Güstrow är en liten stillsam stad vid floden Nebel strax söder om Rostock. De många monumentala byggnaderna till trots verkar den vara försjunken i ett slags törnrosaslummer. Det vackra vita slottet, som är uppfört på 1500-talet, fick mig en gång att fantisera ihop början av Sagan om de två slotten. Det kändes också helt riktigt att välja den här drömska timmen för en bild:
Lite gemytligt livligt kan det ibland vara på torget, men jag riktar i stället kameran mot de färgglada husgavlarna som omger det. Den gröna gaveln är Ratskeller:
Den röda systergaveln vet jag inte vad den rymmer:
Rådhuset ligger mitt på torget och ser så här vänligt tårtbitsaktigt ut i det tidiga morgonljuset. I bakgrunden ser man kyrkan Sankt Marien.
Den mäktiga tegeldomen började byggas på 1300-talet. Så här ser den ut från ”baksidan” eller en av de kvarvarande sankmarkerna.
Güstrow kallas också för Barlachstadt Güstrow, men eftersom hundar inte får gå varken i kyrkor eller på muséer, så blev det blev ingen Barlachskulptur bland bilderna här.
…
Imorgon tänker jag tar er till Armesünderstraße igen, min alldeles speciella favoritgata i Güstrow.
Det ser ganska sydost-skånskt ut för mina ögon – kyrkan i Åhus, den holländska renässansstilen på gavlarna… och det fanns ju förbindelser.
Ja, det går väl inga så skarpa gränser mellan ländernas byggnadsstilar och gränserna mellan länderna har ju rört sig genom tiderna. Vackra är de i alla fall de här husen.
Har just kommit hem från en 3-nätters vistelse i Gustrow och håller med dig om att staden verkade ”lite sömmnig”.
Vi talade om det, då vi var där och trodde att det berodde på det ”östtyska arvet”.
Det verkade också som om die altstadt var ganska tom på bostäder. Många hus hade butiker i gatuplanet, medan det var tomt i övrigt.
Vi var på olika restauranger varje kväll och konstaterade att DÄR var det fullt med folk.Vi blev förvånade över att maten var så bra och att man fick mycket för pengarna. Kanske även detta har med det östtyska arvet att göra.
Jo, det sömniga kan kanske ha med det ”östtyska arvet” att göra. Att maten var god har nog mindre med detta att göra eller snarare ingenting alls, för under DDR-tiden fanns ytterst lite att välja mellan på restaurangerna. Jag har levt ett år i DDR och ser inget positivt i det landet utom det som skedde i nischerna trots regimens förtryck. Om du är intresserad så är det här en länk till min dagbok från den tiden.