Kategori: Platser

Ibland dyker det upp en pausträdskommentar som ruskar till mig och flyttar om bland mina tankar. Igår dök den här lilla texten upp under ett inlägg från förvåren 2008. Herrmanstorp eller tutet hade jag kallat det. Så här skriver Kristian:

Vet du om det går att finna några spår efter torpet Brudarebacken? Jag har nämligen förfäder som har bott där. Sven Persson från Forshälla med familj flyttade dit 1863. De verkar ha haft det knapert i Forshälla då Sven 1851 dömdes för snatteri efter att ha skurit svansen av en häst och tillgripit taglet.

Hur som helst så bodde familjen kvar på Brudarebacken till 1883. Sven själv dog här 1879 och med några års mellanrum dog även tre av hans barn här i unga år.

Brudarebacken verkar ligga nära järnvägen då jag i Wenersborgs Tidning den 14/10 1878 hittat följande annons:

”Upphittadt

En mössa, tillhörande någon stationskarl wid jernwägen, är upphittad och kan mot annonskostnaden återfås hos Peter Swensson, Brudarebacken under Onsjö.”

Peter var en av sönerna.

Detta är en bild jag tog av Brudarebacken under sommaren 2004. Någonstans där den tredje skuggan faller stod en gång huset.

Piran är precis som Siena världens vackraste stad. Vilken skulle vara vackrare? (Siena?) Jag vet inte vad mer man kan önska sig av just skönhet när man går över det marmorblanka Piazza Tartini – Tartinijev trg, låter blicken glida utmed den dunkla cypressryggen och de mildfärgade harmoniskt gestaltade husen och sedan ut över havet – Medelhavet.

Inne i marmorovalen rakt under månen står violinisten och kompositören Giuseppe Tartini på en hög sockel med stråken i högerhanden.

Jag vet inte hur många gånger jag gått förbi Muzej prekinutih veza eller Museum of Broken Relationships uppe i Gradec och sagt något i stil med: ”Vem vet vad som kan finnas därinne.” Nu har jag varit där – tillsammans med Daniela på en liten söndagspromenad utan Londi, som ville vila efter lördagens stora Maksimir-runda.

Och vad finns då där? Lite kan man se här. I alla fall finns där en rad föremål och små texter som människor lämnat in som minnen av deras brustna förhållanden. En del är ganska förutsebart, något är gripande, annat patetiskt och ett och annat överraskar – kanske med ett lite distanserat och ironiskt grepp. Som detta:

° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° ° °

Intimshampo (för män). Efter att förhållandet tagit slut använde min mor det för att putsa glas. Hon påstår att det är utmärkt.

Från stationen gick vi ganska raskt och var snart inne i själva Ljubljana. Vi hamnade nästan genast i det som jag tror är det officiella centrum, den romantiske diktaren Prešerens torg, den rosa franciskanerkyrkan och de tre broarna. Daniela var ju här för första gången, så vi tittade extra noga. Sedan strövade vi utmed Ljubljanicas kanter, gick in i små gränder både åt borgsidan och åt den andra sidan. Vi kastade blickar upp mot borgen på det lilla berget, men lät den ligga där den låg. Vad gjorde vi mer? Tja, vi åt štrukli och surkål och lite annat. Och efter några rundor i staden klämde vi också varsin kremšnita. Smulor av både det ena och det andra föll ner till Londi under bordet.

Ljubljanica med franciskanerkyrkan i fonden

bilck över vårt bord vid floden

Londi på väg mot ett torg på borgsidan av floden – jag kommer inte på namnet nu

Kanske blir marknaden mer levande för er så här – trots den vackliga kameraföringen…

°°

PS Jag har besök några dagar så jag ligger lite lågt här.