Oberlausitz: Osterreiten


ritt runt Kirche Unserer Lieben Frau i Bautzen

Påsk i Oberlausitz: Osterblasen och – ännu viktigare – Osterreiten. Denna ridande påskprocession kommer nog att vara en av årets stora upplevelser för mig. Visst hade jag hört talas om den här traditionen förr, men jag hade alls inte förstått hur stort det är. Påskritten är en gammal sorbisk tradition från det katolska Oberlausitz. På senare år håller seden på att växa sig starkare och jag tror inte bara det har med turismen att göra, för ute i byarna, där det mesta och intressantaste händer, är de flesta av åskådarna faktiskt från trakten.

På påskdagen rider männen klädda i svart frack och svart cylinder på festligt smyckade hästar genom byarna och en mindre grupp rider också till staden Bautzen. De följer traditionella rutter och det finns en i alla fall ungefärlig tidsplan över var man kan se den ena eller andra processionen. Från hästryggen sjunger de påskpsalmer som på sorbiska förkunnar Kristi uppståndelse. Men traditionens rötter går tillbaka till hedentid och var egentligen från början en vårlig fruktbarhetsrit.

Ett viktigt moment i den här traditionen är det sammanhållande och identitetsskapande eller identitetsbibehållande. Många deltar nog minst lika mycket av sorbiska som av religiösa skäl. Det är också här i Oberlausitz’ katolska delar som språket hållit sig mest levande. I de protestantiska hörnen av området har det gått sämre och ännu svårare att hålla språket vid liv är det för sorberna i det nästan rent protestantiska Niederlausitz. Sorbiskan hör tillsammans med polskan, tjeckiskan, slovakiskan och kasjubiskan till de västslaviska språken. Högsorbiskan som talas i Oberlausitz är enligt vad jag vid flera tillfällen fått höra närmast släkt med tjeckiskan och lågsorbiskan i Niederlausitz med polskan.

Men tillbaka till Osterreiten: Jag fick veta att de ryttare som hade en liten grön kvist på bröstet red sin första påskritt och att de som hade en silverkrans på bringan red för tjuofemte gången och de med guldkrans för femtionde gången. Jag såg ingen med guldkrans, men jag hörde talas om både den ena och den andra drygt åttioåriga ryttarveteranen. Inför festen var gatorna rensopade och husen pyntade och många av människorna som kantade vägarna var finklädda och ansiktena bar ett högtidligt uttryck.

Vi bodde i byn Grubschütz/ Hrubjelčicy och här för två av ryttarna från gården där vi bodde ut sina hästar:

Processionen från Storcha/ Baćoń ner mot Dreikretscham/ Haslow:

Några ryttarsångare ur tåget:

Vid kyrkan i Storcha/ Baćoń:

Hemritt från Wittichenau/ Kulow genom Cunnewitz/ Konejcy mot Ralbitz/ Ralbicy. Detta är själva hjärttrakten av sorbernas land (i Cunnewitz/ Konejcy talar enligt vad jag fick höra 99% sorbiska) och det här ryttartåget hade över 200 ryttare:

Orienteringskarta över hela det sorbiska området, både det högsorbiska och det lågsorbiska – bilderna är från Bautzen och landsbygden sydväst och nordväst om staden:

Och här har jag med ringar markerat några av de orter jag nämner i texten:

20 tankar om “Oberlausitz: Osterreiten

  1. Nej, inte med hästar. Men man målar ägg, t ex, sa kallade ”pysanky”. Åså finns det en hel del andra påsktraditioner.

  2. En hästparad äger rum i London vid påsktiden. Det ser ut att röra sig om utsmyckade hästekipage och det förefaller inte finnas något religiöst motiv inblandat, så vitt jag kunde se vid en snbb blick.

    The London Harness Horse Parade

  3. Jag tyckte att det här var urfint, men visste inte riktigt vad jag skulle säga – mer än det. Nu har jag iaf sagt det.
    Själv är jag sugen på en annan knäpp katolsk(?) festlighet i Gubbio, fast utan hästar, ska se om jag hittar en länk…

  4. Lev,
    jag googlade på pysanky och hittade bland annan den här vackra-ägg-länken.

    Agneta,
    nej, det verkar inte sjungas några psalmer där…

    Karin,
    jag tittar gärna på den där Gubbio-festligheten, men jag undrar om den kan slå de här massiva ryttartågen i intrycksfullhet. Fast det är ju ingen tävling det här. Tack och lov.

