Atterbom hör till de diktare som själva, invävda i sina texter, ingår i den svenska sago- eller mytskatten. Tänk till exempel på Ulf Peder Olrogs ”Rosenblom och Lycksalighetens ö”. Också Klara Johanson fascinerades av Atterboms höga flykt. Så här bland annat skriver hon i ett brev till Hedvig af Petersens:
När du säger att Geijer var fullkomlig i en lägre klass än den där Tegnér var ofullkomlig så vill jag tillägga att Per Daniel Amadeus i min tanke var fullkomligheten i hälarna inom en högre klass än Tegnérs. Det är den svenska nationens förbrytelse att aldrig ha insett det, och den kommer aldrig att göra det. Aldrig har de bägge andra skalderna skrivit en magisk vers, en som i klang och innehåll omdelbart röjer sin härkomst ur för tanken och forskningen onåbar själsrymd. Sådana rader som Shakespeare, Keats och Shelley kunde producera. Synnerligen många av den sorten träffas inte hos någon diktare, kanske de flesta hos Goethe.
Kanske var det inte just dikter som ”Sorg” som KJ hade i sinnet eller greps så starkt av,
Sorg
Det är visst ingen i världen till,
som vet, varför sorgen klagar,
förutan den man, som själv henne bär:
hon tvingar honom nätter och dagar.
Jag är som en fågel i kolsvart kväll,
som sitter ensam på grenen,
så högt under sky, så långt ifrå by,
när snö faller redan på renen.
Jag hörde hur kornet av lian skars,
då brusade löven och sunden;
nu kommer med slagan mitt hjärtas höst,
och nu må jag tiga, som lunden.
En stjärna jag kände, hon var mig huld;
ej slockna hon kan i mitt sinne.
Ty fåfängt är vänta på minnetröst,
men nog är kärleken minne.
kanske var det snarare i sånger som denna ur Lycksalighetens ö:
Upp genom luften, bort över haven,
hän över jorden, i stormande färd
Morgonens drottning, med rosiga staven,
vinkar oss ut i sin vaknande värld.
som hon såg hans magi? Det stora sjungande lyftet till vidare rymder högt över tillvarons pladdrande eller tigande varjehanda. Fast kanske hör ”Sorg” också dit, trots stillheten som finns där.
Och hur många har inte i hemlighet drömt ihop en egen "Lycksalighetens ö":
Är inte detta Estholmen, belägen i Åbolands skärgård?
Nej (eller ja), det är Lycksalighetens ö. Eller nej, inte det heller kanske: det är en ö i Vänern som man ser från Sikhall.
Du sitter i Zagreb och funderar på Atterbom, Strindberg satt i München (?) och skrev Hemsöborna. Nu handlade inte detta ditt inlägg om vad du läser tillsammans med studenterna, men det måste vara en rätt härlig upplevelse att få förmedla svensk favoritlyrik till motiverade studenter. Tänk att läsa ”Till en näktergal i Malmö” med kroatiska studenter, eller ”Capriccio” av samma diktare. Enkelt språk, oerhört melodiskt och ett sådant djup. Du måste läsa lite Gullberg med studenterna!
Lite mer om Gullberg. Jag har en polsk kompis för vilken jag har spelat skivan ”Skåne” med Östen Warnerbring. Särskilt mycket har jag spelat W:s tonsättning av ”Till en näktergal i Malmö”. Jag har förklarat för honom vad som berättas i dikten och varför det är stor lyrik men det är allt – han kan inte uppleva dikten själv eftersom han inte kan svenska. Men det kan dina kroatiska studenter. Nu är kanske inte Gullberg någon av dina favoritlyriker, men det är inte heller poängen. Poängen är att du kan förmedla något som du tycker väldigt mycket om, och studenterna får en möjlighet att upptäcka något som kanske skulle gå dem förbi om de haft en annan lärare.
Hej Per,
jo, på sätt och vis handlar det allt om vad jag just nu läser med min ena studentgrupp eller det jag skrivit här tar åtminstone avstamp i det. I den här kursen är den kronologiska slutpunkten Strindberg, så för Gullberg finns det ingen plats just här. Annars är jag en ivrig Gullberg-läsare och om du skriver ”Gullberg” i sökrutan här, så finner du säkert minst tio Gullberg-inlägg. Och här i Zagreb har jag en volym som innehåller alla Gullbergs tio diktsamlingar och en biavsikt jag hade, när jag tog med den hit, var att jag ville läsa några av dikterna med mina studenter här. Av någon anledning har det ännu inte blivit av – tack för påminnelsen!
Jag kollade: du har med Gullberg på din blogg. Intressant att fundera på att studenterna kanske aldrig kan komma dikterna, t ex Gullbergs, så nära som en svensk läsare eftersom varje ord i dikten är självklart för denne och automatiskt hakar in i nästa ord. Originalets ord skulle nog inte ta mig med storm som ju är fallet med översättningens: ”Nu går beslutsamhetens friska hy i eftertänkamhetens kranka blekhet över”. Översättningen framkallar automatiskt känslor medan originalets ord är en mer intellektuell övning. Men den senare är ju inte heller fy skam.
Per,
på slutet här förstår jag inte hur du menar, för mig är det som om du här talade ett slags ”tvärtomspråk”. Eller så sover min tankeförmåga ännu sin nattsömn, fastän klockan är åtta på (måndag)morgonen.