Två dikter av Giacomo Scotti

Via min väninna Daniela från Parma som var här på besök ett par dagar förra veckan och i nästa hand via Daniela min italienska kollega här på universitetet i Zagreb kom jag till italienska kulturinstitutet här i fredags kväll.

Det var en poesikväll med titeln ”Paesaggi Poetici Europei” och fyra poeter, Marina Moretti, Loretto Rafanelli, Enzo Santese och Giacomo Scotti läste ur sina verk.


chefen för kulturinstitutet, Virginia Piombo, säger några inledande ord

Jag vill läsa två dikter ur Poesia del mare av Giacomo Scotti. Jag fick det lilla diktbandet efter läsningen, så jag kan leta mig fram till vad jag vill i det.

Paesi della Bora

Ho vissuto in paesi
dove sferza la bora.
Mi ha percosso quel vento
e ancora schiaffeggia.
Con la bora ho vissuto
armato di cetra
io fuscello, io foglia
e durissima pietra.

Jag läser den för att jag vet något om hur boran kan piska och för att jag tycker om hur Scotti liknar sig själv inför denna genomträngande kalla vind först vid en torr kvist, sedan vid ett löv men till sist vid en hård hård sten – durissima pietra.


boran blåser iskall över Senj

Den andra dikten är den här:

Un nome di mare

a Marina M.

Zigzagando in canali, golfi e teste  
                             di promontori,  
è scesa sul mio palmo la marina  
con gemme, argenti ed ori  
dell’impero celeste:  
leggo il tuo nome che cosparge il mare  
 sopra i ciottoli e la costiera intera  
simile a te che splendi, mare albale,  
nell’infinito azzurro, quasi opale.

 Il tuo non è soltanto il luccicare  
di quel nome di mare. Stamattina  
 sei il mare e la marina,  
sei il loro respirare.

Ja, och varför just den? För att den börjar som en smidig vattenrörelse – för övrigt ännu bättre hörd än sedd: zigzagando… Och för att det blev så vackert när Giacomo Scotti läste den för just Marina Moretti i det här rummet. Under dikten står det: ”Dalla finestra di un ospedale, 13-14 dicembre 2010”. Från ett sjukhusfönster alltså – och detta hav.

Lasse Lucidor i Zagreb 2011

Härom dagen när jag satt på spårvagnen på väg till ”Fakulteten” fick jag i en hållplatskur syn på ett blekt ansikte inramat av svart stripigt hår. Ur ena mungipan sipprade några droppar blod, tycktes det mig:

Jag var försjunken i funderingar över Atterboms ord om Lasse Lucidors ”bleka och blodiga ynglingavålnad”. Där är han ju, tänkte jag. Blicken letade sig vidare: Cockta.eu.

Gör de reklam för slovensk "coca cola" med Lasse Lucidor? Kanske hade han gillat det?

Tänk min vän, att man fördenskull mått liva

lustig, fast om det är mot ens behag.

Lyckan hon vandlar sig, kan sällan bliva;

vadan hon kom i går, går hon i dag.

Dy har jag hoppet, I lär en gång skriva,

att I, olycklig, är lustig som jag.

Ederlezi

Härom dagen, i förrgår var det väl, firade man den helige Đurđes dag, Đurđevdan, i Serbien. Đurđe är samma namn som Georg eller Göran (Juraj blir det på kroatiska), så det var alltså på sätt och vis Sankt Görans dag man firade. Đurđe är ett av de viktigaste serbisk-ortodoxa helgonen. Samma helgon är dessutom zigenarnas speciella beskyddare. Vid denna tid firar Balkans zigenare sin vårfest ”Ederlezi”:

The song got its name after Ederlezi which is Spring festival, especially celebrated by Roma people in the Balkans (and elsewhere around the world). This holiday celebrates the return of springtime. Ederlezi is the Romani name for the Bulgarian and Serbian Feast of Saint George. It’s celebrated on 6 May.