  5. De vackert smyckade hästarna får mig att tänka på Almabtrieb i Bayern och Tyrolen. På några bilder har jag i samband med denna avfärd från fäbodarna sett dekorationer bland blomstren som har religiös anknytning. Det finns många bilder att skåda under bildsök på just Almabtrieb.

    Min länk här går till Salzblog.

  6. Agneta,
    de där överdådigt smyckade korna känner jag allt igen; jag är ju stamgäst på Salzblog. Och visst finns det likheter mellan det ena och det andra.

  7. Njae, det är nog mer ”rugbykänsla” i den här grejen. Finns en bild under ”Culture” på den här sidan
    http://en.wikipedia.org/wiki/Gubbio
    Det handlar om team i scoutskjortor som ska löpa runt bärande på enorma trägrejor i en sorts bana i stan – och vinna.
    Jag tror att det är rätt stämningsfullt, det med.

  8. Alltid lika intressant och spännande att läsa dina berättelser från gömda och glömda hörn av vårt Europa. När jag tittar på kartan ser jag att det beryktade Hoyerswerda ligger mitt i området. Har du varit där? Finns det något att berätta? Jag hittar en artikel i Der Spiegel: http://www.spiegel.de/spiegel/print/d-13492516.html.

    Det är alltså 19 år sedan H. blev känt, fast av otäcka orsaker. 19 år! Tur att allting är så mycket bättre nu. Eller hur?

  9. ….en annan knäpp katolsk(?) festlighet….

    Även så kan man uppfatta ritten.

  10. Bengt,
    nej, jag har inte varit i Hoyerswerda/Wojerecy, men jag har sett många skyltar peka dit och jag tänkte allt på de där raskravallerna nu också. När jag kom hem läste jag om det sorbiska kapitlet i Karl-Markus Gauß’ bok ”De döende européerna” (i Per Nilsons översättning) och jag fann en del om brunkolsbrytningen förfärliga följder för många sorbiska byar under DDR-tiden. (Sorberna var ju ett slags ”uppvisningsminoritet” under DDR-tiden och de behandlades på sätt och vis bättre än under nazi-tiden, men bara på sätt och vis, för stora delar av bebyggelsen jämnades med marken för brunkolsbrytningen.) Efter att byarna kring Schwarze Pumpe skrapats bort från jordens yta, flyttade många sorber in i Hoyerswerdas utkantsområden. Så här skriver Gauß på ett ställe om detta och om rötterna till kravallerna:

    Husen utrymdes, ägodelarna skickades med lastbilar, och så gav sig hela bybefolkningar av till stadsdelar som stampats ur jorden, självfallet med den bästa infrastruktur, daghem som var öppna hela dagen, sportanläggningar, kulturhus. På det viset utsattes tusentals sorbiska bönder på en och samma gång för proletarisering och förtyskning, deras rotlösa ättlingar bor nu i förorterna till Hoyerswerda och vill att det i Tyskland bara ska finnas plats för tyskar och inte för utlänningspack och asylbedragare. För trettio fyrtio år sedan då den tunga industrin snabbt byggdes upp enligt den illusion som de verklighetsfrämmande femårsplanerna utgjorde förstördes inte bara den ekologiska jämvikten i regionen obarmhärtigt – också det sorbiska samhället utanför dess snäva katolska kärnområde drabbades hårt. Ty där de tvingades lämna sina gårdar, byar och fäderneärvda bosättningsområde, där förtyskades sorberna snabbt.

    Och det är nog så att nu är det just det ”snäva katolska kärnområdet” med sina traditioner och sin sammanhållning som utgör det sorbiskas största (och kanske enda) reella hopp om överlevnad som kultur och språk.

  11. Tack för ditt svar. Jag är i Sthlm just nu så jag kommer inte åt att läsa Gauß. Var inte svenska Vattenfall inblandat i förstöringen eller var det i ett annat område?

    Att flytta om folk verkar aldrig fungera hur bra förhållandena än är. I Kina försiggår ju just nu gigantiska omflyttningar i samband med det stora dammbygget.

  12. Vattenfall har brutit brunkol både här tex i Nochten och på andra ställen i Lausitz. Och vad jag förstår så är det inte över än.

    Vad gäller det där med ”hur bra förhållandena än är”, så tror jag inte att de var/är så särskilt bra i Hoyerswerda Plattenbauten.

  13. Bara så det inte blir något missförstånd. Det var i citatet från Gauß som man kunde läsa ”om den bästa infrastruktur, daghem som var öppna hela dagen, sportanläggningar, kulturhus.

  14. Jag tyckte bara att det förlorade något av sitt ironiska stänk på vägen, men nu blir det kanske övertydligt.

Kommentera