Kategori: Platser

Andraårsstudenterna har just skrivit om sina hemstäder och jag har valt en som jag vill låta er läsa:

Mitt Zagreb

Att växa upp och leva 100 meter från Sava är inte alltid lätt, men det ger verkligen en utomordentlig känsla. Zagreb är en stad som är både liten och stor, sofistikerad och lurig, mild och grov. Man blir förälskad i honom med tiden. För mig är Zagreb en person. På vintern promenerar min stad och jag på Strossmayers promenad. Allt är vitt och natten kommer tidigt. Stadens ljus reflekteras i snön. På sommaren promenarar vi genom Maksimir, vi ligger i gräset eller åker båt runt sjön. Zagreb var med mig när jag var kär första gången. Han köpte en söt björn åt mig till Alla hjärtans dag och han gillade Beatles-låten „Yesterday“. Det kommer jag ihåg. Nu studerar han i New York. Zagreb var med mig när jag gick på min första konsert i Tvornica Kulture, en av Zagrebs bästa rock’n’roll-klubbar för avantgarde. Jag och mina vänner var 14 år gamla och vi tyckte att hela världen var vår. Många gånger på våren går vi till Bundek. Vi ligger på stranden eller grillar. Våren är kanske den vackraste årstiden. Staden och naturen vaknar, människor kommer och ligger på gräset i parken Zrinjevac igen. Många dagar har vi tillbringat i Zrinjevac med musik, vin och blommor. När Cinestar öppnades, började alla gå på bio ganska ofta. Att gå på bio var tradition för mig och mina föräldrar när jag var liten. Jag gillade Cinestar så mycket. Ilica var alltid reserverad för shopping. Men sedan öppnades City Center, Arena Zagreb, Avenue Mall… Cvjetni trg fick sitt komplex av glas. H&M, Zara, Bershka… Zagreb blev en riktig europeisk stad. Varje år kommer mer och mer turister för att besöka honom.

Jag vet inte var jag ska leva senare i livet. Kanske är det inte så viktigt nu. Men aldrig ska jag glömma vissa trasiga gator, blixtarna från den våta järnvägen, den första spårvagnen genom Utrine eller den varma glansen i mina vänners ögon.

text & bild: Ana Mastelić

Igår var Londi och jag på landet, äntligen igen. Vi är väl vid närmare eftertanke lite lantliga av oss, båda två. Med några vänner for vi till byn Adamovec lite nordost om Zagreb. Där hälsade vi på hunden Maks och hans nya familj. Han har alltså blivit adopterad av dem.

Först satt vi ganska länge och drack öl runt den öppna spisen i det fantastiska huset, där själva bostadsytan utgörs av ett loft ovanpå en verkstad. De tre hundarna for omkring med glad kraft.

Sedan gick vi upp på vinberget alla tio, sju människor och tre hundar. Först följde vi ett slags väg och sedan pulsade vi i mer än knädjup smörig snö:

Landskapet omkring oss var som en dröm:

Morgondimman vilar över Tivoliparken och luften är stilla utan vind. Nattfrosten ligger kvar på gräset. Det lilla slottet Tivoli grad blickar genom sina fönsterrader stumt ner från sin upphöjda plats. Det unga dansande paret på den ena gräsrundeln sträcker ut sina slanka metallben i en för alltid fastfrusen rörelse. Kringströvande människor och hundar ser ensamma och förlorade ut i det mjölkiga ljuset. Alla ljud är dämpade. Det enda livliga är de tjocka, mörkbruna amerikanska ekorrar som skuttar omkring här och där mellan träden på jakt efter något ätbart. Genom allén driver en osynlig gestalt utan mål omkring, en gestalt ur en aldrig skriven Rilke-dikt.

Nästan all snön är borta men ändå råder det ett slags sagoaktig vinterstämning över parken Zrinjevac så här i kvällningen.

Denna jord.

Nu senast har jag låtit en av mina studentgrupper skriva texter till guidade turer genom Zagreb. Här är en som jag tyckte särskilt mycket om:

God dag, kära turister, och välkomna till Zagreb, Kroatiens huvudstad! Idag ska jag vara er guide och visa er runt Zagrebs centrum.

Vi ska börja vår promenad här på stora torget – Ban Josip Jelačićs torg – vid Manduševac fontän. Vi är nu på Zagrebs centrala torg som fick sitt namn efter banen Josip Jelačić, som var ban av Kroatien på 1800-talet. Framför er kan ni se hans staty till häst, medan ni bredvid oss kan se en fontän som heter Manduševac. Fontänen förknippas med legenden om hur staden fick sitt namn. En ban kom nämligen tillbaka från en stor batalj och var både trött och törstig. Därför bad han en flicka, som hette Manda, att ge honom vatten ur källan. Han använde verbet ’zagrabiti’, som betyder ’att ösa’. Så fick Zagreb sitt namn.

Nu ska vi promenera lite norrut för att titta på Zagrebs domkyrka. Följ mig!

Kyrkan ni ser här är Zagrebs katedral och heter Jungfru Marie himmelsfärds och sankt Stefans och Ladislavs katedral. Kyrkans yttre är i nygotisk stil. Ta en titt på ingången: det finns många olika ornament på och omkring ingången, bland annat skulpturer som föreställer sankt Frans Xavier, sankt Paulus, Giovanni da Capistrano och sankt Dominicus, som alla är grundare av de viktigaste kyrkliga ordnarna. Där kan ni också se skulpturer som föreställer Jungfru Maria med Jesus och några änglar.

Eftersom vi är i närheten av Zagrebs mest kända marknad, Dolac, kan vi promenera dit och besöka den. Följ mig en bit till!

Jag tror att ni alla kommer att gilla Dolac-marknaden eftersom någonting sådant inte finns i så många länder! Här kan man köpa allt, från inhemsk frukt, grönsaker, kött och fisk till olika kryddor, blommor, souvenirer och så vidare. Här kan ni köpa licitarhjärtan, en typisk kroatisk souvenir, också. Blommor kan ni köpa på Petrica Kerempuhs torg, ett litet torg som ligger norr om marknaden. Medan ni handlar kan ni titta på statyn som föreställer den legendariske spelmannen Petrica Kerempuh. Ni kan också promenera längs Opatovina där man kan köpa kläder.


Jag tror att ni blivit lite trötta, så jag ska ge er ledig stund nu. Ni kan utforska marknaden, handla lite, fika och äta på ett av marknadens matställen eller promenera till Mariakyrkan som ligger i närheten. Vi träffas igen om två timmar och fortsätter med rundturen…Njut av alltsammans; vi ses!

text Mirna Hršak

(Bilderna är ur mitt förråd från olika årstider och kanske tagna på för nära håll för att passa riktigt bra.)