Från bokmässan i Lviv: en litauisk poet

Jag fick just ett mail från Lev Hrytsyuk, ett mail där han talade om sin största upplevelse från årets bokmässa i Lviv. Det var den litauiske poeten Antanas A. Jonynas’ dikter. Lev skickade med en kort presentation av Jonynas, en bild och fyra dikter.

jonynas
Antanas A. Jonynas

Jag läser att Jonynas är född i Vilius 1953 och att han förutom poet också är översättare. Han beskrivs som en höstens och den vemodiga kärlekens skald. Hans texter talar om ”skörheten i de mänskliga relationerna, ensamheten, ögonblickets skönhet och tillvarons flyktighet”. Många av hans dikter har tonsatts.

Jag väljer dikten Cascata sotto il ghiaccio som Pietro U. Dini översatt från litauiskan:

Cascata sotto il ghiaccio

L’inverno inchiodò l’uccello al cielo
e col cielo in terra quello cadde
ed io da quei giorni invernali mi ricopro
con briciole gelate del ghiaccio mattutino

intrecciai vetrosi rami di betulla
una fune vitrea scacciai dalle nubi
ma s’infranse il mio lavoro,
i cocci non fuse quel vino ferroso

e scaldai le mani nelle schegge del gelo:
le mani intorpidite ma il gelo non si scioglie
né la grigia nube che sulla terra sdrucciola,
guarda! anche noi si porta ormai

e volgendo lo sguardo alla cascata sotto il ghiaccio
io pensai che scomparirai tu

Nu ska jag inte försöka översätta den här dikten ”på riktigt”, men jag vill ändå återge ett slags "ytbetydelse" av den första strofen. Möjligen kan ändå något av dess lyskraft skymta fram ur skumrasket.

Vattenfall under isen

Vintern spikade fast fågeln vid himlen
och med himlen till jorden föll den
och jag klär mig sedan dessa vinterdagar
i frostiga flisor av morgonis

Kanske försöker jag mig på resten av dikten längre fram. Med lite hjälp från någon som kan läsa texten på litauiska eller från någon som har den i en annan översättning, en ukrainsk till exempel.

PS Jag försvinner från pausträdet för några dagar, men på måndag är jag här igen.

Settembre è il mese del ripensamento

p1050837

Settembre è il mese del ripensamento sugli anni e sull’ età,
dopo l’estate porta il dono usato della perplessità, della perplessità…
Ti siedi e pensi e ricominci il gioco della tua identità,
come scintille brucian nel tuo fuoco le possibilità, le possibilità…

Nyss blev jag påmind om septemberstrofen ur Canzone dei dodici mesi (Sången om de tolv månaderna) av Francesco Guccini från albumet Radici (1972). Den talar om september som eftertankens månad, om ovissheten och om möjligheterna.

55639192cc794522123465b53b7f2911

Och kan den som vill lyssna på hela sången.

Kafka: Wunsch, Indianer zu werden

Låt oss ta fram Kafkas Betrachtung igen och läsa en kort text tillsammans:

Wunsch, Indianer zu werden

Wenn man doch ein Indianer wäre, gleich bereit und auf dem rennenden Pferde, schief in der Luft, immer wieder kurz erzitterte über dem zitternden Boden, bis man die Sporen ließ, denn es gab keine Sporen, bis man die Zügel wegwarf, denn es gab keine Zügel, und kaum das Land vor sich als glatt gemähte Heide sah, schon ohne Pferdehals und Pferdekopf.

Jag översätter på prov:

Önskan att bli indian

Om man ändå vore en indian, alltid beredd, sittande på en framrusande häst, snett genom luften, om och om genomfaren av en skälvning fram över den skälvande marken, tills man lät sporrarna fara, för det fanns inga sporrar mer, tills man kastade tyglarna, för det fanns inga tyglar mer och man skönjde knappt landet framför sig som kalklippt hedmark, nu utan hästhals och hästhuvud.

p1050800

Efter en sådan här handlös och huvudlös ritt är vi väl förberedda för vad som helst?

Honorina Chitic: Barnbarnsbarn

För lite drygt en vecka sedan visade jag här en dikt av den rumänska poeten/läkaren Honorina Chitic. Sedan 1987 lever hon i Sverige, men hon skriver sina dikter på rumänska.

p1050677

Jag lovade då att så smånigom sätta in en dikt till ur diktsamlingen Som om vi aldrig. Nu har en tid motsvarande ”så småningom” gått, så här kommer dikten Barnbarnsbarn:

Sen länge
har hennes syn
blivit sämre.
Idag
uppfylls hon
av glädje:
från hennes
genetiska gren
som bär samma kod
har ett barnbarnsbarn fötts.
Som väckta
ur sin sömn
känner
de överlyckliga gamla
händerna
omsorgsfullt
på människobarnets
späda kropp,
fingrar försynt
– för att inte skada –
som läste hon
blindskrift.

Översättningen är gjord av Inger Johansson och det är förlaget Smockadoll som givit ut boken.

Celan: Ett öga, öppet

Jag läser ännu en gång dikten Ein Auge, offen ur samlingen Sprachgitter av Paul Celan. Jag vet, som vanligt när jag läser Celan, inte om jag verkligen förstår vad jag läser. Det är som om själva essensen glider ifrån mig eller för att uttrycka mig tydligare: det är som om min läsupplevelse pendlar mellan att allt ter sig nästan alltför klart och att det skrivna verkar dölja hemlighet bakom hemlighet.

p1050718

Ein Auge, offen

Stunden, maifarben, kühl.
Das nicht mehr zu Nennende, heiß,
hörbar im Mund.

Niemandes Stimme, wieder.

Schmerzende Augapfeltiefe:
das Lid
steht nicht im Wege, die Wimper
zählt nicht, was eintritt.

Die Träne, halb,
die schärfere Linse, beweglich,
holt dir die Bilder.

Försök till översättning:

Ett öga, öppet

Timmar, majfärgade, svala.
Det inte längre nämnbara, hett,
hörbart i munnen.

Ingens röst, igen.

Ömmande ögonglobsdjup:
ögonlocket
står inte i vägen, ögonfransen
räknar inte, det som stiger in.

Tåren, halv,
den skarpare linsen, rörlig,
ger dig bilderna.

PS Jag vet att "holen" inte betyder "ge", men betydelsen i "hämta något åt någon" ligger väl inte så långt ifrån "ge någon något"? För ordföljdens och smidighetens skulle har jag därför tills vidare valt "ge".