Jesen

Vi går genom höstliga alléer och solen silar genom det gula lövverket. Sådana här dagar är det lätt att säga: hösten är skön, jesen je lijepa.

Och stämningen i Rilkes Herbsttag snuddar bara ytterst lätt vid själen

Herbsttag

Herr: es ist Zeit. Der Sommer war sehr groß.

Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,

und auf den Fluren laß die Winde los.

Befiehl den letzten Früchten voll zu sein;

gieb ihnen noch zwei südlichere Tage,

dränge sie zur Vollendung hin und jage

die letzte Süße in den schweren Wein.

Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.

Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,

wird wachen, lesen, lange Briefe schreiben

und wird in den Alleen hin und her

unruhig wandern, wenn die Blätter treiben.

och försvinner sedan in i det röda lönnguldet

… för ett tag. Brittsommar och drömmar om brittsommar vill rymmas i glappet: bablje ljeto…

8 tankar om “Jesen

  1. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Rilke. Men den här dikten gillade jag. Fina bilder dessutom. Hösten verkar vara längre kommen i Zagreb än i Berlin

  2. Hej Gustaf,
    det speciella med vädret i Zagreb är väl att det rycker hit och dit (varje månad under den kalla årstiden rymmer en varm vecka). Vi ska ha 17-18° i veckan som kommer och det är varmare än vi haft på ett tag.

    Oj, genom min perfekt felställda klocka här i bloggen upptäckte jag att nu är sommartiden slut.

  3. Jag bläddrade också i Rilkes samlade i veckan och noterade särskilt just denna vackra höstdikt.
    Här i Uppsala ligger nu de flesta lönnlöven på marken, men temperaturen är i alla fall ovanför plusstrecket några grader, och ska tydligen så förbli ännu ett tag framöver. Vilket jag välkomnar. Både köld och mörker blir alltmer svåruthärdligt. Skulle gärna ta emot brittsommartemperaturer under några ”sydliga dagar” också, men det stannar förstås vid orealistiska förhoppningar.

  4. Hej Einar,
    tack för ditt besök här bland löven. Ja, mörkret och kölden är tyngre i Norden. Här kan när som helst ”sydligare dagar” bryta in och jag minns riktigt härliga novemberdagar från förra hösten.

  5. Vilka underbara bilder, Bodil!
    Alltid när jag ser de vackra höstfärgerna, tänker jag på den dikten av Rilke, men de får mig också att minnas Engelska parken i Uppsala, som var täckt av ett tjockt lager av gula löv vid denna årstid. Min institution låg alldeles bredvid.
    Och Londi gör sig så bra mot allt det gula.

  6. Tack Marlena,
    ja, Londi har ett särskilt sätt att ”sitta pyramid” bland löven. Tur att nosen blänker lite, annars hade man kanske kunnat undra över den där svarta geometriska figuren…

  7. I går bläddrade jag i ”Karpatenrundschau” – en tyskspråkig tidning som ges ut i Brasov/Kronstadt i Transsylvanien, Rumänien. Där fanns en annan höstdikt, ”Der Oktober”, av Erich Kästner. Den har sex verser, jag återger den första:

    Fröstelnd geht die Zeit spazieren.
    Was vorüber schien, beginnt.
    Chrysantemen blühn und frieren.
    Fröstelnd geht die Zeit spazieren.
    Und du folgst ihr wie ein Kind.

  8. Hej Per,
    tack för Kästner-strofen, idag passar verkligen ordet ”frösteln” här – i motsats till igår då solen låg på riktigt bra. Idag är det råkallt.

    Tänk att du läser ”Karpatenrundschau”! Det är du nog ensam om i Sverige… (Märkligt nog – i sammanhanget – så har jag flera vänner som är från Brasov.)

Kommentera