30 kommentarer till “Christopher Rådlunds ”Winterreise” och ett sidospår till en ”Herbstreise””

  1. Intressant Bodil, men vem har målat Herbstreise? Är det du själv? Fin är den under alla omständigheter. Du har gjort mig rejält nyfiken.

  2. Bengt,

    nej, jag blev bara så trött på den här trånga tankebanan där alla vägar leder till nazismen (vad gäller figurativ konst kunde tankarna för övrigt med samma fåniga lätthet leda till kommunismen) och att den som målar figurativt eller gärna ser sådan konst nästan tvingas att rentvå sig för detta.

    Thomas,
    ja, det är jag som målat ”Herbstreise” på en liten pappskiva för många år sedan (närmare bestämt hösten 1981). Den föreställer den magra gatubelysningen i en utkant av Greifswald. (Och jag menar verkligen inte att den lilla bilden ska jämföras med målningen ”Winterreise” beträffande något annat än stolpraden och dysterheten.)

    Egentligen borde väl förresten all fotografering bannlysas – fotografierna föreställer ju så lätt någonting ur denna värld.

  3. Gratulerar Bodil, jag menar det verkligen, det är en fin målning.
    Fick idag boken Figurationer. Astrid och jag satt med en kopp kaffe, bläddrade och förbluffades över vad dessa fantastiska målningar anklagats för.
    I debatten påpekade jag just det du säger. Och tidigare har jag i min blogg visat hur lika – förväxlingsbara – de nazistiska och de kommunistiska uppbyggelighetsmålningarna är. Men att förväxla dem med det som nu målas i Norge är på gränsen till brottsligt. Korkat är det iaf.

  4. Det var raffinerat att skriva ”en annan”, med en tydlig blinkning bakåt mot ett tidigare ”case” på denna blogg. I övrigt håller jag med resten av beundrarskaran: Din målning är mycket fin. Jag kommer att tänka på Eugene Jansson.

    Beträffande sinnesförvirrade antipatier och dito konspirationsteorier gentemot den figurativa konsten, kan det passa att citera Schiller:

    ”Mit der Dummheit kämpfen Götter selbst vergebens.”
    (Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.)

  5. Lars,

    tack, nu väntar vi bara på att Eugene Jansson ska bli naziförklarad. Tidsmässigt lite ”jobbigt” förstås, men tar man i riktigt ska det väl vara en bagatell.

  6. I egenskap av Wagner-beundrare är jag själv i riskzonen.
    ”Guilt by association”? Hitler avgudade Wagner.

    För övrigt var Richard Wagner en skitstövel i vardagslivet. Men det förringar inte hans MUSIK det allra minsta.
    Stor konst är ofta inkompatibel med att vara ”en hygglig prick”.

  7. Det här ”guilt-by-association-syndromet” (jag menar lusten att döma någon för att han/hon tycker om en viss typ av musik/litteratur/måleri/klädstil/färg/dryck… eftersom någon annan som tyckt om det eller det eller det var ett as) är väl besläktat med hat som riktar sig emot människor för att de tillhör en viss ras eller en religion eller vad det nu kan vara.

  8. Det ligger mycket i det du skriver. Tendensen att döma efter inbillade kollektiva kriterier i stället för reella individuella.

    Antag att man, på grund av nazisternas Wagner-vurm och Wagners egen antisemitism, ogillar gruppen ”Wagnerianer”. Individerna i denna grupp har den enda (?!) gemensamma nämnaren i det faktum att dom alla gillar Richard Wagners musik. (Dom behöver inte gilla personen Richard Wagner!) Den ogillande dömer ändå ut ALLA individerna i kollektivet. Felaktigt och fördomsfullt. Å andra sidan kanske ogillandet baseras på åsikten att Wagners MUSIK är vedervärdig. Då är det ju mera relevant, och ganska OK. Mark Twain hade som bekant en ”tredje ståndpunkt”, nämligen följande:

    ”Wagners music is better than it sounds.”

    Antag å andra sidan att man ogillar kriminella MC-gäng.
    I detta fall är det inte osannolikt att fördomen leder rätt!

    Eller vad sägs om medlemmar i vissa politiska eller religiösa extremistgrupper?

    Men när det gäller rasism är det väl ändå annorlunda? I det fallet ogillar man en hel grupp, utan att några av individerna i gruppen har skapat något underlag för ”guilt by association”. Vilka skulle skurkarna i ”ras X” vara? Är det skurkaktigt att ha en viss hudfärg?

