Någon gång i våras köpte jag en förpackning med nyponte för att det ansågs nyttigt på något sätt. Jag tröttnade ganska snart på smaken men jag lärde mig i alla fall vad nypon heter på kroatiska: šipak.
Vid ett par tillfällen hade jag sedan möjlighet att briljera med denna kunskap och jag kände mig absolut trygg i mitt šipak-vetande. Ända tills helt nyligen, då det gick upp för mig att det här med šipak minsann inte är så enkelt. Först sa min hyresvärd att det finns underbar šipak på Hvar. Jag godtog upplysningen, men efteråt kunde jag inte låta bli att undra för mig själv: ”underbara nypon, hur kan de vara?” För mig var det svårt eller till och med omöjligt att föreställa mig ett underbart nypon. Och när Janica någon dag senare lovade mig lite frukt från Hvar som hennes föräldrar tagit med hit till Zagreb: apelsiner, citroner, johannesbröd och šipak, blev jag ännu mer ställd. Det var första gången i mitt liv som jag blivit lovad nypon.
Så kom då fruktpåsen och jag öppnade den. Bland doftande knippen av torkad salvia fann jag apelsiner, johannesbröd och citroner och en šipak! Men det var inget nypon eller om man så vill ett väldigt stort nypon, nämligen ett granatäpple! Nu är det uppätet, men så här såg det ut strax innan dess:
Och jag vet inte längre vad šipak är, inte med säkerhet i alla fall.
