Blogg
Franzensbad förr och nu
När jag igår åtminstone i tanken befann mig i Neuruppin, plockade jag fram boken ”Der neue Blumengarten – Stadt und Land auf Neuruppiner Bilderbogen” som innehåller en mängd färgtryck från något som av vissa betraktas som världens första veckotidning.
De flesta av bilderna i boken är från 1800-talets mitt och de avbildar blommor, djur, städer, vardagsliv, olyckor, lekar, sagomotiv… Här finns lite fakta om bilderbogentekniken.
Jag letade efter bilden av Franzensbad, som jag visste fanns där.

klicka för förstoring – det händer mycket i den här bildvärlden
Det ser grönare och lummigare ut än i dagens Františkovy Lázně och bara den ena sidan av gatan som för ner till Franzensquelle kantas av större och pampigare hus. Folklivet har förstås också en annan karaktär än det har idag – åldersfördelningen är till exempel jämnare på 1800-talsbilden. Men trots skillnaderna går det att känna igen sig och att liksom kliva in i bilden.
Och så här ser det ut nu för tiden (tyvärr ur andra vinklar):
Tillbaka i Neuruppin
Också den här sommaren har jag satt min fot i Neuruppin, Theodor Fontanes födelsestad, som han själv i och för sig var måttligt förtjust i, men som jag inte kan låta bli att tycka om. Efter den stora stadsbranden fick staden visserligen till stora delar ett ”fyrkantigt utseende” med ett rätvinkligt gatnät med breda esplander och alléer och nästan överdrivet vidsträckta torg men ändå har staden charm. Så här såg Neuruppin förresten – på en målning – ut före branden:
Lunch åt vi på den lilla restaurangen Zur Wichmannlinde nere vid sjön invid klosterkyrkan St. Trinitatis inte långt ifrån den legendariska linden Wichmannlinde som enligt uppgift planterades 1270.

innanför St. Trinitatis’ murar

hus vid Friedrich-Ebert-Straße, tror jag
Efter en stadspromenad drack vi kaffe i Café Huth (som också är ett pensionat, där jag bott flera gånger, bland annat när jag höll föredrag för Fontane-Gesellschaft i staden) alldeles intill Löwenapotheke, Fontanes födelsehus:
Och på andra sidan om Löwenapotheke finns Fontane-Buchhandlung. Jag gick in där och kom strax ut med ”Unterm Birnbaum”, en originell ”Krimi”, som jag tidigare bara hade i en ganska ohanterlig samlingsvolym.
I efterordet finns bland annat ett brev från Theodor Fontane till sonen och förläggaren Friedrich Fontane, ett brev som handlar om svårigheterna att leva på skrivandet. Så här står det bland annat i det:
Gott hat mir ein Talent gegeben, dafür muß ich dankbar sein, Erfolg hat er mir nicht gegeben und dafür darf ich nicht murren. Jedem fehlt etwas und mir nun gerade das. Ich bin verständig genug, es nicht für die Hauptsache zu halten; vieles andre ist wichtiger.
Gud har givit mig talang och för det måste jag vara tacksam, framgång har han inte givit mig och det får jag inte knota över. Alla saknar något och jag just detta. Jag är förståndig nog att inte betrakta det som en huvudsak; mycket annat är viktigare.
…
En annan pausträdstext om Neuruppin:
Och en om romanen här:
Lübben – Spreewald
Landskapet kring Lübben i Spreewald har ett sandansikte och ett vattenansikte. Se här en upplysande karta jag hittade, som förutom allt möjligt annat visar var i Brandenburg Spreewald befinner sig (klicka för större bild):
Lübben ligger i det område av Tyskland där det fortfarande finns en spillra av sorbisktalande kvar. Cottbus eller egentligen byarna omkring staden är centrum för lågsorbiskan. Systerspråket högsorbiska talas i Sachsen i triangeln mellan Bautzen, Kamenz och Hoyerswerda och högsorbiskan verkar stå sig betydligt bättre mot ”tidens tand” än lågsorbiskan, kanske för att den katolska tron är mer sammanhållande än den protestantiska. Högsorbiskan ligger enligt vad jag har hört fonetiskt närmare tjeckiskan och lågsorbiskan närmare polskan. Hur det är på det grammatiska planet vet jag inte. Nå, under dagarna i Lübben hörde jag ingen sorbiska alls den här gången.
Lübben (på sorbiska Lubin) har rötter i 1200-talet, men staden förstördes nästan helt i slutet av andra världskriget och den ger idag ett ganska modernt och arkitektoniskt ointressant intryck; vackrast är nog slottet på den centralt belägna Schlossinsel:
Annars är det snarare naturen än kulturen eller möjligen den naturförbundna kulturen som fascinerar här. Denna består i ett mycket speciellt vatten-land-samspel, som väl idag mest är en turistisk rest av den gamla lågsorbiska kulturen med gårdar på öar i flodsystemet, flatbottnade båtar och ett myller av träbroar över flodarmarna mellan landtungorna.
Bilder av Lübbens vattenansikte:
Kända produkter från den här trakten är gurkor och linolja. Vi köpte med oss lite linolja för att ha till en enkel men god sorbisk specialitet som består av kokt potatis, kvarg, linolja och inlagda gurkor.
PS Lübben ståtar för övrigt med binamnet Paul-Gerhardt-Stadt eftersom diktaren och prästen Paul Gerhardt (1607-1676) levde och verkade i staden under det sista decenniet av sitt liv. Jag fäller in den första strofen av hans välkända ”Nun ruhen alle Wälder”:
Nun ruhen alle Wälder,
Vieh, Menschen, Städt und Felder,
Es schläft die ganze Welt;
Ihr aber, meine Sinnen,
Auf auf, ihr sollt beginnen,
Was eurem Schöpfer wohlgefällt.
PPS Och här en länk till ett annat inlägg om Spreewald: Wendisch Rietz


