Här kan ni höra sången Ederlezi framföras i Basilica di San Francesco i Assisi: Ederlezi!

Det finns flera varianter på sången. Här är texten till en av dem:

Sa me amala oro khelena
Oro khelena, dive kerena
Sa o Roma daje
Sa o Roma babo babo
Sa o Roma o daje
Sa o Roma babo babo
Ederlezi, Ederlezi
Sa o Roma daje

Sa o Roma babo, e bakren chinen
A me, chorro, dural beshava
Romano dive, amaro dive
Amaro dive, Ederlezi

E devado babo, amenge bakro
Sa o Roma babo, e bakren chinen
Sa o Roma babo babo
Sa o Roma o daje
Sa o Roma babo babo
Ederlezi, Ederlezi
Sa o Roma daje

Och vill ni se den i engelsk översättning, kan ni titta här.

°°
PS I Salongen har vi startat en ny serie.

°°
PPS Här finns en liten film som återger firandet av Đurđevdan nere vid Sava inte så långt härifrån.

ur Giftas

Sedan en tid läser jag Strindbergs Giftas eller Giftas I närmare bestämt, den andra delen tänker jag spara ett tag. I de här novellerna pågår en ständig kamp för att göra ett parförhållande möjligt och dessutom lyckligt. Ibland blir det komiskt, ibland känns allt mycket främmande och underligt, men glöden i texterna övertygar mig – även om den kan trötta mig något. Här och där låter Strindberg läsaren slippa ut ur kampen genom att visa upp klart och livfullt tecknade stadsvyer eller så bjuder han på luftiga naturscenerier från Stockholms skärgård.

Här följer en sådan scen ur ”Ett dockhem”:

Och så gick reveljen. Signalhornets långa toner rullade mellan gröna öar ut över det blanka vattnet och kommo igen bakom granskogar på andra vägar. Och så alle man på däck och Fader vår och Jesu låt mig städse börja. Den lilla klockstapeln på Dalarö svarade med en liten ringning, ty det var söndagsmorgon. Och nu kommo kuttrar i morgonbrisen och flaggor flaggade, skott smällde, ljusa sommarklädningar skymtade på tullbryggan, ångbåten med röda vattengången kom in från Utön, fiskarne togo upp sina nät och det lyste av sol på det brisande blå vattnet och över de grönskande landen.


blick från Lidingö, augusti 2010 – från min "blåa period"

En dikt av Horst Samson

Sedan en liten tid är min översättning av Herta Müllers ”Hunger und Seide” inskickad till förlaget och jag har – med viss möda – släppt taget om den boken. Ändå verkar jag ha en särskild, delvis omedveten, uppmärksamhet riktad mot den rumänientyska diktaturerfarenheten. Härom dagen stötte jag på några dikter av Horst Samson. Han föddes 1954 på Bărăgan-stäppen, dit hans föräldrar blivit deporterade från byn Albrechtsflor/Teremia Mich i Banatet (Herta Müller är också ifrån Banatet). 1978 kom hans första diktsamling ”Der blaue Wasserjunge” ut. Efter att han tillsammans med bland andra Richard Wagner och Herta Müller undertecknat ett protestbrev mot den dåvarande rumänska diktaturen fick han skrivförbud 1985 och blev året därpå mordhotad av Securitate. 1987 emigrerade han till dåvarande Västtyskland och han lever idag i Neuberg i Hessen.

RUMANIA BY NIGHT

  für Ludwig Fels und Guntram Vesper

Unaufhaltbar
Wuchs in den Wörtern
Der Tumor. Am Zwetschgenschnaps
Hielten wir uns
Fest: Fremd
Sein in der eigenen
Haut! Angst vor
Und das vergriffene
Land – Mord

In zahlreichen
Auflagen! Menschen
Verschwinden wie
Der Duft
Von billigstem

Eau de Cologne.