Kategori: Bilder/bildkonst

Kanske blommar i varje tid någon ros här längs våra gator, men just nu är blomningen så ymnig att jag ofta tänker på det. Jag tänker rakt ut ur huvudet: Vi går bland rosor. Miki tänker nog något annat.

Jag tänkte att jag skulle försöka råda bot på min närmast obegränsade enformighet när jag visar bilder från Mikis och mina promenader i våra kvarter. Fast i hemlighet tycker jag att det enahanda har sin charm. Men nu ska jag inte smita undan. På den första bilden ser ni en bit av Čiovska – det här är blicken bakåt, om jag ska tala om hur vi brukar gå. Längst borta vid soptunnan och bordet brukar vi ofta träffa Mikis ”teta Katarina”, hon som brukar kamma honom och bjuda honom på kattmat.

Den andra bilden är från Zlarinska. Den är tagen i vår gångriktning och Miki har just hittat ett ben att tugga på. Ett par hus nerför gatan bor Zora, Đurđica och Hajdi. Dem träffar vi bara ute numera i pandemins tid.

Den sista bilden visar en gatstump som kanske inte har något namn – eller måste den kanske det för att folk i husen ska kunna ha adresser? Jag står nog på Korčulanska när jag tar bilden och Miki är bredvid mig någonstans.

Låt mig visa er några bilder från dagens mest förtätade stund för Miki och mig. Ja, jag var ju bara åskådare men en rätt så vaken sådan. Vår första eftermiddagspromenad avslutade vi med ett varv i parken. Alldeles på slutet, när vi redan var på väg mot grinden, dök en stor glad svart hund upp och hälsade med kraft på både Miki och mig. Miki blev uppspelt och jag såg att den stores familj såg lugn ut vid bordet en bit ifrån oss, så jag släppte kopplet och tog upp mobilen:

Idag stannar vi lite hos valpflickan på Brijunska. Hon har blivit ganska mycket större sedan sist, men hon är lika vänlig och glad och inget vakthundsaktigt märks på henne. Så jag känner mig hoppfull inför hennes och Mikis framtida möten. Men nu får bilderna tala till er – på mycket nära håll:

Men för ett år sedan var det också den 1 mars och inte enbart den 29 februari. Den dagen är full av bilder i min mobil, så jag måste välja. Det var också den sista hela dagen i Brno för Miki och mig, eftersom min termin började. Rudolf, Alex och Federico stannade en eller två dagar till.

Jag börjar med en middag på en liten behaglig restaurang dit Šárka och Marek hade bjudit oss. Var den ligger vet jag inte utom att det var nära hem till dem sedan när vi skulle dricka kaffe. Bilderna får tala för sig själva.

Bilden med Alex, Rudolf och mig i spegeln är tagen av Alex och kanske är den inte från den dagen, men det tänker jag inte bry mig om.

Slutbilden här är från vår sista kväll tillsammans och den är tagen i en restaurang strax under Špilberk dit vi gick flera gånger. Killgänget.