Blogg

De/dem

Kanske börjar vi närma oss den punkt, när det blir dags att ge upp distinktionen mellan ”de” och ”dem”. Detta att alla eller i alla fall nästan alla alltid i tal använder ”dom” för båda formerna gör att det blir allt svårare att hålla bilden klar, och inte blir det lättare, när en stor del av de skriftliga exempel på ”de” och ”dem”, som vi möter, är felaktiga.

För den som inte vill släppa distinktionen, men ändå börjar bli lite osäker på när man ska använda vilket av de här två pronomina, kunde det kanske vara bra med en liten ”lathund”. Jag försöker göra en början till en sådan:

De är subjektsform, dem är objektsform. Först två klara fall:

De väntar på oss. Vi väntar på dem.

Osäkerheten kommer egentligen först vid mer komplicerade meningar. Jag har på skoj gjort mig en liten exempelsamling under våren ur dagstidningar, kurskataloger, bokreakataloger, tidskrifter, bloggar och liknande. Jag ska nu inventera några av dem efter ha ”avidentifierat” dem lite:

De som har större exekutiv förmåga kommer att slå ut de med sämre. Här förbises att det rör sig om objektsform – ”de slår ut dem”.

Sedan finns det ju dem som menar att dessa fenomen inte är verkliga. Ovanligare miss, men förmodligen stör konstruktionen med ”det finns” här. ”Dom-ordet” är inte objekt här.

Han hade hållit det hemligt för de som stod honom nära. En enkel regel här är att objektsfomen ”dem” ska användas efter preposition.

Predikanten ifrågasätter sin tro och reser tillbaka till sina trakter för att omvända de han själv omvänt i den mäktiga väckelse han startade under femtiotalet. Här är ”dom” objekt – ”han omvänder dem”.

Det är ju inte meningsfullt att låta de som var infiltratörer shavottera inför allmänheten. Här är ”dom” objekt – ”vi vill inte låta dem shavottera”.

Det är värre för de som kämpar som lägre tjänstemän – de får betala vänsterns svek med sina skattemedel och sin säkerhet. Objektsform efter preposition.

Många är rädda när det finns mordkommandon ute och bestraffar de som vågar säga något misshagligt. Objektsform – ”mordkommandon bestraffar dem”.

Ge de som visat prov på ett stort konstnärskap ett erkännande! Objektsform efter imperativ, precis som i ”ge mig”.

Det är rätt bra nyheter för de som är mordhotade. Objektsform efter preposition.

Innan dagens elever kommer berättar hon om de som måste stanna hemma. Objeksform efter preposition – jämför ”hon berättar om dig”.

Vi jobbar med att ge bra och relevant information till de som sökt är det alltså dags igen att förbereda program- och kursutskick. Objektsform efter preposition – ”till dig”.

Vid en sådan här snabb och ytlig genomgång verkar det som om det finns en överanvändning av ”de” och att de flesta misstagen uppstår i längre meningar efter preposition. En väg kunde vara att testa med ”jag” och ”mig” i fall där man känner sig osäker. Om man nu alls vill behålla den här numera i det närmaste helt skriftspråkliga distinktionen.

Sorbische Hochzeitssuppe i Dreikretscham

En höjdpunkt under vårt sorbiska påskfirande var timmarna i Dreikretscham/Haslow. Här fick vi vara med om en stor traditionell påskmåltid med sorbische Hochzeitssuppe (sorbisk bröllopssoppa) och sedan sorbisches Hochzeitsessen (kokt oxkött med pepparrotssås, grönsaker och bröd/knödel – bröd är det klassiska). 400 skulle äta i den lilla byns Gaststätte, som faktiskt var stor nog för att sluka 200, så det blev två matlag.

Över oss i luften seglade en märklig varelse, en blandning mellan galjonsfigur, jaktgudinna och bondkvinna:

Då och då under måltiden sprang man ut på den breda bygatan för att se påskryttarna rida förbi på vägen upp mot Storcha/ Baćoń:

Ungaretti: Peso

Jag läser Giuseppe Ungaretti igen. För den här dagen har jag valt den korta dikten Peso.

Peso

Quel contadino
si affida alla medaglia
di Sant’Antonio
e va leggero

Ma ben sola e ben nuda
senza miraggio
porto la mia anima

Jag gör ett litet försök till en svensk version, kanske vill någon förbättra den…

Tyngd

Bonden där
förlitar sig på Sant’Antonios
amulett
och går med lätta steg

Men så ensam, så naken
utan illusion
är den själ jag bär

Tillbaka på Armesünderstraße

Om man från torget i Güstrow tar av in på Enge Straße och sedan går längs gatans stengolv från ände till ände

är man efter en kort knyck – höger-vänster – inne på den lilla gatan med det oerhörda namnet ”Armesünderstraße”:

Londi och jag traskar ner längs dess kullerstensklädda backe

till det lilla vackra kråkvinkliga korsvirkeshuset – här har vi gått förr.

Vi går förbi huset och fortsätter ner till den lilla floden Nebel – Dimma – vilket namn det också! Där tittar vi en stund ner i vattnet och sedan vänder vi och så bär det uppför Armesünderstraße igen.

Bilder från Güstrow

Güstrow är en liten stillsam stad vid floden Nebel strax söder om Rostock. De många monumentala byggnaderna till trots verkar den vara försjunken i ett slags törnrosaslummer. Det vackra vita slottet, som är uppfört på 1500-talet, fick mig en gång att fantisera ihop början av Sagan om de två slotten. Det kändes också helt riktigt att välja den här drömska timmen för en bild:

Lite gemytligt livligt kan det ibland vara på torget, men jag riktar i stället kameran mot de färgglada husgavlarna som omger det. Den gröna gaveln är Ratskeller:

Den röda systergaveln vet jag inte vad den rymmer:

Rådhuset ligger mitt på torget och ser så här vänligt tårtbitsaktigt ut i det tidiga morgonljuset. I bakgrunden ser man kyrkan Sankt Marien.

Den mäktiga tegeldomen började byggas på 1300-talet. Så här ser den ut från ”baksidan” eller en av de kvarvarande sankmarkerna.

Güstrow kallas också för Barlachstadt Güstrow, men eftersom hundar inte får gå varken i kyrkor eller på muséer, så blev det blev ingen Barlachskulptur bland bilderna här.

Imorgon tänker jag tar er till Armesünderstraße igen, min alldeles speciella favoritgata i Güstrow.