    Jag är medveten om att begreppet ”ras” är ifrågasatt. Gränserna suddas ut mer och mer, och rasbegreppet blir efterhand mer och mer irrelevant. Men i detta sammanhang behöver man inte tolka begreppet så bokstavligt. Det handlar främst om hur människor bedöms efter sin hudfärg. Och skillnader i hudfärg är ju reella, och inte påhittade.
    Och begreppet ”rasism” förutsätter ju något slags rasbegrepp.

  9. För att konkret återvända till ämnet:
    Vad skulle det vara för fel i att tycka om estetiken i ”Winterreise”? Att nazisterna hade en liknande estetik spelar väl ingen roll? Skall nassarna ha monopol på denna estetik för all framtid?
    Taskigt, tycker jag.

  10. Förlåt en sista kommentar, som jag inte kan avstå ifrån.

    Bodil och bloggläsare!
    Jag hittade nyss på nätet en intressant essä av Peter Englund : ”Hitler som konstnär”.
    Läs följande citat ur essän, och dra era egna slutsatser.
    ”Få har skrivit om Hitler utan att notera diktatorns fallerade konstnärsdrömmar, hans kolossala musikintresse – i synnerhet då hans till identifikation gränsande vurm för Wagner -, hans ständiga upptagenhet med olika megalomana byggnadsprojekt, hans vana att sätta sig ned med pennan i hand och kasta ned skisser på allt från personbilar, hus och monument till möbler, inredningsdetaljer och matbestick, ting som förbluffande ofta förverkligades. (Han var bland annat personligt inblandad i designen av den berömda folkvagnen – i vårt land mest känd som ”Bubblan” – och var drivande i projektet, som han lät finansiera med pengar som beslagtagits från de tyska fackföreningarna.)”
    (Ur Peter Englund, Hitler som konstnär.)

    Nå, vad säger ni?
    Kommer någon av er att någonsin sätta sig i en Volkswagen igen?
    (Eva Ström kommer nog inte att göra det.)

  11. Bara en kort kommentarer till ”Lars” trots att det egentligen borde kräva en avhandling.

    Jag betvivlar att någon skulle ogilla alla som tycker om Wagners musik (utom kanske ett antal knäppskallar som ju finns överallt). Själv tycker jag att den är vedervärdig (liksom kompositören själv) men den enda generalisering jag skulle tillåta mig är alla Wagnerälskare tycker om konstig musik och bombastiska operor. Och det är ju inte något ovanligt.

    Jag erinrar t.ex. om Daniel Barenboim som trotsade ett tabu och dirigerade Wagner i Israel. Det finns också en mängd andra exempel på hedervärda människor som gillar Wagner. Man hade stora problem i Bayreuthfestivalen eftersom många av de bästa Wagnertolkarna, sångare och dirigenter, var judar. I vissa fall lyckades Winifred engagera dem (och de kom), i andra fall gick det inte. Jag återkommer möjligen i höst med en längre drapa om allt detta.

    Det här med konsten vågar jag inte ge mig in i men borde vi inte diskutera den ”sociala realismen” i samma sammanhang?

  12. Bengt,

    jag snuddade väl vid den ”sociala realismen” i min första kommentar här ovanför. Egentligen vet jag inte vilken term jag ska använda (”social realism”, ”socialrealism” eller ”socialistisk realism”), men vad jag menar är till exempel bilder eller skulpturer som avbildar den gode, starke, glade, sunde arbetaren på väg in i framtidens land. Den är nära besläktad med nazikonsten. Båda är propagandakitsch. Men varför denna typ av kitsch ska få dra all föreställande konst i smutsen är en gåta.

  13. Bengt O, jag gillade inte heller Wagners musik tidigare. Bombastisk var ordet. Jag ”upptäckte” inte denna musik förrän i femtioårsåldern. Jag köpte en packe CD med hela Ringen-tetralogin och lyssnade om och om igen. Jag kan inte hjälpa att jag efterhand blev bergtagen av denna musik.
    Men handlingen i Ringen innehåller förvisso en hel del obehagliga element, exempelvis en pervers hjältedyrkan, förakt för svaghet, och inslag av antisemitism. Delvis beror detta på att Wagners operor bygger på ”de stora myterna”, ofta med ursprung i medeltiden eller längre tillbaka. Men Wagner har ju själv valt dessa myter. Och antisemitismen i Ringen (även om den är omtvistad) har han lagt till själv, antar jag. Man får väl ta det onda med det goda. Jag är främst intresserad av själva musiken.

