Varia

Kinderlein im Gras,
bewegt sich was.
Ist das nicht der Osterhas’
mit seiner Frau,
schau, schau, schau…

Så eller i alla fall ungefär så sjöng barnen i Kindergarten, när vi bodde på Pfingstanger (Fingstanga) i Göttingen. Det var vid den här tiden på året förstås och efteråt fick vi alla leta efter påskägg i trädgården.


en annan plats ett annat år, men också vid påsktid

°°

Och här i en långt senare tid läser jag i Agneta Enckells märkliga och liksom glidande diktsamling anteckninger [intill ett nordligt innanhav]:

när jag blundar, lyssnar

strax under ytan

till en ny och större tystnad, . . . längre ner.

och längre

.
.
.

in, i stunden. sundet/lunden/stranden. handens rörelse när den skriver. detta. handens mått, dess botten. under det gröna bladverket, bladens fladdrande skuggor på handen. medan den skriver. ogenomskinligt. där den rör sig mot strandvattnets leriga botten. för att gripa stenen som lyser. svagt därnere allt svagare. den vita kalkstenen, den nästan genomskinliga, i vattnets grumliga tanklöshet.

Så, nu erbjuder jag er en paus från pausträdet, men om mindre än en vecka börjar det nog röra sig här igen.

7 tankar om “Varia

  1. Det ar inte ofta du skriver om samtida svensk poesi, sa nar du nu namner Agneta Enckell vill jag genast lasa mer om och av henne! Mera samtida svensk poesi under paustradet! 😉

  2. Hej Lev,
    du vet väl att jag inte är så samtida egentligen. Det är i alla fall lite svårt för mig att vara både här och nu samtidigt (när det gäller litteratur), så därför blir min samtid ofta någon annanstans – i Lettland eller Ukraina till exempel. Men jag ska tänka på din uppmaning.

  3. Tack, vad roligt att du genast hittade något där. Jag läser nu ”anteckningar”, som innehåller texter som på något vis liknar rörelser i ett vatten.

  4. Spannande! :-) Efter min antologi med goteborgsk poesi gor jag en finsk antologi (jag har hittat en ung oversattare fran finska till ukrainska, sa jag ska svara for svenska spraket och han for finska spraket).

Kommentera