgestalter fram:

Punktljusen belyser målningar och föremål och gör dem till ljuspunkter med kanske eget liv:

Strax intill utgången möts vi av en högrest marmorstaty, en ung kvinna med värdig hållning, allvarlig uppsyn och fina tår som tittar fram ur sandalerna.

Där utanför är kvällen ännu varm och det doftar från lindarna.

En underbar roman

Nyligen läste jag Karin Stensdotters En underbar roman, en berättelse om en gammal dam som under en vecka får besök av en liten pojke, en släkting till henne. Vi får vara med om hur de så smått börjar lära känna varandra under de gemensamma promenaderna längs Paris’ gator med kamera i hand, vid matbordet och i samtalen. Ofta tittar de från den gamla damens fönster på Eiffeltornet, fotograferar det i alla möjliga ljus och funderar tillsammans över vad de ser.

Igår skickade jag in min recension av romanen till Hufvudstadsbladet. Här är ett litet utsnitt ur den texten:

… Det handlar alltså om ett sätt att se på exilens villkor. Gertrud måste stanna i Paris för att hon inte står på helt fast mark där, för att hon vill behålla sina band till livet och lyckan hon upplevt där. Att hon älskar staden är inte det viktigaste skälet. Stockholm, staden som formade henne, kan däremot aldrig tas ifrån henne, även om hon inte skulle återvända dit: ”är man nu en gång uppvuxen i en stad så blir den själva mallen mot vilken man ställer andra städer”, tänker hon. Att Stockholm vilar på granit är för henne inte bara ett yttre geologiskt faktum. Staden vilar stadigt i hennes inre och det på livstid.

PS Det är Tusculum Förlag som givit ut romanen.

stol = bord

Igår fick jag terminens sista privatlektion i kroatiska. Min unga lärare har nu rest till sin dalmatiska hemtrakt för att arbeta där under sommaren. Själv arbetar jag en dryg månad till här innan det blir ”sommarlov” för mig. Vid sidan om ska jag gå igenom alla anteckningarna från de här lektionerna i nybörjarkroatiska. Så här såg en del av programmet för gårdagens lektion ut:

maskulinum (levande) (slutar oftast på konsonant eller -o, -e)
konj = häst

sing.
n konj
g konja
d konju
a konja
v konju!
l (o) konju
i konjem (-em, -om i instrumentalis har med ljudet före att göra)

maskulinum (icke-levande)
stol = bord

sing.
n stol
g stola
d stolu
a stol
v stolu!
l (o) stolu
i stolom

femininum (slutar oftast på-a)
kuća = hus

sing.
n kuća
g kuće
d kući
a kuću
v kućo!
l (o) kući
i kućom

neutrum (inte så vanligt som de andra, slutar oftast på -o, -e)
srce =hjärta (med -e)

sing.
n srce
g srca
d srcu
a srce
v srce!
l (o) srcu
i srcem

oko= öga (med -o)

sing.
n oko
g oka
d oku
a oko
v oko!
l (o) oku
i okom

efter verben imati, trebati(behöva), htjeti(vilja) och de flesta verb på -ati (gledati, čekati, slušati) följer ackusativ

träna med:
m jezik = språk
f žena = kvinna
n polje = fält

Vidimo se. Vi ses.

verbet ”säga”:
reći används i infinitiv men inte i presens
kazati används knappast i infinitiv men i presens

kažem
kažeš
kaže
kažemo
kažete
kažu

frågeord:
Kako = Hur
Gdje = Var
Kamo = Vart
Što = Vad
Tko = Vem
Zašto = Varför
Odakle = Varifrån
Koliko = Hur mycket/många
Koji, koja, koje = Vilken, vilket

Nadam se da dolaze. Jag hoppas att de kommer. (dolaziti – pågående aspekt)
Nadam se da će doći. Jag hoppas att de ska komma. (doći – inträdande aspekt)

Ur Ivan Slamnigs dikt ”Ja sam stranac”: Varför ”dobar večer” och inte ”dobra večer? Äldre och regional form, kanske har večer varit maskulinum tidigare.

ajde – har med ett äldre verb för ”gå” att göra, men inte i sin nuvarande betydelse (ungefär "los" på tyska)
ajmo – har med ”gå” att göra också i praktiken: ”ajmo” betyder ungefär ”idimo”

pa da – emfatiskt ”ja”, kanske ibland ”javisst”

To mi mnogo znači./ To mi puno znači. Det betyder mycket för mig.

putovati = resa

putujem
putuješ
putuje
putujemo
putujete
putuju

Ideš sa mnom? Vill du följa med mig?

stanica – det tidigare normala ordet för hållplats/station (en face-book-grupp bildades till stöd för "stanica")
postaja – ett ord som per dekret infördes 2009

Još nešto? Något mer? još = mer, ännu, kvar nešto = något