    Angående socialrealism, så ligger väl Wagners operor så långt bort från sådan som man kan komma? Just på grund av att han använder myter och sagor, som Nibelungensagan, Tristanlegenden mm.

    Apropå Barenboim så var den judiske dirigenten Bruno Walter också en stor beundrare av Wagners musik. Han frälstes ohjälpligt i unga år vid ett uppförande av Tristan och Isolde, ”en himmelshög flykt från världen” enligt honom själv.

    Bengt O, du har säkert rätt i att detta ämne kräver en avhandling eller en längre drapa. Jag ser fram emot denna…

  14. Önskar inte vara en glädjeförstörare, men man kunde finna några spridda inslag i denna diskussion för stötande, där den trots allt närmar sig ett sammanhang av nazistiska förbrytelser och det med en ton snudd på lättsinnig. Kanske kunde man i tillägg överväga ett uns mer inlevelse i att som de tre norska och ene svenske konstnären på uppenbart dilettantiskt lösa grunder tillskrivas en naziestetik av Sydsvenskans Eva Ström. J känner två av dem väl. Trine Folmoe har fullt upp med ansvaret som ensamstående mor för sina barn. Christopher Rådlund kan oavsett vilken min han sätter upp knappast undgå att förvirrad få känna att hans målning Winterreise (titel efter Schuberts sångcykel etc) tillskrivits orena avsikter (vilka egentligen?, det sägs aldrig). Oklara lösryckta anklagelser lever vidare som spefullt konversationsstycke. Det er ikke helt greit. Hälsningar från Oslo, H. S.

  15. Håkan,

    du skriver ”man kunde finna några spridda inslag i denna diskussion för stötande”. Skulle du kunna precisera dig här? Det blir så underligt annars. Vad gäller tonen här – i inlägget och mina egna kommentarer i alla fall – så rör den sig mellan ironi och allvar. För att du åtminstone inte ska missförstå mig, så kan jag tala om att jag i de inledande länkarna pekar på diskussionen på Axess av Eva Ströms grundlösa anklagelse av de här konstnärerna och på Therese Bohmans text om samma sak. (Jag kunde naturligtvis ha lagt till fler länkar som till exempel den här som leder till en text skriven av Thomas Nydahl, men jag stannade vid två länkar.) Där finns den allvarligt utredande bakgrunden och det är i den jag tar avstamp. Det jag sedan gjorde var att med ett litet ”bildtrick” än en gång visa på det absurda i anklagelsen. Och där under utspann sig ett samtal.

    Jag vill gärna höra lite närmare om hur du tänker om det här (alltså inlägget, kommentarerna ovanför och den här kommentaren).

  16. Bodil Z, hej! Diskussionen har tidigare handlat om ifall man på så mystiskt oklara grunder som Eva Ström har rätt att smutskasta en hel konstnärgrupp på ivartfall en fyrtio människor. Eller den har, om du så vill, handlat om hur man avläser bilder. Ett ämne som bildläsning mår mycket riktigt inte dåligt av ett element av humor och high spirits, då man på så vis med en viss ödmjukhet signalerar självmedvetande om ämnesområdets relativa subjektivitet.
    Samtal rör sig förstås vidare, även i chat-form, nyktra samtal på sitt vis och onyktra på sitt. Efter hand hörde man här på sidan formuleringar som ”den judiske dirigenten B W också en stor beundrare av Wagners musik”, och fast j väl inser att skribenten alls inte menar ngt ont och fastän j hört motsvarande meningar minst ett dussin gånger förut, så tycker j inte det argumentet är trevligt (eller argumentationsknepet, f det är ett argumentationsknep, om man så har goda avsikter). Kan j få avrunda därmed?
    Nu önskar j er allhop väl, och lovar att återkomma till att läsa mer av din blogg en dag snart med mer tid.
    Vänlig hälsning H. S.

  17. Håkan, jag inser att vi två inte förstår varandra. Det var tydligen jag som var den intet-ont-menande (tack för det) måltavlan för din milda kritik. Jag avstår från att förklara mig vidare. Du ville ju ”avrunda”, och då är det bäst att jag inte går i svaromål.

    Tack för att du önskar mig väl. Detsamma önskar jag dig!
    Håll ut!

