Blogg

Nova jakna

Igår var Londi och jag hos min krojačica, Biba (inte att förväxla med en annan Biba), och hämtade min vinröda mockajacka som fått ett rödglänsande nytt foder och nya vinfärgade fickor. Biba var stolt och sa ”nova jakna” och jag var nöjd. Jag fick ta på mig den och ställa mig framför spegeln. Synd bara att man inte såg varken fodret eller fickorna när den var påtagen och knäppt, men så är det ju med jackor. Nu hänger den här hemma och visar generöst upp sitt glänsande foder.

bild

Och jag snurrar lite kring ordet ”jakna”, nästan som ”jacka” ju. Märkligt vilken spridning detta ord har fått: ”Jacke” på tyska, ”giacca” på italienska, ”jacket” på engelska etc. etc. För mig låter ordet som om det kommit till genom ett lustigt, hastigt infall: Vi kallar det ”jacka”!

Jag tittar hos Hellquist och finner att ordet funnits i svenskan sedan 1500-talet och när det gäller ursprunget finns det två huvudspår: Det ena är att ordet skulle komma från namnet ”Jacques” (Vem var han och hurdan jacka hade han?). Det andra pekar oprecist mot ett turkiskt eller arabiskt ursprung.

Novembervärmen kommer underifrån

Denna november är stundtals obegripligt varm. Det var över 20 grader ännu efter mörkrets inbrott igår, det såg och kände jag. Det verkar som värmen kommer underifrån, särskilt i vissa vildare parker av grövre slag med magasin och industrirester i kanterna.Värmen kommer från markens och den gångna sommarens utandning och samlas och stannar kvar under de endast långsamt gulnande lövträdens grenar.

bild

Här på bilden har nyligen någon rivit undan löst gräs och småskräp, men parken ser ändå rätt rufsig och oparkig ut. Ingen promenerar någonsin här, på sin höjd går någon förbi. Utanför brusar bilarna på den fula brutala Heinzelova. Då och då, inte så sällan faktiskt, går Londi och jag förbi här. Det är när vi ska köpa hundmat och jag orkar inte bära så mycket åt gången och Londi bär inte.

Varför slipa de knivar på Branehög inatt?

Helgen som kommer kommer att handla om svensk stumfilm. I alla fall på kulturcentrum i Trešnjevka. Filmerna ska ramas in av intressanta och överraskande musikarrangemang. Det är Janica Tomić som organiserar det hela. Här är programmet:

Thursday, 6th November 2014

Musical accompaniment – Vitomir Ivanjek, piano

17.00 SWEDISH SILENT FILM: The Golden Age

SIR ARNE’S TREASURE / Herr Arnes Pengar,

Mauritz Stiller (1919), Sweden, 107′

19.30 SWEDISH SILENT FILM: The Golden Age

TERJE VIGEN / Victor Sjöström (1917) Sweden, 55′

Friday, 7th November 2014

Musical accompaniment – Sunrise Trio

19.00 SWEDISH SILENT FILM: Amateurs, Censorship and a Film Classic

Short student trash movie: WITH DAGGER AND POISON OR THE CURSE OF GOLD / Med dolk och gift eller Guldets förbannelse (1912) Sweden, 10′

THE PHANTOM CARRIAGE / Körkarlen, Victor Sjöström, (1921), Sweden, 107′

Saturday, 8th November 2014

Musical accompaniment – Joe Kaplowitz

17.00 SWEDISH SILENT FILM: City, Modernity, Leisure

GRETA GARBO IN HER FIRST FILMS (advertising films), Sweden, 4′

EROTIKON, Mauritz Stiller (1920), Sweden, 97′

21.00 AWARDS CEREMONY

SWEDISH SILENT FILM: …Goes to Hollywood

GARBO LEAVES SWEDEN (newsreel clips), 2′

THE WIND, Victor Sjöström (1928), USA, 75′

PICT5184

Jag skulle vilja se Herr Arnes pengar som bygger på Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar (ja, det finns visst också en film som heter exakt så, men det är inget jag vill gräva runt i nu). Sedan jag var tretton finns den oroväckande frågan ”Varför slipa de knivar på Branehög inatt?” planterad djupt inne i mitt minne. Då och då kommer den upp till ytan och jag ser några gestalter på en lerig men ändå vintrig väg i mörker. Det finns också en kärra eller vagn i detta minnesrum. Och himlen är orolig med flikiga, sönderslitna mörka moln. Någonstans syns ett ljussken som inte har något med trygghet att göra. Någonstans finns också ett stort vatten.

Längre fram blir dessa knivar också långa, men det gör ingenting hemskare, snarare kommer ett stänk av normalitet in med detta ”långa”. Den mörka kärnan finns i frågan ”Varför slipa de knivar på Branehög inatt?”

Kanske minns jag helt eller delvis fel, men det gör kanske inte så mycket och jag tror att stämningen från Selma Lagerlöfs berättelse finns i detta dunkla minne.

Nå, jag kommer inte att se Mauritz Stillers Herr Arnes pengar, eftersom jag arbetar då eller strax innan. Jag får nöja mig med den korta sekvensen jag har inne i mitt huvud. I stället ska jag se Körkarlen av Victor Sjöström.

Från mitt fönster

Nu är det den tiden på året när jag allt oftare tar bilder från mitt fönster i kvällningen. Genom detta kan jag se det cirkulära i mitt liv extra tydligt. De hoppande separata händelserna har sina fästen vid detta hjul. Men naturligtvis är inte allt som det var förra året vid denna tid, somt är lättare, somt är tyngre och jag är ett år äldre och det är Londi också, fast just nu märks detta inte så värst på någon av oss. Det tror i alla fall inte vi.

bild

Och här är då fönsterutblicken. Någon undrar kanske om jag aldrig putsar fönstren och svaret är nej, det gör jag inte. Mina fönster tvättas från utsidan av regnet och insidan tvättar sig själv.

Höstsol

Det är höst med höga himlar och under vissa av dagens timmar kan det bli riktigt varmt, men just ingenting mer än höstvarmt. Kliv över linjen mellan sol och skugga och du märkar att värmen bara finns på solsidan. Men visst är den blå denna himmel och vad är det som flyger där uppe, inte en mås väl, nej, det är nog ett flygplan på väg till fjärran platser.

bild1

Och på marken går Londi och jag och solstrålarna ligger låga och skuggorna faller långa, men ljuset finns där och värmen i ljuset.

bild 2