Jag kommer nog inte att säga någonting här de närmaste dagarna. Jag väntar tills Londi – förhoppningsvis – mår bra igen.

Londi på en bro i Savica-världen i söndags medan allt ännu var lätt
Igår gjorde sommaren ett (hastigt?) besök här. Bländande sol och upp till 17°i skuggan, ett vinterväder jag förra året gav namnet ”öppet mot söder”. Sådana dagar känns det som om vintern bara finns här på låtsas, som om det egentligen hela tiden är sommar, bara vinden blåser åt rätt håll och dimman håller sig borta, så att solen når ner till marken.
Jag packade ryggsäcken och Londi och jag gav oss av ner mot Sava. Solen glittrade i vattnet och ljumma vindar ströks över oss. Vattenfåglarna lyfte, flög upp och landade och det blänkte i deras fjädrar.
Alltid när jag tittar på pråmarna här ner tänker jag på Günter Grass’ roman Katz und Maus, på de där pojkarna som simmade ut till det halvsjunkna vraket i Danzigbukten och lekte sina vilda hemlighetsfulla lekar där.
Sedan fortsatte vi bort mot Savica, men de bilderna spar jag till imorgon eller någon annan dag…
Valdag i Kroatien och tillfälligtvis äntligen solsken. Jag har försökt förstå vad man tänker om denna händelse här. Mina studenter svarar avvisande att det nog inte blir någon skillnad, ”samma skit” ungefär och bland mina vänner är tongångarna rätt likartade. De stora problemen är korruption (jag har aldrig hört det ordet så ofta som här), dåliga statsfinanser, arbetslöshet och ett mycket stormaskigt socialt skyddsnät: många, verkligen många rotar i soptunnorna efter något att dryga ut dagskassan med. Det är till och med så att en del av den frivilliga socialhjälpen går via soptunnorna. Kläder man inte använder mer men som ännu är rätt användbara hängs snyggt och prydligt på soptunnskanten, torrt bröd hängs i påsar och tomflaskor ställs bredvid soptunnorna så att de är lätta att plocka åt sig för den som behöver pantslantarna.
Regeringspartiet HDZ kommer enligt prognoserna att förlora makten. Korruptionsskandalerna har kantat dess väg. De som sannolikt kommer att vinna är alliansen Kukuriku, som jag uppfattar som ett slags mittenallians som alltså står till vänster om HDZ. Namnet betyder ”kuckeliku”(!) och kommer sig av att ledarna i denna allians befann sig på restaurangen ”Kukuriku” när de proklamerade sitt samarbete. Dessutom ska väl ”kukuriku” ha något med ”uppväckande” att göra.
Jag läste i Gunnar Ekelöfs sent på jorden sent igår kväll. Alldeles innan jag släckte sänglampan fastnade jag i raden:
djupt därnere sover fiskarna lugnt hos sina snäckor
Orden följde mig in i drömmen, särskilt det där hos sina snäckor. Jag vet inte om jag sov medan jag drömde, kanske drömde jag bara helt fritt. De senaste veckornas dimma fanns med men hade vänts till ett slags närhet och förbindelse med alltet. Jag var på tu man hand med existensen samtidigt som ”en inre vaggsång” (det är nog Jacques Werup som skrivit de orden någon gång) tog toner. Försiktigt letade jag efter tillvarons synapser och fann dem en efter en och följde dem längre och längre in, bort, upp, ner, ut…
I dessa dystert dimmiga och mörka dagar har jag funnit en smygande ibland lite förskräckt glädje inne i mörkret och dimman. Ohooo!
°°