  18. Lars, j ser att vi i Oslo-retrogardet riskerar att stå fram här som mer politiskt korrekta än de politiskt korrekta. Men är det inte alltid så, att bakom var av etablissemanget uppmålad deklasseringsbild av de utpekades omoraliskhet så gömmer sig tvärtom ett gäng moralister (och så säkert även hos dig; en moralist). Man ska kanske bara inte ta Oscar Wildes uttalande om att en vacker arbetargrabb är mer värd än en ful lord som ett ställningstagande för fackföreningsrörelsen..
    Var nu snälla, bara, att inte låta en viktig sakfråga (a/ vad är eg. Eva Ströms agenda? b/ med vilken grad av tvärsäkerhet kan man läsa konstverk?) helt och hållet bryta samman i saft-och-kakor-stämning. Då blir några norska målare lite besvikna på er.
    Vi håller ut.
    Vänligen, H. S.

  19. Nu vet jag inte vem det är som håller på med saft och kakor här… Men naturligtvis vill jag inte ”göra några norska målare besvikna”.

  20. Håkan,
    jag beklagar också detta och ångrar lite min fåniga ironi. Kanske är det mediets trubbighet som gör att allt blir så onödigt grovt tillyxat. Jag är nästan säker på att inget missförstånd hade uppstått om vi talat med varandra direkt (allihop som kommenterat det här inlägget), men det går nog att lära något av detta.

  21. Det är märkligt hur vissa ämnen tycks ligga i tiden. Eller kanske är det helt enkelt så att man är mera lyhörd för sådant som man själv har diskuterat nyligen?
    I dagens (fortfarande pågående) ”Sommar”-program i radio P1 tog Jörn Donner upp det här med konstnärer vars verk kan bli komprometterade av ”dåligt sällskap”. Donner nämnde Wagner, Barenboim och den senares konsert i Israel. Vilket känns igen från denna blogg.

    Men det som nu får mig att ta till orda är att han också nämnde att Stalin älskade en av mina absoluta musikfavoriter, nämligen Mozarts 23:e pianokonsert. Och jag har tidigare läst, i Montefiores Stalin-biografi, att diktatorn ifråga var mycket förtjust i barn och hundar.

    Vad skall jag ta mig till?

  22. Lars,

    jag har nog inget råd att ge, inget klokt i alla fall. Kanske kan du gå ut i augustisommaren?

    PS Du vet inte något om ifall Atterbom och E.T.A. Hoffmann träffades?

  23. Jag förstår piken 🙂
    Att den här diskussionen måste få ett slut någon gång.
    Case closed?
    Bättre att ge sig på något färskare, som Hoffman och Atterbom.
    Om jag mot förmodan hittar ett svar på din fråga, så lägger jag givetvis ut scoopet på din blogg.

  24. Hej

    Det har givetvis aldrig legat inom mina önskemål att härma ”naziestetik” (vad det nu innebär?). Men om vissa av mina motiv associerar till nittonhundratalets mörkaste passager, så…

    Enligt Eva Ström så borde John Williams musik till filmen ”Schindlers list” uppfattas som ”naziestetik”. Undrar om Sydsvenskans juli-vikarierande kulturredaktör är nöjd med sin insats?

    Från det ena till det andra:
    Om Albert Speer var en god klassicistisk arkitekt, så innebär inte det att klassicismen är ”politiskt besmittad”.
    Att någon i avsmak vänder sig bort från ting och utseenden som påminner om fruktansvärda händelser och skeenden är inte svårt att förstå. Men smäckra kolonner och välmurade väggar tillhör lika mycket socialdemokrater och feminister som någon annan.

    I Israel borde man kunna avnjuta Wagners musik utan dåligt samvete. Även om det inte är avsevärt svårt att förstå den israelit som avstår.
    I Stockholm kan man beundra Gunnar Asplunds biblioteksbyggnad – det kunde man lika gärna gjort om den så var uppförd igår.

    Högaktningsfullt – Christopher

  25. Hej Christopher,

    nej, det är nog knappast någon som tror det, alltså att du skulle vilja härma någon ”naziestetik”, kanske inte ens E Ström vid det här laget. Ingen ur någon form av offentlighet (så vitt jag har sett) kom henne ju till hjälp, när hennes besynnerliga ord mött starka motreaktioner från en mängd håll. Kanske var det bra att hennes attack var så grov, ja, grotesk, för genom att detta groteska blev synligt, tror jag att en och annan, kanske ganska många, som lite vagt funderat i samma riktning fick sig en tankeställare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *